Riv Europas murar – med fri invandring som mål

I den bästa av världar skulle ingen människa tvingas fly sitt hem på grund av krig, förföljelse och fattigdom, men alla människor skulle få flytta fritt, i obegränsad migration, till andra länder, andra kontinenter, andra miljöer.

Fri migration och öppna gränser skulle göra världen rikare, fredligare, säkrare och humanare. För despoter, fundamentalister, organiserade förbrytare, människosmugglare, terrorister och politiska extremister finns det inte något farligare än individuella och universella mänskliga rättigheter – till vilka hör rätten att rädda sitt liv, söka frihet och sträva efter lycka. Demokratins, rättsstatens, toleransen, och frihetens fiender vinner alltid på varje stängd gräns, varje mur, varje sortering av människor i välkomna och ovälkomna, existensberättigade och icke existensberättigade, vi och dem, rätt klass och fel klass, korrekt åsikt och inkorrekt åsikt, nyttiga och onyttiga, trogna och otrogna; varje rättslös gråzon av död och lidande för vilken ingen vill eller vågar känna sig ansvarig.

Ibland hjälper det att formulera långsiktiga visioner klart och renodlat, hur vi föreställer oss den bästa av världar, för att våra djupaste principer ska gå att diskutera ärligt.

Visioner och långsiktiga mål löser inte akuta kriser, räddar ingen drunknande i dag och är i sig inga pragmatiska svar på vad som behöver göras för stunden och utifrån de politiska förutsättningar som råder. Men det hjälper även för krisinsatser, när de utformas och organiseras, att veta på vilka värderingar de ska grundas, vad syftet är, vad det är vi vill.

Vi står inför decennier av avgörande migrations- och integrationsdebatter i Sverige och Europa, där många viktiga vägval kommer att göras. Det skulle vara en stor förlust om de vägvalen fortsätts gjordes utifrån föreställningen att vårt lyckliga välstånd måste skyddas genom sorterande och delvis stängda gränser, en politik som ofrånkomligt leder till tragedier av det slag vi nu ser utspela sig på Medelhavet.

Fri migration och öppna gränser är det enda ideal som på sikt går att förena fullt ut med ett försvar av individuella och universella mänskliga rättigheter och en vägran att sortera in människor i olika kollektiv, en vägran att värdera vissa liv högre än andra.

Långt fler av Europas länder måste därtill erkänna och inse att vår privilegierade ekonomiska och politiska situation, och den nöd och det kaos som råder i de regioner från vilka miljoner människor nu söker fly, till del vilar på historiska brott och europeisk utsugning av enorma proportioner. Tanken att vi nu skulle kunna stänga om oss, och njuta vårt välstånd i likgiltighet inför vad som sker utanför Europas gränser, är makaber. På kort sikt har vi en absolut moralisk skyldighet att ta på oss kostnaderna och de politiska utmaningar som ett långt mer omfattande flyktingmottagande, innebär inledningsvis. Vad vore vårt välstånd värt, om vi inte använde det för att rädda liv som vi kan rädda, och som vi utifrån de värderingar vi bekänner oss till har en plikt att rädda? Vi måste hjälpa.

Men fri migration och öppna gränser skulle över tid, och tämligen snabbt, enbart ha stor, positiv betydelse för välståndet och välfärden. Framtidsprognoser och erfarenheter talar helt för det. Vi har alltså egentligen väldigt lite att förlora på att riva Europas murar, med fri invandring som mål. Christian Dahlgren i Östgöta Correspondenten, som hör till dem som skrivit bäst om detta senaste veckan, kommer med en nyttig påminnelse: ”Författaren Stefan Zweig, boende i dubbelmonarkin Österrike-Ungern, skriver i sina memoarer: ”Vi kunde leva mer kosmopolitiskt, då hela världen stod öppen för oss. Vi kunde resa utan pass och tillstånd, vart vi ville, ingen förhörde oss för att utröna vår politiska inställning, härkomst, ras och religion”. Så var Europa innan 1914. Första världskriget gjorde slut på friheten.”

Dahlgren skriver också, och jag kan bara instämma: ”För det andra är EU:s snåla syn på migration är sanslös ekonomisk dumhet. Begränsningar av människors globala rörlighet är det största handelshindret i världen, som vida överträffar kostnaderna för restriktionerna på handeln med varor och kapital. Forskning visar att om migrationen vore fri skulle vinsten bli en global fördubbling av BNP (se exempelvis Journal of Economic Perspectives, nr 3, 2011). Tänk vad det hade betytt för Europas välstånd om vi välkomnat migrationen, och bättre anpassat våra system till att inkludera den nya arbetskraften, istället för att hålla människor utestängda och i värsta fall låta dem bli havets rov.”

Liberala visioner om fri invandring och alla människors lika värde utlöser, som vi vet, en oerhörd vrede på många håll – från extremvänster till extremhöger. Men jag tror att vi bedrar oss själva om vi av taktiska skäl söker undvika eller skjuta upp den alla mest grundläggande frågan. Oavsett hur lång vägen dit är, och den kommer att pröva oss, och oaktat hur starkt det politiska motståndet är, och det är vilt: Är fri invandring en självklar vision för Sverige och för Europa? Är det ditåt vi bör sträva, i varje migrationsdebatt, i varje ny reform, varje räddningsaktion? Mitt svar är ja.