Vad partierna hoppas och fruktar inför riksdagsvalet

Vad partierna hoppas och fruktar inför riksdagsvalet:

Moderaterna:

Läget: Är enligt alla mätningar på väg att förlora regeringsmakten, men har två företrädare i Reinfeldt och Borg med höga förtroendesiffror.

Vad de hoppas: Att valet ska handla om förtroende, kompetens och Sveriges internationella anseende som föredöme + och att väljarna ska förknippa det med regeringen, inte en modell allianspartierna och socialdemokraterna kompromissat fram tillsammans.

Vad de fruktar: Skulle både Reinfeldt och Borg försvinna efter en valförlust kommer M att tvingas ta igen ett decenniums undertryckt idédebatt och omvärldsanalys. Det kan bli kaos.

Dilemma: De nya moderaterna har en övergripande idé och den heter Reinfeldt och Borg. Om 2014 blir ett idé- och vägskälsval, står M dåligt förberett.

Sakfrågor: Arbetslinjen, regeringskompetens och ordnade statsfinanser.

Spekulation: När överger M hoppet om alliansen och satsar på att maximera det egna partiet stöd istället?

***

Socialdemokraterna:

Läget: Är enligt alla mätningar på väg att få ett vagt regeringsbildaruppdrag, men är livrädda för frågan om vilken regering de i så fall eftersträvar.

Vad de hoppas: Att väljarna ska uppfatta Löfvens ledning som ett slags logisk fortsättning på eran Reinfeldt/Borg. Med mer S-profil och S-retorik, men utan stora experiment eller kursomläggningar i sikte. Det ska ge ett väljarstöd som tillsammans med Mp garanterar statsministerposten.

Vad de fruktar: Att väljarna ska förknippa S-makt med vänsterpartiet, inskränkt valfrihet, försök att höja skatter för låginkomsttagare och konstig utrikespolitik. Att 2010 ska gå i repris.

Dilemma: S är det mest ideologiskt splittrade partiet i svensk politik. Bara utsikten till maktposter att fördela kan hindra konflikterna från att koka upp.

Sakfrågor: Löfven som trygg industritillväxtvänster, inte flumvänster.

Spekulation: Vågar Löfven gå till val på att bilda ren S-minoritetsregering?

***

Miljöpartiet:

Läget: Goda opinionssiffror och med ambitioner att smida nya väljarallianser. Men också som vanligt myspartiet för alla som inte vågar ta ställning + ibland en dödskyss i valrörelser.

Vad de hoppas på: Att partiet för första gången, tack vare klimatfrågan nya status, ska lyckas omsätta sympati mellan valen till stöd på valdagen.

Vad de fruktar: Ödet som drabbade de tyska gröna. De såg ut att gå mot en jätteframgång. Sen fick vänsterfalangen leda valkampanjen, och partiet uppfattades som besserwisseraktigt, förbudsivrande och tillväxtfientligt. Nu är det åter förbundsdagens minsta parti.

Dilemma: Det är klurigt att permanent locka liberala väljare när stora delar av den egna medlemsbasen ligger till vänster om socialdemokratin.

Sakfrågor: Klimatomställningen som politik för moderna industrijobb och skolan som Fridolins område.

Spekulation: Har nya partiledningen tillräcklig intern tyngd för att orka med regeringsställningens speciella krav?

***

Folkpartiet:

Läget: Stabil storstadsbas och respekterade ministrar, men Fp riskerar bli mindre än alla oppositionspartier.

Vad de hoppas: Att ett framgångsrikt Europaparlamentsval ger positiva rubriker, och FP blir enda alliansparti att få ökat stöd jämfört med 2010.

Vad de fruktar: Skolfrågan är inte längre en valvinnare, jobbfrågan tas om hand av M och S, småföretagarfrågorna blir C:s revir, valfriheten Kd:s och kärnkraftsvurm lockar inte väljare över blockgränsen när Löfven är S-ledare. Att Fp plötsligt ska stå tomhänt.

Dilemma: Partiledaren är bunden till skolfrågan, men efter PISA-undersökningen är det inte en given plusfaktor.

Sakfrågor: Skolan ändå, ingen reträtt, demokratifokus i utrikespolitiken och kärnkraften som bra för klimatet.

Spekulation: Skulle partiet våga en koalition med S och Mp? Och när tar Birgitta Ohlsson över som partiledare?

