Ett döende ideal i specialisternas epok

Och fortfarande, över 500 år senare, har Mona Lisas leende aldrig spruckit upp eller slocknat helt. Det förblir gåtfullt och mångtydigt. Fascinerar som förr, till hälften där, till hälften frånvarande, med subtila skuggor och ljus kring läpparna. Ett inre, hemligt landskap omgivet av ett yttre, där floden ur det förflutna till slut ringlar fram till hennes hjärta. Besökare beskriver hur Mona Lisas blick följer dem i rummet, var de än står. Varje ny generation ser egna öden fångade av tidlösa penseldrag.

På den sista måltiden i Santa Maria delle Grazie i Milano har lärjungarna alltid just fått höra av Jesus att en av dem ska förråda honom, och upprördheten lever vidare i deras kroppar och gester. Effekten har bestått genom förfall och restaurationer.

Den vitruvianske mannen är studien av människokroppens proportioner, av den enskilda individens plats i ett större sammanhang, av geometri och gränslandet mellan matematik och konst, som blivit en evig symbol för människan.

Och så alla uppfinningar, arkitektoniska planer, skisser, utkast, notiser och studier. Spektakulära misslyckanden, udda infall och geniala förutspåelser om vartannat. Undra på att det han lämnade efter sig fängslar ännu.

***

I maj är det ett halvt millennium sedan renässansgeniet Leonardo da Vinci dog, i Frankrike 1519, 67 år gammal. Han brukar lyftas fram som historiens kanske främsta exempel på en ”generalist”. Han var konstnär, ingenjör, uppfinnare, arkitekt, teaterproducent, botanist, biolog, matematiker och mycket annat.

Författaren och journalisten Walter Isaacson, som förra året kom ut med en ny, läsvärd, detaljerad biografi om da Vinci, skriver att han var en av ett fåtal människor i historien som verkligen haft ambitionen att ”veta allt som gick att veta, om allting som det fanns något att veta om”.

Det är ett ideal – generalisten – som är på väg att gå förlorat i vår tid av ständigt växande informationsmängd och högeffektiv specialisering genom olika nätverk.

Framtiden hör förmodligen till dem som blir experter på ett bestämt område, och sedan förmår att knyta kontakter med andra. De digitala nätverken – i den mån internet får förbli fritt och öppet för kunskapsspridning, trots hotfulla lagstiftningar om motsatsen – kommer sannolikt att bestå av specialister som tillsammans bildar en mångfald.

Strävan att vara ensam generalist, att som enskild individ, eller enskild organisation, veta en hel del om det mesta, tillräckligt mycket för att själv kunna se de stora sammanhangen, att förmå famna helheten, börjar bli allt mer fåfäng.

Inom vetenskapen, inom konsten, inom politiken, inom journalistiken, inom industrin, inom tjänstesektorn, i de flesta yrken och verksamheter.

Det kommer att göra oss sårbara i vissa avseenden, för propaganda, lögner och mytbildning. Om nätverken sviker eller blockeras. Men självklart också innebära många positiva möjligheter att tillsammans med andra åstadkomma saker – upptäckter, framsteg, konstverk, demokrati – som solitärer aldrig kan göra.

***

Ändå tror jag att vi, som Walter Isaacson påpekar, gör klokt i att söka lära av en generalist som da Vinci, när 500-årsminnet av hans död närmar sig. Vad hade han, som kanske ändå behövs också i dag? Isaacson avslutar sin bok med 20 olika råd han tar med sig från sina studier av da Vincis liv.

De lyder så här, (i min sammanfattning):

* Var nyfiken, oupphörligt nyfiken, i alla riktningar.

* Sök kunskap för kunskapens egen skull, om så bara av rent nöje, för att det kul.

* Bevara en barnslig känsla för det förunderliga och sluta inte ställa frågor om märkliga fenomen.

* Observera världen och människorna omkring dig noga och frågvist, där du går.

* Börja med detaljerna, steg för steg, när du vill förstå något.

* Ta hjälp av din fantasi för att se saker som inte skådats förr, med hjälp av din fantasi.

* Våga dig ner i kaninhålen, våga nörda ner dig i ett ämne även om det verkar konstigt.

* Låt dig distraheras, låt tankar och uppmärksamhet vandra, så upptäcker du nya saker och ser fler sammanhang.

* Respektera fakta, Experimentera, testa kritiskt och var beredd att dra ärliga slutsatser av ny kunskap, även om det betyder att du måste ge upp en gammal ståndpunkt.

* Skjut upp, prokrastinera, låt projekt mogna, låt kreativa idéer ta den tid som krävs.

* Låt det perfekta bli det godas fiende. Nöj dig inte förrän något är fulländat. Det är, som Isaacson konstaterar, ett dåligt vardagsråd, men kan vara nödvändigt om man vill skapa något speciellt.

* Tänk visuellt och försök förstå även naturens lagar och matematikens formler genom att föreställa dig visuellt hur de fungerar och upptäcka deras skönhet.

* Undvik silos. Sträva efter att vara en generalist. Rör dig mellan konst, naturvetenskap, teknik och humaniora. Låt insikter från ett område berika ett annat.

* Sträck dig även efter det ouppnåeliga och försök förstå varför vissa problem verkar omöjliga.

* Skäm bort din fantasi och låt den rusa iväg ibland.

* Skapa även för din egen skull, inte bara för dem som betalar.

* Samarbeta med andra, låt enskilda snilleblixtar förverkligas genom glädjen i ett lagarbete.

* Skriv ner listor över saker du vill göra eller veta mer om.

* Anteckna på papper.

* Var öppen för mysterier, ”inte allting behöver ha skarpa linjer”.

***

Så här vid tröskeln till specialisternas epok, kan man ha sämre råd uppsatta på kylskåpet.

Tankens fria, prövande vandring, med en nyfikenhet inför världen, utan alltför många dogmer och fördomar. Glädjen över att få lära något nytt, som vidgar ens världsbild på ett oväntat sätt.

Det låter, i en sträng, tvärsäker, gallskrikande offentlighet, som något radikalt och befriande.