Riv inte vår tids Notre-Dame

Demokratin är inte de väldiga monumentens styrelseskick. De älskade världsarven formades inte alltid inom ramen för en korrekt värdegrund. Varför låtsas om något annat?

Om en stackars visionär föreslog ett byggprojekt av en omfattning och tidsrymd som underbara Notre-Dame i dag skulle det vara så sönderkritiserat redan efter en timme, att ingen skulle våga knysta om det mer på ett århundrade.

Debattörer av olika färger skulle tala om hur statens kärnuppgifter måste prioriteras framför flum. I första grundstenen se fascismens återkomst. Peka på de tilltänkta konstnärernas kommunistiska likes på Facebook. Varna för sponsring som en nyliberal smygrevolution. Se ett fågelbo av ovärderlig betydelse hotat. Anse själva platsen åt helvete. Anklaga beslutsfattare för att vilja resa minnesmärken över sig själva. Kräva arkitektens omedelbara avsked. Och kön av grupper som ser chansen att vara kränkta skulle bli så lång att den vore ett monument i sig.

Demokratier kan sällan, till skillnad från auktoritärt styrda samhällen, sätta sig över den fria debattens bromsande mångfald och hänsyn, och driva igenom saker ändå. Tack och lov. Priset i samtiden är ofta högt för det som ska imponera på kommande århundraden.

Vi bygger mycket lite i dag, som någon kommer att sakna om 800 år. På sätt och vis är den insikten också ett test av vem som är demokrat i hjärtat, att ändå försvara grundläggande principer som viktigare.

Men vår tids demokratiska ideal har sina egna Notre-Dame, även om de inte är fysiska. Förverkligade just genom mångfalden, ifrågasättandet och friheten. Resta utan makt och tvång, ofta i konflikt med härskande strukturer, i en kreativitet som kommer att få framtiden att häpna.

Den digitala revolutionen underifrån. Det fria nätets forum för bildning, kultur, granskning, debatt, personliga och öppna vittnesmål, utbytet av kunskap och information, möten och gemenskaper, över alla gränser. Levande encyklopedier och personligt skapande, som inte dimper ner ovanifrån, utan myllrar fram mitt bland oss.

Det är lika logiskt som tragiskt att auktoritära regimer gör sitt yttersta för att riva, fängsla, kontrollera, övervaka och förstöra det digitala världsarv människor tillsammans och globalt håller på att skapa. Även demokratiska stater, och kortsiktiga ekonomiska intressen, hjälper dessvärre till ibland. Fler borde resa sig och inför all sådan lagstiftning ropa: inte i vårt namn, inte på det sättet!

Kampen för det fria internet kan ses även ur ett sådant perspektiv. Riv inte den demokratiska epokens Notre-Dame.

************

Några tidigare krönikor på temat:

Rösta nej till ett förlegat upphovsrättsdirektiv

Försvara internet mot övervakningens nyttiga idioter

Var inte godtrogna – arbetet för ett fritt internet måste föras nu

Ge inte upp kampen om ett fritt internet

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>