Etikett: Prästfrun

Anna Stecksenia och prästfruarna i Bygdeå

Av , , Bli först att kommentera 4

Om Anna Stecksenia (1645-1715) i Bygdeå, och den historiska prästfrurollen, handlar den här krönikan, som använt Sven-Olof Hägglunds "Bygdeå församling. En kyrklig sockenkrönika från äldsta tid" (2001), som källa.

Tidigare krönikor i den här serien kan läsas här:

50 skäl att fascineras av Västerbotten

—————————————————–

Anna Stecksenia och prästfruarna i Bygdeå

När Anna Stecksenia dog 1715, 70 år gammal, fanns det nog mycket för de efterlevande att återge och minnas, från den gamla prästfruns långa liv. Kanske återkom de bullrigaste anekdotberättarna efter begravningen i Lövånger först och främst till den dramatiska branden i Bygdeå 1681 när prästgården ödelagts och Annas dåvarande make, kontraktsprosten Lars Beronius Burman, varit nära att brännas inne, men räddats genom ett fönster sedan fönsterkarmen sågats sönder.

I Sven-Olof Hägglunds "Bygdeå församling. En kyrklig sockenkrönika från äldsta tid" (2001), återges det yttre förloppet i Annas, och andra prästfruars, öden. En svår tid följde för prästparet efter branden, med tillfällig bostad. Och fyra år efter branden avled Lars Burman. Anna Stecksenia hade tur – det hade inte alla prästänkor – då 34-årige Jacob, ett av makens barn från ett tidigare äktenskap, 1686 tog över som kyrkoherde. Därmed fick Anna, själv dotter till en kyrkoherde i Lövånger, möjlighet att bo kvar i prästgården tills hon några år senare gifte om sig.

***

Prästerna, deras skiftande personligheter och uppträdande, har präglat de västerbottniska lokalsamhällena. Det gick inte spårlöst förbi, vem som var präst. Det kunde vara både välsignelse och oväder i antågande, när en ny tog över. Kom en mogen samhällsbärare? En människoklok psykolog? En finstämd diplomat? En auktoritär skitstövel? En sträng bevarare av ordningen? En utmanare av det invanda? En bortvänd drömmare?

Västerbottens präster genom århundradena bildar ett brokigt, historiskt persongalleri som dragit genom byarna – i gest och ord med en möjlighet att påverka. Varje präst kunde med sitt sätt att utöva ämbetet och umgås med människor bilda en fond för det lokala livet.

***

Men av lika stor – för en del församlingsmedlemmar långt större – betydelse, kunde vara vem som var prästfru. Hennes personlighet fick stor betydelse för stämningen i församlingen. Hägglund sammanfattar i sin bok prästfruarnas betydelse och många plikter.

Eftersom prästfamiljens inkomster länge i huvudsak bestod av vad prästjorden gav, skriver Hägglund, fick prästfrun "arbeta både som bondmora och församlingens oavlönade tjänare". Hon förde räkenskap över utgifter och inkomster i församlingen, och sökte upprätthålla viss sparsamhet så att inte skulderna blev för stora. Det var ändå vanligt att prästfamiljer blev svårt skuldsatta, vilket skapade stora problem inte minst för änkorna när prästerna dog. "Nådeåret för den efterlevande änkan kunde bli nog så svårt, särskilt om hon framöver inte kunde räkna med att bo kvar i prästgården."

Prästfrun skulle vara arbetsledare för "en stor skara pigor och drängar", och ansvara för arbetet med att ta emot resande och besökare. Mat och sovplatser skulle ställas i ordning, för små och stora följen; och det var inte bara vid de stora högtiderna, utan egentligen ständigt, "liv och rörelse i prästgården".

Det var även prästfrun som hade "ansvar för de fattiga och sjuka i församlingen". Hon assisterade den ofta medicinutbildade prästen vid sjukbesök och "ibland fick hon också själv ta hand om sjukdomsfall". Rollen som socknens barnmorska tillföll ofta prästens fru.

Och så fanns hon med förstås vid bröllop, dop och begravningar. Saknade arbetsuppgifter, konstaterar Hägglund, gjorde prästfrun verkligen inte.

Den gamla prästfrurollen började förändras på allvar först mot slutet av 1800-talet, i takt med samhällsutvecklingen, och källorna tar knapphändigt avsked av epoken, som när man stänger dörren till ett betydelsefullt rum försiktigt, för att inte locka onödiga blickar.

***

Hur var Anna Stecksenia som människa, vad tänkte hon om sitt liv när hon tittade tillbaka på det under sina sista år? Hon är ett av många Västerbottensöden som flyr undan, när det yttre förloppet är beskrivet men nyfikenheten på det inre inte är stillad.