Bara för skojs skull, om det är någon bloggläsare som delar mitt intresse för tysk inrikespolitik (jag brukar mest låta det komma till uttryck på twitter annars), så kommer här är en snabbanalys, trots att alla röster ännu inte räknats, av kvällens delstatsval i Berlin, som jag suttit och följt via tysk tv under kvällen.

Att piratpartiet kommer in i parlamentet med över 8 procent och att FDP åker ut med kanske inte ens 2 procent av rösterna är de stora nyheterna.

SPD (strax över 28) gör ett okej val, trots knapp tillbakagång, och kan regera vidare, men tappar den tidigare majoriteten tillsammans med vänsterpartiet (lite över 11), som också backar lite, och måste nu söka ny samarbetspartner.

Antingen kommer SPD att bilda koalition med de gröna (lite över 17) som gick framåt starkt jämfört med 2006, men som ändå gjorde ett klart sämre val än de och de flesta hade trott för ett halvår sedan, eller så inleder SPD ett samarbete med CDU (lite över 23), som gick framåt något och gjorde ett för Berlinförhållanden bra val som näst största parti. Ett planerat motorvägsbygge är största tvisten mellan SPD och de gröna, som annars ligger närmare varandra i Berlin än SPD och CDU.

Borgmästaren och SPD:s ledare Klaus Wowereit har sagt i kväll att han vill föra samtal med båda de aktuella partierna, och både de gröna och CDU är intresserade av ett samarbete med SPD. Där lär en del list och rackarspel följa de kommande dagarna som ett led i förhandlingarna. En koalition bestående av SPD och gröna är i sak troligast, men det är fortfarande i skrivande stund osäkert om det kommer att räcka till egen majoritet för dem i parlamentet när mandaten fördelas.

För redan problemtyngda CDU/CSU-FDP-regeringen nationellt i Tyskland ökar valresultatet i Berlin och FDP:s fortsatta sammanbrott problemen ytterligare, och spekulationerna om nyval, som krävs av både SPD och gröna, lär tillta. Å andra sidan kan resultatet i Berlin ha en disciplinerande effekt på FDP, som om de jagar fram en regeringskris och ett nyval, hotar att försvinna helt ur förbundsdagen. Här är en intressant artikel i Der Spiegel om varför försiktiga Angela Merkel, som ändå har hyfsade förtroendesiffror i behåll, kanske ändå skulle ha en del att vinna på att våga nyval, om hon skulle tröttna på det panikslagna FDP. För EU är alltså valresultatet på delstatsnivå i Berlin av rätt stor betydelse. FDP:s kris kan knappast överskattas, den är både ideologisk och personell, och deras tidigare socialliberala bas har nog snart helt vandrat över till de gröna, som i Tyskland är ett utpräglat mittenparti numera (något som paradoxalt nog kan ha kostat dem lite lokalt väljarstöd den här gången i relativt vänsterdominerade Berlin).

Vilken roll piratpartiet kommer att spela framöver och om det här var en engångshändelse lär det också spekuleras mycket om framöver. Just Berlin är förmodligen den stad i Tyskland där piratpartiet har bäst förutsättningar att vinna stöd, och att valdeltagandet ligger ganska lågt kan också ha hjälpt, så det är oklart om det betyder något för nästa förbundsdagsval. Men nu får de en ny plattform som de inte haft tidigare i landet och kan deras ledande företrädare övertyga i sina nya positioner kan de säkert få ett ökat stöd även på andra håll.

När det gäller kanslerkandidatfrågan inom SPD är det min gissning att Klaus Wowereits chanser – han räknas som vänsterfalangens kandidat i partiet – trots att han sitter säkert som borgmästare, minskade ikväll, då SPD hoppats på ett lite bättre valresultat trots allt. I synnerhet som Wowereit förlorade i sitt valdistrikt. Och att därför chanserna för tidigare finansministern Peer Stenbrück eller partiledaren Sigmar Gabriel (som jag gillar) ökade.

Man kan även anta att diskussionen kring och inom de gröna om partiet ska sikta på att bli regeringsbildare med egen kanslerkandidat inför nästa förbundsdagsval dämpas i och med Renate Künasts misslyckade försök att utmana Wowereit som borgmästarkandidat i Berlin. Hon går nu tillbaka till förbundsdagen och sin roll som en av partiets gruppledare där.

Inom vänsterpartiet Die Linke, som visserligen hade befarat ett större valnederlag, lär debatten om de internt kraftigt ifrågasatta språkrören Gesine Lötzsch och
Klaus Ernst fortsätta när man nu förlorar sin regeringsställning i Berlin. Det kan även komma att påverka förhållandena mellan de resultatinriktade pragmatikerna i partiet som vill söka regeringsansvar och den mer dogmatiska, yttersta vänsterfalangen.

Det är spännande dagar i tysk politik. Och om nästa förbundsdagsval verkligen dröjer till 2013, mandatperioden ut, återstår alltså att se.