Ord inför helgen, 26 september
”Antagligen kan det aldrig förklaras/ varför de som klottrar, kletar och knådar/ plötsligt känner sig övertygade om/ att strecket de drog,/ krumeluren de gjorde,/ ordet som uppenbarade sig/ var det rätta./ En del frestas då tro att ett högre pekfinger/ styr våra lekfingrar./ Säkert bedrar de sig./ Det var bara något inne i dem själva/ som lade sig till rätta/ – som skatan i sin riskoja/ en senvinterdag/ medan snöflingorna ännu oredigt/ virvlar omkring.”
(Ur Werner Aspenströms diktsamling ”Tidigt en morgon”)
