Välavvägt och genomtänkt, till slut, av Löfven
Stefan Löfvens framträdande på förmiddagens presskonferens var ett av hans starkare som statsminister, och den stora regeringsombildning som han nu vidtar framstår vid första intrycket och under omständigheterna som genomtänkt och välavvägd.
Regeringen avgår inte, utlyser inte extraval, erkänner sin parlamentariska situation som minoritetsregering, men lägger sig ändå inte platt för oppositionens misstroendehot.
Efter alla spekulationer om Löfvens olika handlingsalternativ, lyckades socialdemokratins ledning hitta en skicklig balans mellan ansvarstagande och regeringsauktoritet.
Två ministrar – inrikesminister Anders Ygeman och infrastrukturminister Anna Johansson – lämnar sina uppdrag med anledning av debatten om IT-skandalen inom Transportstyrelsen, medan försvarsminister Peter Hultqvist sitter kvar.
Några ytterligare omplaceringar och justeringar av ansvarsområden – kring dem, deras utformning och omfattning lär diskussioner uppstå i senare skede – får ett pussel att falla på plats för Löfven, som ger honom möjligheter att ta sig igenom den här affären både på kort sikt och inför valet nästa år.
Efter en vecka under stor press och med många osammanhängande besked återtar därmed regeringen en del av initiativet, och försätter istället allianspartierna och deras riksdagsledamöter i en tämligen svår situation.
Man kan nästan ana hur de fyra alliansledarnas miner måste ha stelnat en sekund i nervösa och stressade ansiktsuttryck när Löfven inför öppen ridå synade den svagaste punkten i deras misstroendeutspel.
Redan i går var kritiken och skepsisen bred, även hos många som i övrigt underkänt regeringens hantering av frågan, mot att försvarsministern inkluderades i alliansens avgångskrav. Det ansågs, med rätta, som överdrivet och opåkallat.
Nu är det plötsligt den enda misstroendefråga som återstår, och skulle alliansen med hjälp av sverigedemokraterna tvinga bort Peter Hultqvist – trots att en regeringsombildning redan skett – kan de kritiska frågorna om proportioner och omdöme snabbt byta riktning.
Alliansen är själv inte redo att ta över regeringsmakten i det här skedet, har inget mandat för det, ingen anständig majoritet att bygga på och saknar gemensam linje i många av de frågor som stått i centrum under mandatperioden. En sådan regering fram till nästa val, skulle få stora svårigheter både att regera stabilt och att mobilisera stöd inför hösten 2018.
I och med dagens regeringsombildning har IT-skandalen fått politiska konsekvenser, och oppositionen kan poängtera att den tvingade en motvillig Stefan Löfven att agera.
Allianspartierna bör nöja sig med det och släppa misstroendehotet mot försvarsministern.
Nästan allt återstår när det gäller utredning, efterarbete och slutsatser av själva säkerhetsskandalen, dess många olika aspekter och frågeställningar. Förhoppningsvis kan det arbetet nu gå in i en djupare och mer eftertänksam fas, med självkritik på många håll.
******
(Krönikan har även publicerats på vk.se)
Tidigare texter i ämnet:
Kris för regeringen, men alliansen tar en risk
Otillräckliga svar om IT-skandalen
