Ord inför helgen, 10 maj

Det finns en vacker dikt av turkiske poeten Oktay Rifat (1914-1988), ”Regnen”. Första raderna, i tolkning av Turhan Kayaoglu, går:

”Sedan kom regnen, cirkusartisterna gav sig av,/ på fältet utplånades spåren av tälten./ Den apelsinfärgade pojken, flickan med blåa bröst,/ vad blev det av dem! Så fort de försvann!/ Ett leende från sommaren dröjde kvar på väggarna,/ med döda bilder virvlande på gatan./ De gick inte, snarare flög solen/ med utsträckta armar. Oss sorgsna och tankfulla/ manade de till ett lättsammare liv.”