Minne som ett såll, tålamod som en piraya

Ibland har den svenska samhällsdebatten minne som ett såll, humor som en gammgädda och tålamod som en piraya.

Varje enskilt ögonblick, varje plötslig händelse, varje första embryo till längre diskussion, slits omedelbart i stycken av historielösa, gravallvarliga, uppjagade stim, som inget kommer ihåg och inget vill veta, och definitivt inte vill dra på munnen i onödan.

I varje nyans ragnarök.

En kvart senare är de igång igen. Alltid en ny tweet.

#glömskakränktasjövilda.

Några veckors krånglig regeringsbildningsprocess, med talmansrundor som om vi fortfarande levde på stenåldern, typ 2014, får stimmen att bli bindgalna.

Den svenska bruttonationalfloskelprodukten per tv-soffa och tidningstyck lär enligt preliminära uppgifter ha varit högst i Europa under september/oktober. Hur det påverkar bryräntan är ännu oklart, men retorikexperter sägs vara bekymrade.

Omdöme nog att hålla käften ett par dagar, sova på saken, ta en promenad, sätta sig vid älven, spela en omgång biljard till, tänka efter och undvika att göra bort sig med förhastade dumheter, är en utrotningshotad konstart.

***

Vi behöver fler i Stanley Motss anda. This is nothing! Tre av apokalypsens fyra ryttare dör under inspelningen? Nothing!

Inga rättigheter? Filma i Italien med skådespelare som går på bensedrin och grappa? Piece of cake! Promenad i parken!

Ge Ulf Kristersson ett par veckor på sig att visa hur två plus två plus ett (fast ändå inte, bara i korridorer och utskott), minus, (sannolikt, eventuellt) två, är jättetillräckligt för att bilda regering? En bagatell! Ett kafferep! Bakakaka! Och förresten är revolutioner inga tebjudningar, vad nu det har med saken att göra?

Fast det är klart, när Stanley Motts började känna att ingenting var någonting ändå, någonting rentav värt att berätta för världen, när han ville få beröm, tystade de honom. That was something.

#vapingalieinhalingthehype

***

Revy. Dans med trötta steg. De smyger, tror jag, längs väggarna, i riksdagens lokaler just nu, vålnaderna från förr. Tjuvlyssnar nyfiket i hörnen. Nickar menande, eller milt ironiskt, till varandra bakom ryggarna på sina efterföljare. Grälar kanske en del inbördes också.

Alla de gamla, bortglömda politiska ledare och samhällsdebattörer – några med skuggor ända ner i frihetstiden, många från reformernas långa 1800-tal och så demokratins och välfärdens pionjärer förstås, alla med sina förtjänster och brister, sina triumfer och sina misstag – som sett det förr, som själva var med om långt värre kriser eller viktigare beslut, och inte riktigt förstår vad det är som är så förbannat märkvärdigt med hösten 2018.

#spoilerbroiler

Vad skulle exempelvis, för att sänka tempot och lyfta upp någon slumpmässigt ur glömskans djup, greve Baltzar Bogislaus von Platen (1766-1829) ha gett dagens politiker för råd?

#slowlynow

Platen var en inflytelserik centralfigur i Sveriges tidiga industriella modernisering, vid tröskeln till välståndsundret. Han spelade en avgörande roll för så olika saker som planeringen av Göta kanal, anläggandet av betydelsefulla Motala verkstad, unionen med Norge (där han mot slutet av sitt liv agerade felaktigt som riksståtshållare) och försvarsreformen 1812.

Om honom skrev en annan av de bortglömda, Louis De Geer (1818-1896) – som tillsammans med Johan August Gripenstedt kanske var 1800-talets viktigaste politiker, genom liberaliseringar, infrastrukturinvesteringar och rättighetslagar – i en minnesteckning för Svenska Akademien 1886:

Platen ”såg långt framom sin tid och och hade därför icke blott att kämpa mot de hinder, som möta vid verkställigheten af alla stora företag, utan hans svåraste strider gällde att få själfva de mål, han för sig utstakat, af samtider erkända såsom eftersträfvansvärda.”

Vad skulle han ha tyckt om höstens kaosrubriker?

#snippsnappsnut

Vad skulle Fredrika Bremer, Nathan Söderblom, J.G. Richert eller Selma Lagerlöf ha sagt, till dagens riksdag? Hur skulle Adolf Hedin ha formulerat sina femton brev 2018? Hade Staaff och Branting, Fälldin och Palme, rått till ökat samförstånd eller tydligare konfliktlinjer nu? Sandler, Lindman och Ekman – vad skulle de berätta om vågmästeriets faror och hemligheter? Vad hade Ingrid Segerstedt Wiberg velat mana till, i flyktingfrågans spår, om hon ännu funnits med?

Och om vi undrar vad, låt säga, Göran Persson, Carl Bildt eller Maud Olofsson (som både avbröt de blocköverskridande samtalen 2002 och initierade alliansen några år senare) tänker, går det förstås fortfarande att fråga dem.

Skuggor från förr och levande erfarenheter. Det skulle säkert inte skada att gå till dem oftare. Om vi vill bli bättre på att minnas, få en aning självdistans och inte frestas att svinga alltför vilt med snabba, tvärsäkra omdömen. Se de långa linjerna – hoppfulla som oroväckande – inte bara fastna i tillfällig hysteri eller kortsiktig nonchalans.

***

Förresten, apropå långa linjer. På söndag är det val i tyska delstaten Bayern. Alla opinionsmätningar tyder på dramatiska förändringar. Kristdemokratiska CSU, som styrt i Bayern sedan 1957, kommer inte bara att förlora sin majoritet i parlamentet, utan sannolikt få sitt sämsta resultat på över 50 år. Eftersom De gröna samtidigt ser ut att bli näst största parti, spekulerar många om ett samarbete mellan kristdemokrater och gröna. Det skulle i så fall vara tredje delstaten (Baden-Württemberg och Hessen) i Tyskland som styrs av en sådan koalition.

I Stockholm kom besked i går att alliansen och miljöpartiet vill styra den svenska huvudstaden kommunalt tillsammans. Bra att det prövas. Det visar att det går, över blockgränsen.

Gamla mönster bryts upp. Nya skönjs. I Västerbotten ser vi det på flera håll. Det börjar lokalt, där prestigen är en aning lägre, humöret lite mer avspänt och sakfrågor pressar på. En kommande ekonomisk kris – vindarna tilltar – lär förr eller senare tvinga fram en öppenhet för nya samarbeten även på riksnivå.

Historien visar, att oanade framsteg kan nås när mönstren skiftar. Om det får ta lite tid, om konstruktiva samtal får mogna, om fler koncentrerar sig på de långa linjerna. Dit måste även den svenska regeringsprocessen lotsas.

#färregaphalsarflerlivskloka

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>