Ord inför helgen, 4 april

”Inte alls så plötsligt som jag i barndomen uppfattade det ligger den höstplöjda åkern snöfri. Gradvis försvinner snötäcket. Kvällen kommer med sitt köldsvep och natten får allt att stanna upp. Den låter skaren stänga till med sitt skarpa lock. En tid pågår en stilla kamp. Så småningom avgår dagsmejan med segern. Fälten ligger hudlöst nakna och genomsköljs av smältvatten.

Dikena har blivit små bäckar. Åar och sjöar sväller över sina bräddar. Stora fält ligger under vatten, inte bara i sänkor och på låglänta marker. Ett tjockt snötäcke går inte upp i rök. Det är enorma mängder vatten som är på drift. Någonstans måste det ta vägen. Eftersom det ännu inte är så varmt är avdunstningen ringa. Plötsligt kan också vårregnen komma loss. Det är som om vattenmassorna intar fälten från alla håll. Nu ligger det första viktiga skedet framför oss. … Bönderna går omkring på backen och spanar. (…) ”Intet är som väntans tider/vårflodsveckor, knoppningstider…” säger Erik Axel Karlfeldt.”

(Ur ”Åkrarna vi ärvde”, av Margareta Ekarv, 1985)