Stockholms fördumning ett problem
Beskedet om att TV4 ska lägga ner ett stort antal lokalkontor utlöste i går den vilseledande problembeskrivningen att Norrland och landsbygden riskerar att utarmas. Det är fel perspektiv, och landsbygdsdebattörer uppmanas härmed att slänga av den solkiga och förutsägbara jämmerkoftan. Allt kretsar inte kring oss. Gå inte i samma fälla varje gång. Lyft blicken, och bry er om dem som verkligen drabbas.
Den stora faran med fortsatt nedlagd lokaljournalistik runt om i landet är inte i första hand att landsbygden utarmas, utan att navelskådande etablissemang i Stockholm – mediala, ekonomiska, politiska, kulturella – fördummas. Att de får sämre underlag för rationella beslut och prioriteringar. Får en mer inskränkt bild av det svenska samhället, dess utveckling, miljöer, erfarenheter, problem och möjligheter. Tappar i språk, perspektiv och djup. Blir slött fördomsfulla i analyserna.
Den fördumningen av centralt placerade aktörer och agendasättare på olika områden är vad sammandragningen av journalistiken och redaktionerna till storstadsområdena driver på.
Givetvis kommer det på sikt att vara negativt även för landsbygden och norra Sverige – när gamla stereotyper får starkare genomslag i riksmedia, och granskning av lokala förhållanden blir svagare. Men låt oss solidariskt uppröras över Stockholms bittra öde att bli okunnigare först.
De stora skildringarna av bildnings- och klassresor i svensk litteratur, film och konst rymmer en salig blandning av miljöer – geografiska, sociala, kulturella, ekonomiska. Den som vill förstå Sveriges utveckling de senaste 200 åren – demokratin och folkrörelserna, kultur- och föreningslivet, tillväxtundret och företagspionjärerna, välfärden och välståndet – måste söka många rötter. Man förstår Södermalm sämre, om man inte förstår Sorsele eller Tensta.
”Tyvärr”, säger TV4 i beskedet om de nedlagda regionala sändningarna, ”är det här nödvändigt för att vi ska kunna göra relevant journalistik också i framtiden.” Det svårsmälta ordet i sammanhanget är förstås ”relevant.” Vad är relevant journalistik, och för vem? Att en besparing kan vara olycklig, smärtsam och oundviklig är en sak. TV4 är inget unikt fall. Men motiveringen om relevans blottlägger en världsbild, eller samhällsanalys, som går igen i många sammanhang när lokal och regional närvaro prioriteras ned. Risken är att den föreställningen + relevans lika med centralisering + slår följe med andra trendspaningar om den moderna, typecastade journalistikens framtid. För mycket handlar om maximal närvaro på liten yta, snabba målgruppseffekter för högljudd cred där status delas ut i befintliga hierarkier + centraliseringens alla drivkrafter.
Det kommer att leda till ett billigt, likriktat flockbeteende – hysterisk trängsel i babbelsoffan – som aldrig behöver lämna den snabbaste strömfåran för att utmana, bilda, gå på tvärs mot förväntningar, bryta jargonger, ge alternativa perspektiv eller skildra långsamma, komplicerade processer i samhällsutvecklingen.
En viss, blygsam närvaro i de glömda utanförområdenas vardag – till vilka även storstädernas segregerade förorter hör, där har SVT rätt – bidrar mycket mer till en djupare förståelse av det moderna Sverige än spaning med tusen kikare från ett ensamt medialt flygplatstorn. Men det glöms bort om relevant journalistik likställs med att oupphörligt surfa synligt på toppen av vågen och ständigt älta minsta gemensamma nämnare.
