Etikett: Peking

Smogen över Peking en ögonöppnare

Av , , Bli först att kommentera 5

Samverkande temperatur- och vindförhållanden, omfattande biltrafik och en kall vinters stora energibehov – tillfredställt genom kolförbränning – får just nu hälsoskadlig smog att vila tungt över Peking och andra stora kinesiska städer.
Den smutsiga luften försvårar inte bara andningsvägarna för invånarna, utan skymmer också sikten för hela den globala utvecklingen.

Hur det går för Kina är av avgörande betydelse för världsekonomin. På Kina hänger både USA:s och Europas förhoppningar om återhämtning efter år av kris och osäkerhet. En dyster beroendeställning redan av det faktum att det får omvärlden att bli skamligt och väldigt tyst om demokrati och mänskliga rättigheter.

Men smogen över Peking är en påminnelse, inte bara för Kinas auktoritära regim, om att utmaningen är större än vad som syns i tillfälliga tillväxtsiffror och statsfinanser. Den har en ofrånkomlig miljödimension. Utvecklas grönare eller utvecklas inte alls.

Ett exempel från gårdagens nyhetsflöde: En tysk företagare, verksam i Peking sedan 25 år tillbaka, säger till Die Zeit: ”Jag vet inte om jag kan utsätta mina barn för det här längre. Vi övervägar allvarligt att flytta tillbaka till Tyskland.”
Det enskilda exemplet återspeglar ett större, tänkbart scenario. Går nedsmutsningen över en gräns kommer den stora investeringsvåg som lyft Kina de senaste decennierna att börja gå tillbaka igen. Men det är inte ett kinesiskt problem eller fenomen. Miljöutmaningen är global och gemensam. Det Kina står inför, står hela världen inför.

En övergång kommande decennier från smutsiga, ändliga energikällor till rena, förnybara är en av de viktigaste förutsättningarna för alla andra ekonomiska och sociala framsteg.
Framtidens tillväxt- och utvecklingsmodeller måste bygga på en ekologiskt hållbar energiförsörjning. En utvecklingsdebatt som saknar miljö- och energidimensionen blir grund och kortsiktig.
Det betyder inte att debatten är enkel eller lösningarna självklara.
En del menar att en eller ett par generationer ny kärnkraft är den klimatmässigt bästa vägen till en helt förnybar energiförsörjning, ett pragmatiskt sätt att undvika ökat beroende av klimatskadliga fossila bränslen.
Andra, som Tyskland, anser att det är möjligt att hoppa över de mellanstegen och istället sätta igång övergången till det förnybara direkt, utan att bygga ny kärnkraft.

Bland annat mellan de två hållningarna – behövs kärnkraften ett par generationer till eller inte – kommer en av 2000-talets största debatter att stå.
Det är bra att den förs, och kanske är det allra bästa om olika länder prövar olika vägar och lär av varandras erfarenheter, men med det gemensamma målet att komma bort från en tillväxtmodell som är beroende av miljö- och klimatskadliga energikällor.

Dessvärre har rader av klimattoppmöten avslöjat att viljan att överhuvudtaget låta klimatperspektivet bli vägledande är svag på många håll. Smogen som skymmer sikten i Peking borde bli en ny ögonöppnare.