Lusekoftor och plutoniumampuller: Slösa inte bort hela mandatperioden

Av , , Bli först att kommentera 3

Den liberala fördomen om miljöpartister tycks vara att om man visiterar lusekoftan eller kammar skägget så trillar Maos lilla röda ut. I skarpt läge är skogsmullarna hellre socialistiska i opposition, för att inte riskera att bli mobbade som oliktänkande av kulturvänstern på nästa fina rödvinsmingel, än ljusgröna och – gud förbjude – lite liberala i regeringsställning där de kan få någonting gjort på riktigt. Därför havererar de när väljarna ger dem makten.

Den gröna fördomen om liberaler tycks vara att de tuggar plutoniumampuller till frukost varje morgon, leker bombkrig på lunchrasten, torkar sig ni vet var med klorblekt papper och tänder alla lampor i varenda rum på kvällen bara för att jävlas. När det hettar till är marknadsfundamentalisterna hellre salongsfähiga borgare – better the devil you know, osv. – än principfasta ideologer. Därför kommer de aldrig nånsin att prioritera en åkergroda eller en jordsork framför en motorväg och ett nybygge.

Jag har under en längre tid hävdat här på ledarsidan att det är positivt för Sverige, inte minst ur ett liberalt perspektiv, att miljöpartiet sitter och tvingas mogna i regering, och att en blocköverskridande regering med socialdemokrater, liberaler och gröna vore det bästa för Sverige de närmaste mandatperioderna. Både i sak och som väg ut ur de parlamentariska låsningarna. Långt bättre, idépolitiskt intressantare och värderingsmässigt mer logiskt än det samarbete mellan S och M många nu efterlyser.

Men ibland misstänker jag att jag är mer positiv till gröna på taburetterna, än vad majoriteten miljöpartister är. Ibland misstänker jag att många miljöpartister inte skulle ha några problem med beskrivningen av dem i början på den här texten. (Jaså, var det ironi? Det lät väl bra? Spegel, spegel på väggen där, säg vem som grönast på ängen är.)

Och när liberala debattörer radar upp sig med krav på att socialdemokraterna ska sparka miljöpartiet ur regeringen – som om det stora problemet med decemberöverenskommelsen, blockpolitiken eller svensk migrations- och integrationsdebatt vore miljöpartiet (seriöst?) – misstänker jag att den borgerliga identiteten, alltid en hämsko för liberalismen, sitter djupare än de flesta vill erkänna.

Ett samarbete mellan S och M, i synnerhet kring asyl- och integrationspolitiska frågor, vore det allra sämsta sättet att bryta blockpolitiken på i dag.

Svensk politik kommer att trampa vatten och ägna sig åt småplask – eller ännu värre, göra sig beroende av främlingsfientliga vågmästare – så länge som de irrationella låsningarna och ömsesidiga fördomarna mellan liberaler och gröna består.

Slösa inte bort hela den här mandatperioden på ett sådant futtigt sätt.

****

Fler krönikor om ämnet:

Decemberöverenskommelsen var ett haveri i svensk politik

Blockpolitiken och DÖ fördummar Sverige

Alliansen i långsamt förfall – dags att avveckla den

Liberaler borde bejaka att miljöpartiet sitter i regeringen

Bryt både DÖ och blockpolitiken

Läs poesi!

Av , , Bli först att kommentera 0

Läs poesi! Det är det första rådet jag brukar ge. Egentligen oavsett vad frågan gäller, men i synnerhet om den rör hur man lär sig skriva dagstidningsprosa.

I poesin som i dagstidningstexten står allting på spel i varje enskilt ord. En slapp, slentrianmässig rad eller floskel och förtroendet för resten kan vara borta. Poesi, liksom bra tidningsgrejer vi minns och sparar, ska kännas som det allra första fotspåret i nysnön, inte det hundrade i redan upptrampad sörja.

Du måste även som dagstidningsjournalist vara beredd på att läsaren – med all rätt – kan komma att slita ut enskilda ord ur en text, granska framsidan och baksidan, insidan och utsidan, knåda dem, tugga på dem dygn i sträck och sedan ställa dig till svars för resterna som återstår, för det som finns kvar av form, smak och substans efteråt.

Kanske kommer det, teoretiskt, obegränsade textutrymmet på tidningarnas webbsidor, att förändra det förhållandet. Om du kan använda hur många ord du vill, och inte behöver välja, inte tvingas hitta en smal stig av precis de ord som behövs genom snåret, utan kan röja upp ett kalhygge, då står inte någonting på spel längre. Då bryts släktskapet med poesin.

Men just därför, borde poesiövningar vara obligatoriskt på alla utbildningar, för att påminna om på vilket förbannat allvar varje enskilt ord ibland bör tas.

För ett par år sedan satte jag upp som mål att läsa all poesi som ges ut på svenska eller i svensk översättning under en viss tid. Det har jag förstås inte förverkligat. Jag har inte ens någon överblick över hur mycket som ges ut, om det alls är möjligt att hinna med. Och på lördagarnas ledarsidor i VK, där jag nästan varje vecka brukar ha några rader om och ur diktsamlingar som jag fastnat för, är det bara ibland nyutgivna saker. Men jag läser i princip alla nya diktsamlingar jag får syn på, och håller man ögonen öppna finns de ofta i närheten.

