Mänskliga rättigheter att minnas
I artikel 1 står: Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.
Artikel 2 inleds med: Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt.
Artikel 3: Var och en har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet.
Artikel 4: Ingen får hållas i slaveri eller träldom; slaveri och slavhandel i alla dess former skall vara förbjudna.
Artikel 5: Ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, och de universella principer den bygger på, har haft och har många fiender genom historien, som inte har skytt några medel för att med ofattbar brutalitet försöka förvägra människor allt det som står i de 30 artiklarna.
Antidemokratiska vålds- och folkmordsideologier som kommunism, nazism och fascism, eller makabra terrornätverk av det slag IS i dag utgör i Syrien och Irak, är ständiga påminnelser – i historieböckerna och i samtidens nyhetsrapporter – om att de mänskliga rättigheterna är förtrampade i stora delar av världen.
Många även i trygga demokratiers samhällsdebatt, inklusive högt uppsatta personer inom medier, politik och kulturliv, ägnar enorma mängder indignation åt i jämförelse perifera, bekväma frågor som tidsfördriver deras slutna vänkretsars kompisjargong, men gör sig så små och tittar åt annat håll när de mest uppenbara övergreppen sker ute i världen, eftersom kamp mot de övergreppen skulle kräva ställningstaganden för demokrati och mänskliga rättigheter på riktigt.
Med extremhöger och extremvänster på offensiven i Europa, våldsromantism och förakt mot oliktänkande på finmodet, ökad förföljelse av minoriteter, höga rop på stängda gränser för de nödlidande och hjälpsökande, en ovilja att vara med och bekämpa terrorgrupper militärt och – särskilt i Sverige – förljugna drömmar om en världsfrånvänd, likgiltig neutralitet som inte gör skillnad på demokrati och diktatur, är en läsning av de mänskliga rättigheterna extra viktig.
