Etikett: Landshövding

Fördel om en ny landshövding är okunnig om länet

Av , , 2 kommentarer 4

Magdalena Andersson utsågs i dag till ny landshövding i Västerbotten. Om det allt mer förlegade landshövdingeämbetet, men också om på vilka sätt en landshövding trots allt kan spela en positiv roll, att det är en fördel om det kommer någon utifrån med nya perspektiv på länet och en tänkbar förebild för Magdalena Andersson, handlar den här krönikan.

———————————————————–

Fördel om en ny landshövding är okunnig om länet

Landshövdingeposten blir alltmer förlegad. Det är en ställföreträdande funktion som inte längre spelar någon avgörande roll för ett läns utveckling. I den nya regionkarta som så småningom kommer att växa fram, formellt eller bara i praktiken, får det gamla hövdingeämbetet en ännu mer oklar roll. Och det län som är beroende av just en landshövdings insatser och kontakter, har större och djupare problem än någon statens ställföreträdare någonsin kan lösa.

I värsta fall blir fixeringen vid landshövdingeposten ett återfall i Norrlandsovanor att stirra på centralmakten, med vädjande eller irriterad blick, som hade problemen, hjälpen och svaren alla sina ursprung där.

Självklart har det betydelse om en landshövding är lyckad eller misslyckad i sin roll. Det går att uträtta mer eller mindre i uppdraget. Maktlös är hövdingen inte. Kontakterna är inte helt oväsentliga.
För länsstyrelsens personal, och alla som har formellt med länsstyrelsen att göra i olika ärenden, spelar det stor roll vem som blir ny chef där.

Men för länets långsiktiga utveckling är det en mindre viktig fråga vem som sitter i residenset.

Att det ligger till så, är dock inget som de aktiva landshövdingarna kan hållas ansvariga för eller kan förändra. Magdalena Andersson utsågs i dag till ny landshövding för Västerbotten. Hon är sedan 2003 moderat riksdagsledamot från Jönköping, och har bland annat suttit i socialutskottet och civilutskottet. Hur hon kommer att fungera som landshövding är omöjligt att säga med det som bedömningsunderlag, men de inledande vitsorden ger inga skäl att tvivla på att det är en bra utnämning.

Det mest lovande inledningsvis är kanske att hon inte är en aktiv Västerbottenspolitiker. För det är att se som en fördel om just en landshövding kommer utifrån, i synnerhet i rollen som övergripande moderator, samordnare och peptalk-ledare i regionen.

Det viktiga då är inte vad en ny landshövding vet om regionen när hon eller han anländer, utan vad hen för med sig i form av nya perspektiv och eget jämförelsematerial.

Jag vill påstå att det närmast är en fördel om en ny landshövding vet relativt lite om sitt nya län inledningsvis. Då är det mindre gammal skåpmat att rensa ut; färre övermogna, förutfattade åsikter att häva undan; inte lika många söndertuggade fraser och lokala ramsor att arbeta bort; inte lika många gamla lokala polare och motståndare att skapa distans eller närhet till.

Det som betyder något är vilka externa kontakter som tillkommer, och vad inlärningsprocessen ger för insikter.

Bevare oss, när det gäller landshövdingerollen, för insuttna länspolitiker som hänger på sina gamla, vanliga partimöten, med allt redan inrutat, inarbetat, färdigtänkt.

Och bevare oss för ett residens där det sitter någon som redan trodde sig veta allt när han eller hon flyttade in. Ju färre rätt på de obligatoriska kunskapsfrågorna om länet hen har vid utnämningen, desto större chans att det blir bra.

Vad ett län som Västerbotten behöver är inte fler som sagt samma saker sedan urminnes tider, utan nya röster som säger saker som överraskar, utmanar, öppnar halvslumrande ögon. En landshövding får gärna komma utifrån, okunnig om vilka attityder och vilken jargon ”det är som gäller här” och istället ingjuta mod åt de evigt missmodiga, inskärpa allvaret hos de evigt självbelåtna och få avmätta lokalaktörer att tänka till.

Säg inte bara snälla, snabbt inlärda, saker om hur fantastiskt det är här och hur lycklig du är över att få komma hit, även om vi alla inflyttade rabblat den ramsan. Berätta om det du misstänker står mindre rätt till också. Försök inte smickra lokalopinionen, utmana den istället. Vad vi behöver höra av en ny landshövding är inte det som vi själva redan tror är Västerbottens styrka, utan det som vi inte tänkt på kan bli Västerbottens styrka eller det som vi inte visste var Västerbottens svaghet.

En landshövding som vill motbevisa oss som anser funktionen förlegad, har för övrigt en utmärkt förebild i Chris Heister.
 

En västerbottning blir landshövding i Stockholm

Av , , 2 kommentarer 4

Jag hörde Chris Heister hålla ett tal häromåret, när hon i en bisats tvekade om huruvida hon som relativt nyinflyttad i länet hade rätt att riktigt kalla sig västerbottning. I en paus efteråt argumenterade jag för att hon inte bara har rätt, utan i sin roll också en plikt, att kalla sig västerbottning.
Det är viktigt att markera den principen i en region som ska präglas av en öppen, välkomnande attityd: alla som lever och verkar här, infödda eller inflyttade, är västerbottningar.

När Chris Heister blev utnämnd till ny landshövding för fyra år sedan, en moderat från Stockholm med inte enbart nyanserade eller positiva uppfattningar om norra Sverige med i bagaget, var det nog en och annan som förhöll sig skeptisk. Säkert grymtades det bland dem som hellre hade sett en politiker i slutskedet av sin karriär med djupa partirötter i länet, brett regionalt kontaktnät och en syn på Västerbotten formad sedan decennier, som landshövding. Någon som hade kunnat fördjupa gamla hjulspår.

Tvivlarna har fått fel. Det är ibland bättre när landshövdingar hämtas lite utifrån och inte har alltför starka bindningar i det aktuella länet. Chris Heister har utvecklats till en av Västerbottens främsta och mest uppskattade landshövdingar någonsin. En förklaring är att hon kom hit med öppna ögon och skaffade sig intryck av länet i dag, inte gick in i rollen med alla svar redan formulerade. Hon har lyckats tillföra nya perspektiv, optimism och effektiva kontakter utanför länet, samtidigt som hon ödmjukt satt sig in i regionens egna förutsättningar.
Hon har bidragit till att vidga Västerbottens självbild, och åren i Västerbotten har vidgat hennes egen syn på Sverige och det svenska samhället – perspektiv hon givetvis tar med sig till det nya uppdraget.

Det var en stockholmare som utsågs till landshövding i Västerbotten för fyra år sedan. Det är en västerbottning som nu utsetts till landshövding i Stockholm.