***

I veckan läste jag Sara Hallströms nya samling ”Jag vill att mina barn ska tillhöra”.

För mig handlar den mycket om närhet och avstånd mellan människor, och en svåruppfylld längtan efter gemenskap, om så bara för ett ögonblick.

De här raderna i den har jag fastnat lite extra för:

”Placerade ut bitar av min röst och den hade redan börjat försvinna./ Ord som var för starka med en röst som var för svag eller en röst som var för stark med ord som var för svaga./ Panikens övertygelse ligger i urholkandet av gruppen, minnet, rollen/ Frågan om vad ni håller på med, vad jag håller på med,/ vart vi ska?/ Den andra övertygelsen: VI HÖR IHOP”

Några om Evastina Bender, trädgårdsliv och morgondagens ledarsida

Av , , Bli först att kommentera 4

Några inspelade ord om vår oefterhärmliga krönikör, konstnären Evastina Bender. Hennes litterära, tänkvärda, skarpögda betraktelser, i ord och bild, under vinjetten ”Evastinas Usa”, är varmt omtyckta i läsekretsen sedan decennier tillbaka.

Evastina förmår alltid veckla ut de små detaljerna i en vardagsscen eller ett vardagsöde till stora betraktelser, inte sällan med socialt patos och en politisk analys insmugen; och hon har konstnärens speciella öga för människor och miljöer.

I morgondagens VK finns en ny text av henne, om trädgårdsliv.

****

Och bredvid hennes text på ledarsidan har jag ännu en betraktelse över det inrikespolitiska läget, med en ny uppmaning till samarbete mellan socialdemokrater, liberaler och gröna.

Bryt både DÖ och blockpolitiken

Av , , Bli först att kommentera 13

Det skulle vara frigörande och välgörande för Sverige om den parlamentariskt fega, idépolitiskt bakåtblickande och demokratiskt tvivelaktiga decemberöverenskommelsen mellan S, Mp, M, C, Fp och Kd äntligen bröts. Men det skulle vara förödande om det skedde av fel skäl, eller ledde till fel slutsatser om vilket det enda rimliga och genomtänkta alternativet till DÖ är.

Hittills har kritiken mot DÖ framför allt kommit från konservativt håll, ofta med det underförstådda budskapet att den bör ersättas av en alliansregering som styr med sverigedemokraterna som indirekt del av det parlamentariska underlaget. Det vore djupt olyckligt för svensk demokrati och politik. Att ge ett främlingsfientligt parti inflytande över regeringspolitiken, hellre än att bryta den sedan länge förlegade blockpolitiken, skulle vara helt oacceptabelt – ett oförlåtligt svek, som bara inte får ske.

Och ett nyval, som det spekulerats om inför Kd:s beslut om DÖ på rikstinget, skulle vara etablissemangets sätt att utan rimliga skäl underkänna väljarnas besked förra hösten.

Det är dags att avsluta denna fars, och för de seriösa partierna att börja ta ansvar utifrån 2000-talets samhällsutveckling och samhällsfrågor, istället för att ängsligt, idélöst och patetiskt klamra sig fast vid en blockpolitik vars gamla skiljelinjer blir allt mer irrelevanta.

Alternativet till DÖ, och det som borde ha varit huvudspåret för socialdemokrater, liberaler och gröna redan direkt efter valet, är att bilda ett blocköverskridande regeringsunderlag i mitten. Inte som nödlösning, utan för att det vore det bästa för idépolitisk förnyelse och fördjupning av svensk politik även på lång sikt. Nuvarande mandatfördelning rymmer stora möjligheter. Och det intressantaste – utifrån 2000-talets ekonomiska, sociala, tekniska och ekologiska utmaningar – vore ett möte mellan socialdemokratiska, liberala och gröna perspektiv i nytt regeringssamarbete med socialdemokraterna, miljöpartiet, centerpartiet och folkpartiet.

Det skulle ge en stark konservativ opposition i form av moderaterna och kristdemokraterna, och en socialistisk opposition i form av vänsterpartiet, och effektivt marginalisera Sd och beröva det partiet alla chanser till offerkofta.

DÖ och blockpolitiken i kombination förlamar och fördummar svensk inrikespolitik helt i onödan. Bryt båda.

*************************************************************************

Fler krönikor om ämnet:

Decemberöverenskommelsen var ett haveri i svensk politik

Blockpolitiken och DÖ fördummar Sverige

Alliansen i långsamt förfall – dags att avveckla den

Liberaler borde bejaka att miljöpartiet sitter i regeringen

Sakernas internet – spännande möjligheter och uppenbara risker

Av , , 1 kommentar 5

Det kan handla om kylskåp, tvättmaskiner, spisar, kläder, gräsklippare, cyklar, tandborstar, lampor, blomkrukor, toaletter, sängar, golv; förutom, givetvis, telefoner, datorer, bilar, klockor, maskiner och fabriker.

