En svår men välkommen, humanitär uppgörelse

Det satt långt inne och de uppräknade kriterierna är många. Uppgörelsen bär alla spår av hårda förhandlingar där mycket stått på spel.

Men på måndagen kom beskedet från socialdemokraterna och miljöpartiet att en ny möjlighet till uppehållstillstånd ska ges till de ensamkommande som sökte asyl senaste 24 november 2015, registrerades som barn vid ankomsten, väntat 15 månader eller längre på beslut från Migrationsverket, fått sin ansökan prövad enligt den tillfälliga asyllagen, studerar, har studerat eller har för avsikt att fortsätta att studera på gymnasial nivå, fortfarande befinner sig i landet och inte begått brott.

Det är ett förslag med enskilda frågetecken och fortsatta oklarheter som kommer att möta högljutt motstånd under resten av mandatperioden. Kanske kommer den även, som en del bedömare tror, att få direkta konsekvenser för valresultatet nästa år.

I sak är den inte heller invändningsfri. Kopplingen till gymnasiestudier och yrkesförberedande utbildningar är problematisk och att även personer som felaktigt registrerades som barn vid ankomsten till Sverige ska omfattas av amnestin hör till de mest kontroversiella punkterna.

Men kompromissen mellan socialdemokraterna och miljöpartiet om de ensamkommande unga är trots det sammantaget ett rimligt, humanitärt och avvägt sätt att ta ansvar för en svår och speciell situation med utsatta, unga människor som mått mycket dåligt. De personer som förslaget omfattar har befunnit sig här i över två år, har börjat lära sig språket och har redan större förankring i Sverige än i sina transit- eller ursprungsländer.

Även om enskildheter kan diskuteras och kanske kommer att korrigeras, borde även flera av allianspartierna kunna ställa upp på grunderna i det som socialdemokraterna och miljöpartiet föreslår. Att EBO-lagen om frivillig bosättning ska brytas upp och reformeras som “en nödvändig åtgärd för att stärka nyanländas etablering på arbetsmarknaden och i det svenska samhället” torde också gå att nå snabb enighet om.

***

Överenskommelsen har föregåtts av mycket konfliktfyllda diskussioner. Rapporter har talat om dramatiska ultimatum där hela det fortsatta regeringssamarbetet stått på spel.

Det är uppenbart för alla som följt processen och utspelen den senaste tiden att det här är en lösning som socialdemokraterna in i det längsta velat undvika, samtidigt som de redan hårt pressade gröna inte skulle ha orkat med ännu ett nederlag.

Miljöpartiet vill förknippas med uppgörelsen, som en liten upprättelse för omläggningen av asylpolitiken 2015, medan socialdemokraternas ledning snarare fruktar sina väljares dom. Att miljöpartiets båda språkrör medverkade vid presskonferensen där det presenterades, samtidigt som statsminister Stefan Löfven uteblev, säger en del av hur olika partierna värderar förhandlingsresultatet.

Men måndagens besked innebär inte någon återgång till asylpolitiken före tvärvändningen 2015. Regeringen meddelade direkt att den tillfälliga asyllagen i övrigt ska lämnas oförändrad till åtminstone juli 2019.

Under valrörelsen nästa år kommer andra frågor att dominera: De bristande resurserna för polis och rättsväsende, oron för brottslighet och otrygghet i städernas vardagsmiljöer, problemen inom delar av sjukvården, den ineffektiva integrationspolitiken, den hotade valfriheten inom omsorg och skola, svårigheterna med att förvandla övergripande klimatmål till en fungerande energi- och klimatpolitik.

På en återgång till asylpolitiken före 2015 kommer få att gå till val. Uppgörelsen om de ensamkommande är därför inget trendbrott i det avseendet. Risken är stor att det här i efterhand kommer att ses som det allra sista uttrycket för den annars redan övergivna, tidigare migrationspolitiken.

Det får dock bli föremål för framtida, förhoppningsvis öppna, konstruktiva principdebatter, där erfarenheterna, både positiva och negativa, från de närmaste årens integrationsinsatser kommer att få stor betydelse.

I dem skulle många olika läger göra klokt i att försöka undvika det slags aggressioner, misstag, ensidighet och förenklingar som präglat 2010-talets upphetsade polemik på området. Att även frågan som nu står att avgöra är svår, och har en del fallgropar, vore dumt att förneka. Det här är inga enkla tider.

***

Uppgörelsen om de ensamkommande unga som det här gäller handlar om att ta ett grundläggande solidariskt ansvar för dem som kom hit som barn innan migrationspolitiken lades om radikalt. Det har Sverige utan tvekan råd och kapacitet att göra.

Socialdemokraterna och miljöpartiet tar, liksom centerpartiet och liberalerna i alliansen som drivit liknande krav under året, en stor politisk risk genom att lägga fram förslaget för genomförande nästa år, i ett läge när stämningarna i debatten är uppiskade i allt som rör migration och integration.

Samtidigt är det ett stort erkännande av alla de krafter, föreningar och initiativ i det svenska samhället som runt om i landet arbetat dagligen, hårt och uthålligt på att få asylmottagandet och den inledande, lokala integrationen att fungera i praktiken. Deras ansträngningar har inte varit förgäves. Den insikten kommer att betyda mycket framöver.

De kommer att överösas av hån och glåpord, men regeringspartierna förtjänar respekt och uppbackning för sin beredskap att i den här frågan prioritera det som är humanitärt och moraliskt riktigt.

********

(Texten har även publicerats på vk.se. Den här bloggen används i första hand som textarkiv.)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>