Ett välkommet avtal med Iran, bättre än alternativen
Det är alltid klokt att vara cynisk och skeptisk när snåriga, komplexa internationella avtal utropas efter förhandlingar på neutral ort mellan flera olika parter. Innan de i länderna som sitter på den formella makten att godkänna eller avfärda hunnit säga sitt, finns risken att allt stannar vid en god, men maktlös vilja hos utsända delegationer, som hittat varandra i konstruktiva samtal men förlorat kontakten med dogmatiska makthavare på hemmaplan.
Men även med den reservationen var det ett mycket välkommet besked i går att den så kallade 5-1-gruppen bestående av USA, Ryssland, Kina, Storbritannien, Frankrike och Tyskland nu presenterat ett avtal med Iran som i korthet går ut på att Iran ska reducera sitt kärntekniska program, öppna upp sina anläggningar för inspektioner av IAEA och tillhandahålla uppgifter om tidigare kärntekniska projekt, i utbyte mot hävda ekonomiska sanktioner från omvärldens sida och ett frisläppande av, nu frysta, ekonomiska tillgångar.
Det är en balanserad kompromiss av det slag som många efterlyst under den långa tid förhandlingarna pågått. Avtalet löser upp och avdramatiserar en låst konflikt kring Irans kärntekniska program. Hotet om militära konfrontationer har funnits där hela tiden, och hade inte ett förslag till uppgörelse nåtts skulle risken för en farlig eskalation bara ökat. Men de nya relationer mellan Iran och omvärlden som avtalet kan möjliggöra, är också en chans till något bättre för hela Mellanöstern. I ett läge när hotet från terror-IS plågar hela regionen, humanitära katastrofer breder ut sig i inbördeskrigets Syrien och den allt mer destruktiva konflikten mellan Iran och Saudiarabien – via ställföreträdare – förvärras, är varje ljusglimt viktig.
Utan att på något sätt skönmåla eller underskatta brutaliteten hos den auktoritära regimen i Teheran är det positivt för regionen, inklusive Israels säkerhet, att ett sådant här avtal kommer till stånd som kan sätta igång andra konstruktiva processer och kontakter.
Det borde också, över tid, gynna inhemska reformkrafter i Iran, om landet på nytt öppnas utåt på fler områden. Avtalet är långt bättre än alternativen.
