Äntligen rasslar det till inne i snåren i umepolitiken

Äntligen rasslar det till inne i snåren som legat så misstänkt, krampaktigt stilla. Svultna blickar riktas som på kommando åt samma håll, jagandes ett tecken, en första skymt. Några grenar knakar, lövverk förs åt sidan och ut kliver, på norrbottniska och gott humör, Christer Lindvall, och berättar att han vill ta över efter Lennart Holmlund som kommunalråd i Umeå.

Nästan omedelbart riktas blickarna även mot andra kandidater det talats om: Åsa Ögren och Hans Lindberg.

Träder Lindvall fram, okonventionellt uppriktigt, utan att vänta på valberedningen, därför att han fått ett avgörande klartecken från någon? Eller väntar fler kandidaturer på att annonseras? Låt oss hoppas det sistnämnda, att Lindvalls besked är ett friskt förebud om en öppenhjärtig process, med flera intresserade som vågar stå för olika tyngdpunkter i sak. Det vore en springa av infallande ljus i de inre, dolda rummen som både lokaldemokratin och socialdemokratin skulle må bra av.

Det är väljarna, inte S, som avgör vem som blir kommunalråd. Men rapporterna inifrån det mycket svåra budgetarbetet, där jobbiga prioriteringsbeslut väntar i Umeå de närmaste åren, har laddat personfrågan med ytterligare ideologiskt allvar. Låt det märkas. Det är inget att skämmas för eller hymla om.