Etikett: arbetsmarknaden

Ge gröngölingar och gamlingar chansen

Av , , 2 kommentarer 5

Mest banala iakttagelser i den här lördagskrönikan, men ibland kan det vara nog så svårt för partierna och arbetsmarknadens parter att samla sig till uppgörelser även om det som är ganska uppenbart. Några ord om framtidens arbetsmarknad och vad en förändrad demografisk situation kommer att kräva när vi lever och förblir friska längre: sänkt ungdomsarbetslöshet och fler äldre som jobbar och driver företag, bortom dagens pensionsålder. Det i sin tur kommer att kräva en hel del förändringar, politiskt och i arbetslivet. En socialliberal sammanfattning:

———————————————————-

Ge gröngölingar och gamlingar chansen

Det är på gröngölingarna och gamlingarna det hänger och alla däremellan förstås. Ska framtidens ekvationer om välfärd, försörjningsbörda och tillväxt gå ihop när människor tack vare ökat välstånd lever längre, och de demografiska kurvorna förskjuts, väntar två stora utmaningar (förutom behovet av ökad invandring):

Att (1) få in arbetslösa ungdomar på arbetsmarknaden, i eget företagande eller i utbildning snabbare och effektivare än i dag, och att (2) behålla de äldre på arbetsmarknaden eller i eget företagande längre, en bra bit bortom dagens pensionsålder.

Det i sin tur förutsätter en rad, banala men viktiga, saker, som ständigt påpekas i debatten, men som alla hänger ihop:

* En mer flexibel arbetsmarknad med fler ingångar där framför allt småföretag vågar anställa i högre grad och där trösklarna in till jobb för människor i utanförskap blir lägre. Att bara se till dem som är inne i värmen i fasta jobb och strunta i dem som aldrig får chansen, att värna gamla dogmer hellre än att granska deras faktiska konsekvenser, är en selektiv och hycklande solidaritet. För att inte tala om de lustigkurrar som ropar på full sysselsättning och hatar företagare i samma andetag.

* Ett generellt välfärdssystem med socialförsäkringar baserade på inkomstbortfallsprincipen (höga nivåer och höjda tak), som lindrar och därmed underlättar strukturomvandlingar. Den generella välfärden i en socialliberal marknadsekonomi ger en trygghet som frigör, inte förlamar, som gör det lättare för människor att byta spår oftare under ett långt arbetsliv, ställa om, bryta upp och klara oförutsedda händelser utan att hårda sociala följder.

Generell välfärd främjar risktagande. Hållbara socialförsäkringar och flexibel arbetsmarknad, trygghet och ekonomisk förnyelse, hänger ju ihop. Det är det fina i kråksången. Att bara argumentera för det ena eller andra är att missa poängen. Dessutom är fungerande socialförsäkringar utmärkta konjunkturutjämnare, som minskar behovet av väldiga och ofta ganska ineffektiva krispaket av det slag som länder med sämre trygghetssystem tvingas till.

* En kunskapsskola som ger fler en gedigen, bred bildningsgrund att stå på inför ett kommande långt och omväxlande yrkesliv.

Men också ett system för livslångt lärande, där inte allt avgörs av resultat och motivation i unga år, utan där chanserna till kvalificerad utbildning och vidareutbildning består upp i åren.

* Arbetsmiljöer och arbetsförhållanden som i lägre utsträckning än tidigare sliter ut människor i förtid. Till det hör även att flexiblare arbetsmarknad inte får betyda utnyttjande av arbetskraft från arbetsgivarnas sida, utan måste bygga på en ömsesidig flexibilitet. Där måste arbetsmarknadens parter hitta vägar tillsammans.

Och så krävs en ny attityd till ålder i samhället, som bryter med åldersfixeringen och gör upp med fördomar om både unga och gamla och deras värde på arbetsmarknaden, inom politiken och i det övriga civila samhället. Här måste många tänka nytt, för att hitta sätt att ta tillvara erfarenheter och perspektiv hos äldre, men på villkor och i former som fungerar längre upp i åren. Det nya åldrandet blir en av de stora samhällsförändringarna det kommande seklet.

Flexiblare arbetsmarknad, ökad invandring, bättre företagsklimat, generella välfärdssystem, kunskapsskola, livslångt lärande, mindre nedslitande arbetsmiljöer och minskad åldersfixering.

Självklarheter för de flesta som inte tillhör ideologiska ytterkanter, och mycket att knyta an till för många av riksdagspartierna, både inom regeringsalliansen och inom delar av oppositionen.

Men inte så lätt att samla till en prestigelös, politisk helhet.

En del av de här frågorna är direkta lagstiftnings- och reformfrågor. Andra hör mer hemma i förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter där politiken inte bör lägga sig i och partierna snarare får, nog så betydelsefulla, opinionsbildande roller.

Men gemensamt för dem är att de skulle må bra av breda uppgörelser, mellan partierna och mellan arbetsmarknadens parter, med viss hållfasthet över tid.

Det finns förutsättningar, trots den stundtals högljudda retoriken från olika sidor. LO och Svenskt Näringsliv har inlett ett gemensamt utredningsarbete om hur arbetsmarknadslagstiftningen fungerar i praktiken. Det ska ge underlag för fortsatta samtal. Det är rätt väg att gå.

Flera av riksdagspartierna ägnar nu stor energi åt just frågor kring arbetsmarknaden och socialförsäkringarna.

Folkpartiet, som har kongress i helgen och som nu söker fler profilfrågor än skolan, och centerpartiet har diskuterat både anställningsregler och ungdomslöner senaste tiden.

Socialdemokraterna och folkpartiet de två partier som traditionellt varit överens om välfärdsmodellen vill förbättra a-kassan för att förhindra en hotande smygövergång till ett grundtrygghetssystem.

Just socialförsäkringarna är i mina ögon en av få punkter som kan bli en av den i övrigt vilsna socialdemokratins starka kort framöver. Det är ett av de sällsynta områden där partiets olika falanger fortfarande förstår varandra och ett där alliansen sedd som helhet inte har en aning om vad den vill.

Kristdemokraterna är kanske det parti som är mest intresserat av frågor om äldre i samhället, och det är ju inte så att Kd har profilfrågor i överflöd. Allianspartierna och miljöpartiet har gjort flera utmärkta uppgörelser kring migration och arbetskraftsinvandring, och har lätt att mötas kring frågor om småföretagarnas villkor. Och de nya moderaterna ställer nog upp på det mesta, så längre Anders Borg kan paketera det under rubriken ansvar för statsfinanserna.

Stora, breda uppgörelser har regelbundet lagt grunden till långsiktig tillväxt och hållbara välfärdssystem i Sverige. I det tämligen idélösa och avvaktande politiska klimat som råder just nu är det läge för nya försök. För fler gröngölingar och fler pigga gamlingar, i jobb, företagande och utbildning, innan de demografiska förändringarna sätter välfärden under för hårt tryck.

 

För övrigt…är ett av skälen som anges till varför man vill bygga det nya finländska kärnkraftverket i just Pyhäjoki, på andra sidan havet, 16 mil från Skellefteå, att den platsen är säkrare mot jordbävningar. Låter ju betryggande. Bättre vore att man inte byggde en energipolitisk återvändsgränd alls, utan satsade resurserna på att utveckla det förnybara direkt i stället. Det är bara en tidsfråga innan uranbrytningskrav når Västerbotten på allvar. Det är en anledning till varför jag är för storskalig vindkraft.