Turbulens, rackarspel och avgångar

Det är en inrikespolitiskt orolig sommar på många håll inom EU. Regeringarna i Portugal, Spanien och Grekland är hårt pressade. Tyskland är på väg in i en viktig valrörelse.

I Tjeckien fortsätter röran efter den senaste regeringens skandalavgång. Den institutionella dragkamp mellan presidenten och parlamentet som pågått i landet under många år, har förstärkts ytterligare av att presidenten – med egentligen mest ceremoniella uppdrag, något ingen av de hittillsvarande presidenterna nöjt sig med – nu är folkvald och därmed i praktiken fått större tyngd. Tidigare i veckan tillträdde en av presidenten Milos Zeman utsedd teknokratregering, ledd av Jiri Rusnok, som i början av 2000-talet var finansminister när just Zeman var premiärminister. Utnämningen av Rusnok skedde mot parlamentsmajoritetens vilja, och lär leda till ett snart misstroendevotum mot den nya regeringen och ännu en konstitutionell rackarspelsrunda i väntan på nästa val.

Och i går meddelade Luxemburgs premiärminister sedan 1995, Jean-Claude Juncker – under många år ordförande för eurogruppen och den regeringschef inom EU som suttit längst – att han ska avgå och söka nyval, med anledning av en kuriös härva rörande landets säkerhetstjänst, korruption och avlyssning. Det är den mindre koalitionspartnern i regeringen, socialdemokratiska LSAP, som krävt Junckers avgång. Med tanke på den popularitet Juncker fortsatt åtnjuter efter 18 år vid makten har han dock goda chanser att vinna höstens nyval. Då kan han, som Süddeutsche Zeitung spekulerade i går, sitta ett år för att sedan satsa på att 2014 bli ny rådspresident i EU.