***

Centerpartiet:

Läget: Allvarligare än nånsin. Kris i opinionen och rådlöshet internt över varför så få ser C som relevant längre.

Vad de hoppas: Att Annie Lööf ska bli 2014 års comebackstory när storstadscenter och landsbygdscenter inte uppfattas som motstridiga budskap, utan som en spännande kombination.

Vad de fruktar: Att väljarna inte ser dem som nödvändiga längre och låter dem åka ur riksdagen.

Dilemma: Den gamla väljarbasen försvinner i takt med samhällsomvandlingar, någon ny är inte i sikte ännu.

Sakfråga: Företagarklimatet, minskad småföretagarbyråkrati och kopplingen land-stad.

Spekulation: Har centerpartiet något att hoppas på från kamrat 4 procent?

***

Kristdemokraterna:

Läget: Som det alltid är med Kd, kamp mot spärren, till synes helt bortglömt och med en ändå lika glad partiledare.

Vad de hoppas: Att det ska finnas rum för ett socialkonservativt parti kritiskt mot liberala ledarsidor, förbudsmentalitet och vänsterpekpinnar, men som ändå håller en anständig linje i solidaritets- och flyktingfrågor och kan vinna köksbordsväljare från både M och S.

Vad de fruktar: Att det utrymmet inte finns och att exempelvis partiets luddiga syn på homosexuellas ställning ska ses som en hycklande krock med kritiken av pekpinnar och förbud i övrigt.

Dilemma: Det kan bli mycket svårt att förena Kd:s snäll-snällare-snällast-mot-alla-ängslighet i många frågor och en spetsig reglerings- och statskritisk profil med amerikanska förlagor.

Sakfrågor: Ja till familjen, nej till genusfeministkomplexet, kvoteringar och individualiserad föräldraförsäkring.

Spekulation: Är möjligen Kd det alliansparti som skulle tjäna mest på att gå sin egen väg i valrörelsen?

***

Vänsterpartiet:

Läget: Börjar stabilisera sig under Jonas Sjöstedts ledning, gradvis och utan ”effekter” har stödet vuxit.

Vad de hoppas på: Att kampanjen mot vinster och valfrihet ska göra V till partiet som äger den debatten, att partiet har opinionen med sig och att många väljare ska se frågan som prioriterad.

Vad de fruktar: Att gamla och unga diktatursvärmare (Kuba), och våldsromantiker ska tvinga Sjöstedt att släcka bränder och kämpa mot fördomar kring partiet hela valrörelsen

Dilemma: Kräver V regeringsmedverkan är det en gåva till alliansens som kan få den att vakna från de röktas rike och vinna igen. Avstår V från att kräva regeringsmedverkan kan partiet uppfattas som irrelevant och isolerat.

Sakfrågor: Sjöstedt går all-in i enfrågestil på nej till vinster i välfärden.

Spekulation: Hur hårt kommer V att gå åt miljöpartiet under valrörelsen?

***

Sverigedemokraterna:

Läget: Ligger stadigt på opinionsnivåer över valresultatet 2010. Allt tyder på att Sd får fler riksdagsmandat 2014.

Vad de hoppas: Att etablissemanget ska visa sig inkompetent i försöken att ”ta debatten”, att diskussionen om integration och invandring ska sänkas till en nivå där bara Sd trivs och att pajkastningen mellan övriga partier om vilka som är mest lika Sd ska fortsätta tills ingen ser skillnad, så att Sd kan presentera sig som ett parti som andra.

Vad de fruktar: Att allmänna missnöjesväljare som via Sd vill peka finger åt ”hela skiten” tänker till när det blir val och ser vad den nationalistiska politiken skulle kosta Sverige i form av sämre ekonomi, färre jobb, brutalare samhällsklimat och dåligt rykte.

Dilemma: Hur mycket Jimmie Åkesson än försöker putsa partiets yta, spricker den gång på gång och blottar den aggressiva främlingsfientlighet som är Sd:s sammanhållande drivkraft.

Sakfrågor: Nej till invandring och mångfald. Lag och ordning-retorik riktad mot minoriteter.

Spekulation: Sd kommer att stå mer i centrum nu än 2010. Hur klarar partiet av det på lokala nivåer?

***

Valrörelsen i Sverige 2014 kan bli svårare att överblicka än någon tidigare. Låt värderingarna lysa vägledande.