”Och hedern annekteras av arméerna”

Smög in på antikvariat efter lunchen och kom ut med de här två fynden. Ur den första, diktsamlingen ”ravin av ljus” från 1960 av Ingemar Gustafson (senare Leckius i efternamn) hämtar jag följande tänkvärda och aktuella, men inte heller helt harmlösa eller självklara, utdrag ur en mycket längre dikt.
Just de här raderna rymmer både något sympatiskt och något otillräckligt, något som är tilltalande i vissa lägen och flyktartat i andra. Jag tycker mycket om den här typen av poesi:

”När jag var ung sa poeten
kände jag mig rättfärdig Jag trodde
att de Rättfärdiga fanns på en sida
en vitklädd kör där jag ingick

Jag har åldrats
Jag har förstått att det alltid
finns Rättfärdiga och Upprörda på scenen
en halv kör på vardera sidan

Nu har jag inget mer att försvara
Jag tillhör ingendera sidan
Jag har inte lust att besjunga Principerna
med den lyriska bilan
Och hedern annekteras av arméerna
De behöver så mycket att jag blir utan

Jag är intet Jag är människa
Jag är människan sådan hon gör sig”