Hällsboskolan i Umeå för barn med grava språkstörningar, ska läggas ned höstterminen 2014, och eleverna hänvisas i ett uppslitande val till Hällsboskolan i Sigtuna, Kristinaskolan i Härnösand eller vanliga kommunala skolor. Det berättade VK på nyhetsplats i dag.

En önskan från Specialpedagogiska myndigheten, som är huvudman, att spara in på lokalkostnader anges vara orsaken. Med tanke på att invigningen ägde rum för bara ett par år sedan, och både barn och föräldrar är nöjda med den mycket viktiga verksamheten, är beslutet svårt att förstå.

Ibland blir en epoks kännetecken synliga först i efterhand, när större mönster som många enskilda beslut – statliga, kommunala, privata – bildar tillsammans går att överblicka. Vi är inne i en tid när småskaliga, lokala enheter har det tufft inom skolans värld. Inte bara byskolor läggs ned obetänksamt när likhetstecken sätts mellan besparingar och centralisering.

Hällsboskolan borde få mer tid på sig. Att sådana utbyggda möjligheter för barn med behov av specialpedagogisk hjälp finns på fler platser i landet är angeläget. Kanske är behovet rentav underskattat. Och om nedläggningsbeslutet ändå kvarstår borde åtminstone, som en av föräldrarna klokt föreslog i dagens VK, de barn som redan är inne i systemet få gå kvar.