Om fem år kommer 25 miljarder ”saker” världen över att vara uppkopplade mot och kommunicera via internet – med små sensorer och processorer inbyggda som självständigt samlar, analyserar och skickar vidare användaruppgifter – enligt en rapport från amerikanska analysföretaget Gartner i slutet av förra året. Datakommunikationsföretaget Cisco, med en liten bredare definition, räknar med hela 50 miljarder uppkopplade enheter.

Det vore en enorm ökning jämfört med i dag. Och även om transportsektorer, tillverkningsindustrier, myndigheter och serviceföretag kommer att spela stor roll för den utvecklingen, är det på konsumentområdet som den verkliga explosionen antas ske.

Det som på svenska brukar kallas för sakernas internet, från engelskans ”The Internet of Things”, i kombination med Big Data, förväntas inte bara revolutionera förutsättningarna för stora, multinationella industrier, för samhällsservice lokalt och nationellt och för många små serviceföretag, utan också radikalt förändra människors vardagsliv.

Kylskåp som registrerar vilka livsmedel som inhandlas och konsumeras. Tandborstar som kontrollerar munhygienen. Köksapparater och tvättrumsutrustning som kan styras på distans via appar. Rum som kan analysera vem som befinner sig där, aktivitet och hälsoläge. Bilar som själva meddelar när det är dags för underhåll. System skapas som gör att all information om människor och deras vanor samla hos de stora IT-jättarna, hos serviceföretag och myndigheter som underlag för innovationer, tjänster, reklam, värderingar, tillståndsgivningar, anställningar, lönesättningar och övervakning. En del är redan verklighet, det mesta under utveckling.

Sakernas internet skapar spännande möjligheter, inte bara för individanpassad service och bekvämlighet, utan också för smarta miljö-, energi- och klimatlösningar, i synnerhet inom industrierna. Mickael Desloges från GE Intelligent Platforms, som höll en frukostföreläsning i samband med veckans GE Garages på Sliperiet i Umeå under rubriken ”Industrial Internet/Internet of Things – What’s The Future?”, påpekade att just tillverkningsindustrin, ofta lite konservativ, fortfarande bara är i början av den här utvecklingen. När maskiner och fabriker kan kopplas upp och samman, detaljerad information utvärderas exakt och snabbt, och processer tack vare det göras effektivare, kan det bidra till en hållbarare produktion och bättre produkter. Nya marknader och tjänster kan utvecklas, resurser frigöras.

Men den här utvecklingen för också med sig uppenbara risker, som måste diskuteras politiskt och etiskt redan nu. Det kommer att ske omfattande intrång i den personliga integriteten. Övervakningssamhälle? You ain’t seen nothing yet. Juridiska gråzoner kommer att uppstå om vem som har rätt till insyn i och makten över informationen och vem som har ansvaret när system fallerar.

När allt kopplas samman i globala nätverk, och känsliga processer blir beroende av dem, kan fel eller sabotage var som helst i världen medföra allvarliga säkerhetsrisker. Och hur kan konkurrens upprätthållas på marknader, och skadliga monopol undvikas, när några få IT-industrigiganter sitter inne med avgörande affärsinformation om alla andra?

Se både möjligheter och faror.

*************************************””

Fler krönikor på temat:

Industrijättar är vana vid att omgivningen kryper för dem

Den stora, tysta ensamheten

Ändå försvinner Du i bilden av det Hela

Teknisk fascination överskuggar etiska diskussioner

Låt oss inte bli de digitala jättarnas nyttiga idioter

Ord inför helgen, 9 oktober

Av , , Bli först att kommentera 0

”Jag var också övertygad om att blommorna gick någon annanstans om natten, att de också hade med andra blommor att göra, eller att möblerna om natten gick någonstans. Och som barn öppnade jag ibland ögonen snabbt, eller jag gick in i de mörka rummen när min mormor och morfar sov och tände ljuset, och ville överraska möblerna. Det retade mig alltid att jag precis missade att avslöjad dem. Ändå var jag övertygade om att skåpet just hade hunnit gå tillbaka till sin plats. Det var alltid bara en sekund för sent.”

(Nobelpristagaren Herta Müller)

Vore det lyckat om Angela Merkel fick fredspriset?

Av , , Bli först att kommentera 5

Premiär för videobloggande. En betraktelse om rörlig bild – till vilket detta kanske bara nödhjälpligt kan räknas, men formellt uppfyller jag nu kraven på en 2000-talsjournalist – och nobelpriskandidaterna Amos Oz och Angela Merkel.

Trots att det vore väldigt välförtjänt, är jag inte helt säker på att det skulle vara till hjälp för Merkel om hon fick priset redan nu, mitt under pågående politisk dragkamp om Europas hållning till flyktingkatastrofen.

Risken för bakslag är fortfarande stor, och fredspris kan utlösa förväntningar som blir omöjliga att uppfylla, vilken i sin tur kan skapa cynism och missmod, och i förlängningen gynna helt andra krafter. Nobelpris kan stärka, men de kan också störa ibland, när mycket står på spel: