Holmsund – kustsamhälle med viktig historia och nya framtidsutsikter

ÖGONBLICKET. Det började med att sågat virke kom flytande längs Umeälven ut till kusten i Holmsund, där det togs om hand, tvättades, skurades och staplades, i väntan på vidare transport ut i världen.

Från sågen och forsen uppe i Baggböle skickades virket vattenvägen till den lastageplats på småholmarna som skulle bli hjärtat i ett lokalt industrisamhälle och en ny västerbottnisk kustbygd.

Holmsund växte fram under industrialismens norrländska barndom, när det doftade av timmer och investerades som aldrig tidigare i anläggningar och fabriker. Det var på den tiden lokalsamhällen grundades med nya arbetsplatser, boendeformer, framtidsperspektiv, sociala spänningar, klassmotsättningar och politiska initiativ.

I en skitig och ändå spännande epok, med ekonomiskt utnyttjade och ändå stolta, starka miljöer, tog ett Sverige form, som präglat landets politik och samhällsdebatt ända in i våra dagar.

Under hela den långa vägen från utbredd fattigdom till stabilt välstånd, genom demokratisering, folkrörelsekultur, tillväxtunder och välfärdsreformer, har norrländska orter haft mycket att berätta även för resten av landet.

Det människor kämpat med, vittnat om, efterfrågat, prioriterat och varnat för här, i norra Sveriges bygder, har gett viktig och unik kunskap om hur hela det svenska samhället mår på djupet och inför framtiden.

Holmsund är – precis som Tavelsjö, Sävar, Hörnefors, Vännäs, Vindeln, Bjurholm, Nordmaling, Robertsfors, Dorotea, Malå, Storuman, Vilhelmina, Lycksele, Sorsele och åtskilliga andra lokalsamhällen runt om i landet – fortfarande 2017 en av många måttstockar på hur vi står rustade inför framtiden.

***

Historien om norra Sverige går aldrig att isolera till enstaka platser, miljöer eller remsor. Skogsbygder i inlandet och glesa kustregioner, jordbrukstrakter och industriorter, småstäder och fjällbyar – följer man årstidernas och decenniernas lopp, blir det uppenbart hur snart de började hänga ihop. Hur de, ibland tvingade utifrån och ovanifrån, ibland i fri, regional utveckling, blev allt mer beroende av varandra och hur ekonomi, näringar och arbetsmarknader vävdes samman.

Holmsund har genom sin historia, i medgång som motgång, speglat viktiga delar av Sveriges tekniska omvandling, transportperspektiv och ekonomiska förutsättningar.

När ångkraften började användas inom sågverksindustrin, och de gamla vattensågarna uppe vid forsarna gick att ersätta med ångsågar nere vid kusten, tog utvecklingen ytterligare fart i Holmsund, Sandvik, Lövön, Djupvik och Obbola, med den inbördes konkurrens och ibland misstro som präglade även deras relationer.

Sandviks ångsåg drog igång produktionen i början av 1860-talet – timret dit flottades längs Sävarån. Och på 1880-talet kände sig ägarna av Baggböle sågverk tvungna att flytta verksamhet ut till havet och anlägga en egen ångsåg, som blev Holmsunds sågverk.

***

Så där kan man fortsätta genom 1900-talet, och se hur Holmsund decennium för decennium speglat varje tids förutsättningar och övergripande förändringar, lokalt som nationellt.

Men redan med lastageplatsen och sågverken var grunden lagd för ett industriellt och politiskt händelserikt 1900-tal, där nya näringar, företag, föreningar, skolor, idrottslag, kulturverksamheter, serviceinrättningar, och transportmöjligheter hela tiden bidrog till det speciella lokalsamhälle som bestått oförtrutet genom kommunala sammanslagningar och skiftande, ofta frustrerande politiska organisationsformer under åren.

Dramatik har inte saknats. Och som minnesvärd beskrivs gärna den internationella doft som brukar finnas i just hamnmiljöer.

Holmsund har inte alltid haft det så lätt på 2000-talet, och har tidvis känt sig både motarbetat, missförstått och baktalat som del av Umeå kommun. Den utveckling man drömde om för 30 år sedan – på ett möte med kommundelsnämnden i slutet av 1980-talet talades det om en vision på 14 000 invånare i Holmsund och Obbola år 2010 – har inte slagit in som det var tänkt. Trots placeringen som transportnav i flera olika gränsöverskridande, regionala visioner har Holmsund sällan stått i centrum.

Och ett av de problem som alltid diskuterats, har varit det tröga bostadsbyggandet och bristen på ordentlig rörlighet på den lokala bostadsmarknaden.

Kommer inte det igång, försvinner långsamt möjligheten till en befolkningsutveckling som behövs för att ge Holmsund framtidsutsikter även på 2000-talet med nya företag, service och affärsutbud. Det krävs, oundvikligen, en viss kvantitet av det slaget för att stå emot Umeås centrala dragningskraft.

***

De nya planer som VK skrivit om på nyhetsplats, med 3 000 bostäder, hälften hyresrätter, hälften bostadsrätter, med plats för 7 000–8 000 nya invånare i en ny komplett stadsdel, kan ses ur det perspektivet. Det är en, för många yngre umebor nyttig, påminnelse om att Umeå är långt mer än den geografiskt mycket begränsade, centrala del som upptar nästan allt av etablissemangets debatt och uppmärksamhet.

En utveckling av Holmsund med tusentals bostäder, skulle ge chansen till generationsskiften på bostadsmarknaden, mellan unga familjer och äldre invånare, vilket i sig förenklar inflyttning.

Det skulle också förbättra förutsättningarna ytterligare för en framtida, utbyggd pendlingstrafik. Skärgårdsstaden Holmsund, inom Umeå kommun, kan också – liksom exempelvis Nordmaling kommun som en del av Botniaregionen – visa hur stad-land-dimensioner kan förenas och berika varandra.

***

För Umeå kommun är Holmsund/Obbola, Tavelsjö, Hörnefors och Sävar en viktig del av den mångfald som gör det omöjligt att reducera Umeå till en stereotyp. Jag skrev för ett par år sedan i en krönika:

”Hur mycket som än byggts och förändrats i centrala stan de senaste åren, är det i kommundelar och byar som framtiden verkligen börjar stå på spel. I det som är möjlig gryning och det som är långsam nedgång. I det som talar för och det som talar mot. Söker man samtidens intressantaste möjligheter, men också mest ödesdigra, hotande förluster, ska man vända blicken bort från de högsta byggkranarna och följa de tilltagande tjälskotten ut från tätorterna istället. Det gäller Umeå på ett alldeles speciellt sätt.

Varje kommundel och varje by här är unik, med egna villkor och historiska arv. De brottas inte med exakt samma problem, och har inte exakt samma framtidsutsikter. Men de delar ett gemensamt öde: att tillhöra det glömda Umeå. I en kommun som nästan aldrig uppmärksammas för sin omfattande landsbygd, utan bara för sin urbana kärna. Det är synd, för Umeå blir intressantare – som samtid och som kultur- och näringshistoria – om man gör resan genom hela kommunen. Och kanske har den resan aldrig varit så tankeväckande som just nu, för umebor såväl som för besökare. (…)

Umeå har blivit en av de kommuner i landet som har den allra största mångfalden av livsmiljöer att visa upp.”

***

Även mot den bakgrunden finns det all anledning att se positivt på om det genomförs stora, genomtänkta investeringar i Holmsund. Hur mycket råder delade meningar om, men i princip alla är överens om att Umeå kommer att växa de närmaste årtiondena. Då behövs ett kustsamhälle med framtidsutsikter.

Fler bostäder, pålitlig social service och bättre förutsättningar för lokal affärsverksamhet skapar möjligheter för nya generationer Holmsundsbor, infödda som inflyttade, att skriva nästa kapitel om platsen där virke tvättats, staplats och sågats, och där de slet som var med och lade grunden till det moderna Sverige.

**********

(Krönikan har även publicerats i VK och på vk.se. Den här bloggen används i första hand som textarkiv.)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>