Teknisk fascination överskuggar etiska diskussioner

I sommar ska Googles förarlösa bil, IT-jättens satsning på ett fordon helt styrt av dataprogram, laserteknik och nedladdade kartor, göra testpremiär på allmän väg i Kalifornien. Det är något decennium, mycket utveckling, radikalt nya trafiklagstiftningar och rejält sänkta kostnader bort ännu, men att våra vägar i framtiden kommer att fyllas av automatstyrda bilar, med allt högre maxhastigheter, där ingen i normalläget har händerna på ratten, står utom tvivel.

Inom fartygsindustrin och sjöfarten handlar en del av framtidsdiskussionerna om fjärrstyrda fartyg, drönarskepp, utan någon besättning, manövrerade från centraler på land via radar, satelliter och med hjälp av kameror.

En av fördelarna – förutom rena besparingar – framhöll Oskar Levander, vicepresident för innovation, ingenjörskonst och teknologi hos Rolls Royce i en BBC-intervju tidigare i år, vore att eventuella pirater inte skulle kunna ta någon gisslan eller själva kontrollera fartygen. Men den internationella lagstiftningen kommer att bli extremt komplicerad.

Inom service- och tjänstesektorn pågår experimenten med robotar och automatisering för fullt, även på områden där en robotisering tidigare skulle ha varit helt tabu. Till och med robotar som sällskap och tröst inom omsorgen – en försiktig utfasning av den mänskliga närvaron som oersättlig kvalitet – finns med i framtidsspekulationerna.

Hushållsmaskiner, apparater och andra system i hus och lägenheter kommer i framtiden att kunna fjärrstyras på helt nya sätt – en app, ett lösenord och en inloggning och du kommer att kunna sätta hemmet i febril verksamhet medan du själv sitter på bussen.

De militära drönarna som ett personal- och kostnadseffektivt sätt att utföra för den egna sidan riskfria spaningsuppdrag i farliga eller svårtillgängliga regioner, men också attacker – inklusive avrättningar från skyn – håller på att förändra den tekniska och etiska grundvalen i modern krigföring. Otäcka, oacceptabla rättslösa gråzoner har redan skapats inom ramen för det så kallade kriget mot terrorismen.

I de militära drönarna investerar ett antal länder trots det stora utvecklingssummor. Men det är bara en tidsfråga innan även terrorgrupper börjar använda samma teknik och utnyttja den rättslöshet som redan skapats.

De civila drönarna kommer, givetvis, att spela en väldigt positivt roll på många områden. Vid räddnings- och katastrofinsatser av olika slag. Som hjälp vid komplicerade transporter. Vid behov av civil rekognoscering från luften. Inom jord- och skogsbruk. Men luften kommer att fyllas av dem, stora som små, svårmanövrerade som lättmanövrerade – och många kommer att användas i helt andra syften. För övervakning, smygfotografering, integritetsintrång, practical jokes. Drönarna kommer att locka i många sammanhang när traditionella gränser för etik och respekt plötsligt kan överträdas på ett nytt sätt.

På alla de här områdena gäller att fascinationen inför teknikens möjligheter tillåts överskugga etiska diskussioner och principiella överväganden om regler och rättsläge. Tekniken rusar fram, men den demokratiska debatten hänger inte med, eller är för godtrogen.

Vad händer med ansvarskänsla, ansvarsutkrävande och etiska grundvalar i samhället när moraliska val, prioriteringar och handlingar i ett krisläge är förprogrammerade och robotiserade? När en förarlös bil slutar att fungera utan att passagerarna hinner reagera, eller dataprogrammet själv måste ”välja” mellan att köra över en fotgängare eller krocka med en cyklist?

Vad händer med bedömningar, val och försiktighetsprinciper kring rutter och miljö, liksom rättsläge, när fartyg styrs på distans utan fysisk koppling mellan fartyget och ledning?

Vad händer när ditt uppkopplade hem kidnappas av hackare, och goes bananas? Hur påverkar det människors syn på samhälle och medmänniskor, och modet att ställa anspråk inom vård och omsorg, när apparater börjar ta över en del av tillsynen hos dem utan makt att kräva annat?

Vad händer med tillit och integritet när våra privatliv börjar invaderas av ett ständigt hot från kringflygande drönare som missbrukas av offentliga eller privata aktörer för övervakning och intrång? När brottslingar, inklusive våldsbrottslingar, börjar använda små drönare som vapen? Hur ska rättsväsendet agera när en större hobbydrönare i ren olycka faller ner och orsakar allvarliga skador? Vilka behörighetskrav bör ställas på den som styr en drönare? Speciellt körkort? Ålder?

Och är vi förberedda på mardrömen när insatser med militära drönare ökar våldsamt i en kapprustning, och ingen internationell rätt finns att hävda därför att demokratier hörde till dem som svek först och inte stod emot gråzonernas lockelser?

Teknikens utveckling är fantastisk på många sätt och lovar gott för framtiden på otaliga områden. Men det finns också stora faror. Fascinationen inför möjligheterna får inte överskugga vårt behov av etiska och rättsliga diskussioner om risker och nödvändiga gränser.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>