En anteckning om Amos Oz

Den israeliske författaren Amos Oz berättar i en radiointervju att han på sitt skrivbord har två billiga pennor i olika färger. Den ena greppar han för att skriva artiklar. Den andra, och det mycket hellre, använder han för att nedteckna berättelser.

Jag har aldrig, säger Oz, ”skrivit en artikel för nöjes skull”. Artiklarna, som kritiserar politiska ledare och skapar kontroverser, tillkommer alltid i vrede och irritation, och i känslan av medborgerlig plikt att delta i debatten.

Berättelserna skrivs i ett helt annat tonfall och stämningsläge.

I dem, säger Oz i ett uttalande som möjligen förvånar en aning med tanke på författarens starka politiska profil som debattör och fredsaktivist, ”talar jag aldrig om vad någon bör tänka eller göra”.

Men tänker och tycker gör karaktärerna i hans berättelser flitigt och rikt, uppfordrande och utmanande.

Har man inte läst något av honom tidigare är den gripande, självbiografiska romanen ”En berättelse om kärlek och mörker” en höjdpunkt i hans författarskap att börja med. Där finns många av de teman och problem han brottas med skildrade i värme, humor och svärta.

Hans senaste roman ”Judas” behandlar temat självständighet, lojalitet och politiskt förräderi som begrepp och ideal, utifrån en berättelse om tre personer från tre olika generationer i det sena 1950-talets Jerusalem. Det är, förstås, lika mycket en dagsaktuell kommentar som en historisk återblick. Nu 77-årige Oz fortsätter att vrida och vända på tidens stora frågor.

Romanskrivandets konst har han liknat vid att rekonstruera hela Paris med legobitar, och fatta hundratusentals små beslut. ”Det handlar inte om vem som ska leva och vem som ska dö och vem som ska gå i sängs med vem. De är enkla beslut. Det handlar om att välja adjektiv och adverb och skiljetecken. Det är de molekylära beslut som du måste fatta och som ingen kommer att uppskatta, av samma skäl som ingen någonsin uppmärksammar en enskild not i en symfoni i en konsertsal, om inte noten är falsk. Så du måste arbeta väldigt hårt för att dina läsare inte ska upptäcka en enda falsk not.”

En av mina personliga Oz-favoriter är den korta, finstämda, vemodiga samlingen berättelser ”Vänner emellan”, om livet och människorna på Kibbutz Yekhat i Israel. Det är en bok för de ensamma och för de längtande.

Vill ni bara kika in en kort stund i ett författarskap som vore förtjänt av att belönas med Nobelpriset senare i år är det ett tips.