Gör EU:s långtidsbudget till en fråga i valrörelsen

Det lär inte bli någon aptitlig process den här gången heller, när avgifterna ska slås fast och slantarna fördelas. Dragkampen kring EU:s långtidsbudgetar är sällan något för känsliga magar med strikta dieter.

Eller som The Economists ”Charlemagne ”skrev tidigare i år:

”En tidigare ambassadör minns den hätska stämning som omger EU:s budgetförhandlingar. De vänliga diplomater han hade lärt känna vid handels- och jordbruksförhandlingar förvandlades över natt till galet pengahungriga vampyrer med euro-tecken som ögon.”

Well, det spelar sällan någon större roll. I slutändan tumlar de ut från förhandlingsrummen med grus i ögonen och halvkvävda gäspningar.

Sedan lyfter de triumfatoriskt fram någon okontroversiell punkt som alla var överens om från början, briljerar i tänj- och tolkningsbara formuleringar om resten och annonserar en kompromiss som ger och tar lite åt alla håll, men inte åstadkommer några drastiska förändringar till vare sig det bättre eller sämre.

Och förr eller senare möter Angela Merkel – en av den europeiska politikens nattugglor, beryktad för sin förmåga att uthärda sömnbrist längre än andra – pressen och säger nyktert, som hon gjorde i februari 2013, efter de 26 timmar långa svåra slutförhandlingarna om EU:s långtidsbudget 2014-2020: ”Ansträngningarna har lönat sig”.

Vilket översatt från Brysseldiplomati till vardagsspråk betyder ungefär: Vi undvek i alla fall ett sammanbrott.

***

Nidbilden ser ut ungefär så här: Byråkratin och särintressena klarar sig torrskodda som vanligt. De nettomottagande medlemsstaterna kräver mer, men fördjupar sin beroendeställning. De nettobetalande medlemsstaterna håller emot, men ser till att håva in viktiga pengaflöden på andra vägar.

Men trots att upphetsningen kring EU:s budgetförhandlingar har tydliga drag av återkommande ritual över sig, och samma konflikter om medlemsavgifter, strukturfonder och jordbrukssubventioner dyker upp varje gång, brukar diskussionerna alltid utspela sig mot en dramatiskt bakgrund. De är ofta intressantare och mer betydelsefulla än man kan tro.

* Ramverket för EU-budgeten 2000-2006 togs fram mot slutet av 1990-talet, i en turbulent tid, när euron infördes, Amsterdamfördraget skulle träda i kraft och förberedelserna inför en kommande utvidgning pågick för fullt. Både det som gick rätt och det som gick snett där skulle få följder för lång tid framåt.

* Långtidsbudgeten för 2007-2013 var den första att förhandlas fram efter det att medlemsutvidgningen 2004 ägt rum, och arbetet med en ny konstitution kraschat efter nej till fördraget vid folkomröstningar i både Frankrike och Nederländerna. Plötsligt stod det klart att en skevhet uppstått mellan det nya EU:s storlek och det gamla EU:s beslutsprocesser, som hotade att blockera mycket i unionen arbete.

* När nuvarande budget togs fram, för åren 2014-2020, kämpade EU fortfarande, politiskt och ekonomiskt, med följderna av den djupa finans-, skuld- och eurokrisen. Under ytan stod förtroende för hela det europeiska samarbetet på spel.

Det handlar aldrig enbart om siffror, utan också ständigt om politiska vägval och spänningar. Kampen om en till synes obetydlig budgetdetalj kan vara laddad med åratal av förhoppningar, konflikter eller missförhållanden.

***

I veckan presenterade EU-kommissionen sitt budgetförslag för perioden 2021-2027. Och på nytt sker det i ett för unionen ansträngt och instabilt läge.

Storbritannien är på väg att lämna samarbetet helt, vilket får negativa följder för den politiska balansen och idédebatten inom EU och för ekonomin och den gemensamma budgeten.

