Lärdomar 100 år senare
Ett antal, i varandra invecklade och av varandra beroende, regionala stormakter och nyimperialistiska armbrytningsprocesser: Den politiska ordning som föregick första världskrigets katastrof uppvisar fler paralleller till vår tids komplexa, flytande och oförutsägbara globala situation, än till den bipolära låsning som rådde under kalla krigets decennier.
Det är lätt att glömma hur långt världen kommit 1914. En första globaliseringsfas, med handel, resor och utbyten över gränserna, hade medfört en enorm ekonomisk, kulturell och teknisk utveckling. Ett krig, insåg många, skulle äventyra allt det uppnådda.
En av många orsaker till att kriget ändå kom – trots alla varningar från fredsrörelser, och allt som stod på spel – var extremt militariserade samhällen. Den militära konfliktlogiken hölls helig inom etablissemangen, med Kejsartyskland som värsta exempel.
Att det gått hundra år sedan första världskrigets utbrott – början på det s.k. korta 1900-talet med nazismens och kommunismens folkmord som svartaste kapitel + kommer att uppmärksammas flitigt under 2014.
Hittills görs de flesta jämförelserna inte med dagens Europa, trots en nationalistisk och främlingsfientlig extremism på parlamentarisk frammarsch i flera länder, utan med Asien.
Där finns de korsvisa territoriella konflikterna + misstron och spänningarna växer nu mellan Kina, Japan och Sydkorea efter gränsgräl, hotfulla utspel och dumdristiga provokationer.
Nationalistiska tongångar och militär prestige får ledare att måla in sig i svårmanövrerade, farliga hörn.
Kommunistregimen i Kina kan lockas att höja det utrikespolitiska tonläget för att avleda uppmärksamhet från inhemsk social oro och hotande ekonomiska problem (bubblan där kan utlösa nästa finanskris). Och Nordkoreas totalitära ledning har kanske aldrig varit mer oförutsägbar än nu.
Det som talar emot en upptrappning är ländernas ekonomiska beroende av varandra. Men det var sant om Europa för ett sekel sedan också. Asien 2014 är inte Europa 1914, långt därifrån. Ändå är en lärdom från senaste århundradet, att även när nästan alla har allt att förlora på det, kan konflikter drivas bortom sans och kontroll.
