Billie Jean King vs Putin, 6-0 6-0

Beskedet från Vita Huset att varken president Barack Obama, hans hustru Michelle eller vicepresident Joe Biden avser närvara vid vinter-OS i Sotji nästa år var en välkommen markering mot den auktoritära utvecklingen i Ryssland under Vladimir Putin.

Men det anslutande beskedet att delegationen istället ska omfatta bl.a öppet homosexuella tennislegenden Billie Jean King och ishockeyspelaren Caitlin Cahow, var ett rent mästerstycke som protest mot den diskriminering av sexuella minoriteter som blivit en del av Putins reaktionära styre.

Det är hög tid att den demokratiska omvärlden börjar syna den ryska propagandabluffen. Flera nya styren i oroliga delar av världen vacklar mellan tron på en demokratisk, pluralistisk samhällsmodell präglad av mångfald och lockelsen att via auktoritär maktutövning nå snabba resultat utan att behöva ta hänsyn till minoriteter, rättsprinciper och demokratiska processer. I det läget gäller det för demokratiska krafter att mobilisera på många sätt.

***

Just Billie Jean King är värd några extra ord. För det är inte vem som helst Obama bett åka till Ryssland för att sabotera Putins pr-planer. Hetsporren John McEnroe har utnämnt henne till den ”enskilt viktigaste personen i kvinnoidrottens historia”. Tennisjournalisten Bud Collins kallade henne en ”glödande kraft inom idrotten” och en ”inspiration för miljoner”. I ”Game, Set, Match: Billie Jean King and the Revolution in Women’s Sport” betecknar Susan Ware henne för en ”klassisk liberal feminist” som arbetat pragmatiskt för jämställdhet och social förändring.

I sitt verk om 500 års tennishistoria framhäver Gianni Clerici att Billie Jean King kunde slå mästerliga slag, men att hon besatt ”många fler kvaliteter” vid sidan av banan, som en föregångare för kvinnors frigörelse inom idrotten.

Två upplevelser i ungdomen bidrog till att väcka jämlikhetspatoset hos King (f. 1943): När hon inte fick vara med på ett fotografi för att hon inte bar vit kjol, utan ett par shorts hennes mamma sytt. Och när hon fick veta att talangfulla pojkar kunde få resestipendium, men inte flickor. Billie Jean King tålde inte en sån orättvisa, och blev en av dem som gjorde mest för att avskaffa den.

Hon var den som kämpade hårdast för en fristående, professionell damtour, jämlika prispengar och en socialt bredare, öppnare sport. I början av 70-talet drev hon igenom förändringar få trott varit möjliga några år tidigare.

Under sin egen aktiva tid kännetecknades Billie Jean King av ett aggressivt serve och volley-spel, ett laddat uppträdande på banan och en vinnarinstinkt utöver det vanliga. Sex segrar blev det i Wimbledon, fyra i US Open, en i Paris och en i Australien. 12 vinster i 18 GS-finaler från 1963 till 1975. Spelade hon inte bättre än motståndaren i en match, vann hon ofta ändå, genom att våga mer, aldrig ge upp och helt sonika bestämma matchbilden själv. Att möta henne var speltekniskt svårt, men mentalt ibland en omöjlig uppgift.

Och det är egenskaper och personlighetsdrag + no way, in your face + som hon satt in med full kraft även vid sidan av banan, i sin politiska gärning. Hon har drivits av ett engagemang som i grunden varit större och viktigare för henne än den idrottsliga meritlistan. Hon är helt orädd och tar aldrig någon skit.

Obama har vänt sig till rätt person. Skicka fler som Billie Jean King till Sotji. Låt inte Putins propagandaapparat arbeta ostört i vinter.