Etikett: Monarkin

Om partiledardebatt och ”kungligt beskydd”

Av , , Bli först att kommentera 3

Min ledarkrönika i dagens tidning tar upp några aspekter av gårdagens partiledardebatt, och yttrar på slutet en missnöjd invändning mot Umeå kommuns påhitt att be om kungligt "beskydd" för kulturhuvudstadsåret:

——————————————————–

Många besked kvar att kräva

Hur var det Heidenstam skrev: “Långt enklare att skälla, än med bevis att slåss.”
Med tanke på hur genomusla och genomelaka de båda regeringsalternativen framställer varandra som i riksdagens partiledardebatter, och med tanke på att opinionsläget är så synnerligen jämnt – ungefär 50-50 – måste man ställa frågan: tycker båda regeringsalternativen att omkring halva väljarkåren är totalt omdömeslös och ondsint, alternativt korkad?
Tror de på allvar att väljare som ännu inte bestämt sig, eller som kanske har bestämt sig men inte för evigt och inte med någon självklar lojalitet i ena eller andra riktningen, låter sig övertygas av sekterismens språkbruk?

Politik i allmänhet är bättre än sitt rykte. Partiledardebatter i riksdagen är, tyvärr, ofta sämre än sitt rykte.
Samtliga riksdagspartier pålästa, kompetenta och engagerade ledare kapabla till ansvarstagande, nyanserade resonemang och slagfärdiga repliker.
Men när de äntrar plenisalens talarstol brukar de, av någon anledning, vara måna om att dölja sina kvaliteter.
Det är som om de inte vågar lämna ett trist rollspel där ingen tar risken att faktiskt ge och lyssna på argument, att ge eftertanken lina.

Det är problematiskt ur två aspekter: (1) det bidrar ytterligare till riksdagens relativa marginalisering, och (2) det slösar bort ett ypperligt tillfälle till fördjupande och klargörande meningsutbyte, med alla partiledare samlade och tid för dem att utveckla sina analyser och låta sina politiska personligheter blomma ut. Riksdagens talarstol är en unik chans, lyckopengen på gatan, som de slarvigt stövlar förbi.
I sak bjöd gårdagens debatt därför inte på något nytt. Men ett par iakttagelser lät sig ändå göras, framför allt kring respektive regeringsalternativs mest pressade partier.
När det gäller oppositionen var det intressant att se hur pass oförblommerat vänsterpartiet och Lars Ohly kör sitt eget race. Möjligen gör V analysen, med tanke på skrala opinionssiffror, att det är viktigare att hålla ihop kärnväljarna för att rädda riksdagsexistensen, än att bidra till en helt enad rödgrön front utåt.
När det gäller alliansen kunde man konstatera att Maud Olofsson anlade ett utpräglat landsbygdsperspektiv. Kanske har centerpartiet tagit intryck av sina usla opinionssiffror i storstadsområdena och nu accepterat att det är på andra håll i landet som man faktiskt har sin bas och sin identitet.

I övrigt: oppositionen verkar inte riktigt kunna bestämma sig för hur den ser på småföretagare, låginkomsttagare och valfrihet, spretar häpnadsväckande i utrikespolitiken och är fortsatt svag på skolområdet.
Alliansen har inga samlade besked, om a-kassa, arbetsmarknadsregler och övriga socialförsäkringar, är för mycket ”borgerliga” och för lite liberala och är lite vindflöjel i miljöpolitiken.
Oppositionen har ett litet försprång i jämställdhetsambitioner och integritetsfrågor. Alliansen vinner i grenen samarbetsförmåga, statsfinanser och statsministerkandidat.
Sammantaget är känslan att alliansen går till sommarlov med ett lätt initiativ, men att inget av regeringsalternativen kan svara tillräckligt tydligt på tillräckligt många frågor ännu.
Osäkra väljare har besked att kräva.

…för övrigt är Umeå kommuns underdåniga vädjan till det kungliga brudparet att bli ”beskyddare” för kulturhuvudstadsåret 2014 ett onödigt populistiskt fjäsk för rojalismen, med en krypande attityd och ett reaktionärt språkbruk ovärdiga en kulturhuvudstad.

SVT och monarkifjäsket

Av , , 2 kommentarer 7

Sveriges Television, som överhuvudtaget kämpar med sin självbild och uttolkningen av sitt uppdrag, verkar ladda upp för ett svårartat monarkifjäsk under 2010.

Ohämmad populism tycks bli ett bärande tema för omfattningen av och inriktningen på bolagets bevakning av det stundande bröllopet.

Oberoende?

Argumenten för att avskaffa den förlegade licensbyråkratin och ersätta det med finansiering över fonder och skattesedel blir allt starkare.