Inom travsporten talar man om att hitta värmningsvinnare, genom att studera och klocka de uppmjukningsvarv hästarna får trava runt banan nån timme innan start. Vem ser pigg och glad ut, vem ser trött och seg ut?

I teaterns och filmens värld är det att kika bakom kulisserna, eller på repetitioner och scentagningar; ana atmosfären, höra repliker, få en hum om vad som väntar vid premiären.

Motsvarigheten inom fotboll och ishockey är när insiders och journalister står och hänger vid nån försäsongsträningsmatch för att snappa upp det senaste kring trotjänare och nyförvärv. Hur är skadeläget, hur är stämningen i truppen? Vilket spelsystem övas in?

En partiledardebatt i riksdagen är, även ett valår, en händelse som framför allt intresserar en mindre krets politiker, debattörer och journalister. Det är valårets motsvarighet till värmningen, försäsongsträningen, repetitionen.

Riksdagsdebatten ses som en förövning, en uppvärmningsarena, mer än som ögonblicket då allt avgörs. (Så har det inte alltid sett ut, och denna historiska förskjutning hänger samman med en gradvis nedvärdering av riksdagen som institution och offentlig debattarena.)

Andelen väljare som av rent intresse söker sig till en tv- eller radioapparat för att följa debatten är sannolikt försvinnande liten. För partierna är det därför långt viktigare hur debatten sammanfattas och vinklas i tv-nyheterna, tolkas i tidningarna dagen efter och kommenteras under och efteråt på internet – än hur debatten uppfattades av de få väljare som följde den i realtid.

Men för den som söker värmningsvinnare inför valet, inte segrare i träningsmatchen, var det väsentliga i gårdagens debatt vad den sa om valrörelsen, vilka starka respektive svaga punkter regeringsalternativen har i dagsläget och vilka sakfrågor som troligen kommer att få störst utrymme.

10 snabba slutsatser:

1.Mantrat jobb-skola-vård-omsorg kommer att stå i centrum för både regering och opposition.

2. Alliansen kommer att tala så mycket den kan om den globala finanskrisen, med budskapet: det går bra för Sverige givet de svåra omständigheterna. Oppositionen kommer att tala så lite den kan om samma sak, med budskapet: det är regeringens fel, och det går extra dåligt för Sverige.

3. Ju fler frågor den rödgröna oppositionen får om sin egen politik desto svårare får den att ge begripliga svar. Ju fler frågor alliansen får om sin gemensamma politik desto mer låter de som ett fyra år gammalt eko.

4. De rödgröna har svårt att förklara varför de vill höja skatterna så mycket för låginkomsttagare. Alliansen har svårt att förklara hur den egentligen ser på framtidens socialförsäkringssystem.

5. De rödgröna får problem i jämställdhetsfrågan när deras sätt att göra skillnad på traditionellt manligt dominerade branscher (där konkurrens, företagande och valfrihet är okej) och traditionellt kvinnligt dominerade branscher (där monopol ska råda och företag motarbetas) lyfts fram. Alliansen får problem när den ska förklara varför vårdnadsbidraget har en framträdande roll i familjepolitiken trots att det strider mot både arbetslinje, integrationsmål och jämställdhetsambitioner i övrigt.

6. Rättspolitiken – å ena sidan kampen mot brottslighet, å andra sidan kampen mot övervakning och integritetskränkande lagstiftning – är ett område som inget av regeringsalternativen ännu lyckats göra till sitt.

7. Klimatfrågan får en väldigt liten betydelse.

8. Alliansen kommer att vilja lyfta fram skillnader i skolpolitiken. Socialdemokraterna kommer att vilja lyfta fram likheter.

9. Debatten om den stela arbetsmarknaden blir inte så het som den borde eftersom S och M är relativt ense.

10. Gladast vinner.