Trumps ståltullar skadar världsekonomin
Donald Trump meddelade i veckan att han vill införa tullavgifter på 25 procent för stål och 10 procent för aluminium som importeras till USA. Inga länder undantas, tullarna ska bli långvariga och åtgärden motiveras bland annat med lösa hänvisningar till den ”nationella säkerheten”.
Beskedet kommer inte oväntat. Det ligger i linje med vad Trump sagt ända sedan valrörelsen. Motståndet mot frihandel och internationella avtal har varit en av hans profilfrågor från början.
Kritiken mot Trumps planer har av naturliga skäl varit mest högljudd från omvärlden. För ett exportberoende land som Sverige är tanken på en internationell våg av protektionism mycket oroande.
Europeiska Unionen förväntas inom kort besluta om motåtgärder. Sannolikt kommer EU att försöka sikta in sina beslut på produkter och branscher som är politiskt känsliga i delstater där Trump har viktiga allierade. Men det blir en svår balansgång för medlemsländerna att markera tydligt mot USA, utan att trappa upp konflikten och göra ont värre.
Även i den amerikanska debatten uttrycker många irritation över Trump. Inte minst inom det republikanska partiet är skepsisen inför nya tullar stor. Konsekvenserna av att försöka skydda en konkurrenssvag, inhemsk stålindustri från omvärlden med hjälp av tullar kommer att drabba resten av USA:s ekonomi och arbetsmarknad hårt.
Kostnaderna för andra branscher ökar när stålpriset går upp och viktiga handelspartners inför egna tullar. För bland annat energiproduktionen och fordonsbolagen i USA väntar ett försämrat utgångsläge.
En del av de stålprodukter som importeras till USA är dessutom så specialiserade att inhemska tillverkare inte kan ersätta dem. När följderna för de amerikanska konsumenterna kommer i form av högre priser och osäkrare ekonomi lär ifrågasättandena bli ännu fler.
Trump har många föregångare när det gäller att söka införa kontraproduktiva handelshinder. Inte heller EU har någon vacker meritlista på den punkten. Turbulensen som nu hotar är inget nytt.
Men i ett läge när världsekonomin återhämtat sig och en viss ljusning anas, vill alltså USA:s president slå till med en protektionistisk dumhet som ökar osäkerheten, kostar jobb och investeringar i många länder och riskerar utlösa ett komplicerat handelskrig som det kan ta lång tid att komma ur. Läxan verkar vara svår att lära.