Starkt EU-kritiska opinioner, ibland kopplade till nyauktoritära och främlingsfientliga politiska rörelser, håller på att växa fram i många medlemsländer. Det är inte omöjligt att de snart vinner ännu mer mark även inom de europeiska institutionerna.

Oenigheten mellan olika delar av unionen om hur migrationspolitiken bör utformas och flyktingmottagandet fördelas är både stor och laddad, vilket gör att ingen längre vågar ta något ansvar för en solidarisk asylpolitik.

Utvecklingen i bland annat Polen och Ungern, där grundläggande rättsstatliga principer hotas, har skapat allvarliga konflikter inom EU, och unionen riskerar att tappa trovärdighet när det kommer till demokrati och medborgerliga rättigheter om det visar sig att regelverken inte betyder något i praktiken så länge enskilda länder kan blockera avgörande beslut.

Och trots en viss ekonomisk återhämtning inom EU under de senaste åren är det mycket svårt att säga hur stabilt läget är när nästa allvarliga lågkonjunktur kommer och möjligheterna till finans- och penningpolitiska stimulanser är mer begränsade än de varit under nuvarande period. Samtidigt som inte minst den svenska valrörelsen nu visar hur populism och kortsiktig förljugenhet tenderar att ta över ju närmare nationella val rycker.

Få vågar ta ställning för det som löser långsiktiga problem hellre än döljer dem. Vill man larma, är det lätt att se ett scenario där demokrati, rättsordning, budgetregler och social sammanhållning vacklar ännu mer nästa gång.

***

Med det i åtanke bör man följa diskussionerna som nu väntar, och de kan ta flera år i anspråk, om EU:s långtidsbudget. Kommissionens förslag följer traditionen av att manövrera mellan olika intressen, utan att våga särskilt mycket på djupet.

Trots brexit och Storbritanniens bortfall vill kommissionen öka den samlade budgeten till 1 297 miljarder euro, motsvarande 1,11 procent av EU-ländernas intäkter. Det avslöjar onekligen en besynnerlig oförmåga att inse och anpassa sig efter läget. För Sverige skulle det innebära en kraftig höjning av medlemsavgiften med upp till 15 miljarder per år, vilket är svårt att motivera.

Kommissionen föreslår också en ny skatt på plast som inte har återvunnits och att medlemsländernas intäkter från handeln med utsläppsrätter delvis ska gå till EU.

De ökade utgifterna ska gå till skärpta gränskontroller, tusentals nya medarbetare på gränskontrollmyndigheten Frontex och försvarsprojekt. Forskning och utbildning ska också prioriteras, med en särskild satsning på Erasmus-systemet.

Vissa besparingar föreslås på jordbruks- och regionalstödet, men förhållandevis marginella.

Det politiskt laddade i kommissionens förslag och uttalanden rör, förutom avgifternas storlek, tankarna på att villkora framtida utbetalningar till medlemsländerna med att de måste ta emot ett visst antal asylsökande och upprätthålla demokratiska och rättsstatliga regler.

Det är en i flera avseenden välkommen markering, kanske i första hand mot Ungern och Polen, men i asylfrågan även mot flera andra länder.

***

Mycket lär och bör ske innan en uppgörelse finns på plats och regeringar och Europaparlamentet sagt sitt. Konfliktlinjerna är många och komplicerade, både inom och mellan olika länder. Kommissionens förslag är inledningen på en lång process, som inte lär locka fram det bästa hos någon.

Men demokratiskt angår den oss alla. EU är på väg in i svåra och ödesmättade år. Långtidsbudgeten är ett tillfälle att lyfta upp många av Europas framtidsfrågor till demokratisk debatt. Vad ska kärnan och grundvillkoren i det gemensamma samarbetet vara, politiskt, ekonomiskt, demokratiskt? Vad ska få växa därutöver?

I Sverige borde det vara en valfråga, hur en kommande regering ska uppträda och prioritera under förhandlingarna som väntar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>