Etikett: riksdag

Lyckas någon bli en Västerbottensprofil 2010?

Av , , Bli först att kommentera 1

Gårdagens lilla blogginlägg om Västerbotten som utmanande län för personvalskampanjer blev en längre ledarkrönika i dagens papperstidning:
 
————————————————
 
Lyckas någon bli en Västerbottensprofil 2010?
 
Nu börjar de partipolitiska laguppställningarna, om man får använda en idrottsterm, inför nästa års val bli synliga i Västerbotten.
 
 Partiernas interna nomineringsförfaranden på olika nivåer går mot sitt slut, toppkandidater har utsetts, listor är sammanställda eller håller på att sammanställas, enskilda kandidater planerar för sina personvalskampanjer.
Det är en spännande fas i den politiska processen; en av de viktigaste vid sidan av själva de demokratiska valen.
 
För riksdagskandidater är Västerbotten, på grund av geografi och historia, ett av landets mest utmanande län att bedriva personvalskampanjer i. Det ställer långt högre krav, i vissa avseenden, än exempelvis valkretsar i Stockholm, Skåne eller Västra Götaland.
 
Att bli en Västerbottensprofil, i ordets sanna bemärkelse, måste höra till den svenska politikens allra svåraste uppgifter. Kommer någon att lyckas 2010?
 
När man får den västerbottniska politiken, inte minst landstingspolitiken, förklarad för sig första gången brukar det ofta inledningsvis handla om en grov tredelning: Umeå, Skellefteå och inlandskommunerna. Ibland med betoning på kusten vs inlandet. Ibland med betoning på Umeå mot resten. Ibland med betoning på alla mot alla.
 
Sammanklumpningen av inlandskommunerna är förstås tveksam, men som en övergripande introduktion i Västerbottens politiska karta fungerar triangelteorin. Hur de tre formerat sig, hur allianser och konflikter – tillfälliga eller långlivad – uppstått mellan dem, har färgat Västerbottens politiska liv under många decennier.
 
Ska man förstå skeenden som vid första anblicken verkar märkliga – i beslutande församlingar eller inom de olika politiska partierna – kan spänningsfälten mellan Umeå, Skellefteå och inlandskommunerna, så förenklad bilden än må vara, ofta ge viss vägledning. Det gäller inte minst när partierna nominerar till och fastställer listor inför riksdagsvalen.
 
Västerbotten är inte det enda län i Sverige som är vidsträckt, skiftande och heterogent, med stora avstånd, traditionell misstro och djupt skilda förutsättningar mellan orter, kommuner och verksamheter.
Men det finns nog inget län som bjuder så starka kontraster och samtidigt sådana geografiska utmaningar under en valrörelse.
 
För en politiker att i ett program, en kampanj, en person famna hela detta fascinerande län, är en uppgift som få går i land med.
Att slå an, stå i centrum, erbjuda relevanta svar och vinna brett stöd samtidigt i Umeå, i Skellefteå, i Bjurholm, Lycksele, i Vilhelmina, i Robertfors, i Malå, i Nordmaling, i Norsjö, i Dorotea, i Sorsele, Storuman, i Vindeln, i Åsele och i Vindeln – sånt skapar legender.
 
Jag hoppas att ett antal kandidater från de olika partierna för det första satsar på personliga kampanjer och för det andra satsar på att bli Västerbottensprofiler. Det senare, att inte satsa på en eller två huvudbaser och lämna den tredje lite därhän, utan satsa överallt, är ett strategiskt risktagande som kan straffa sig för en kandidat, inte minst om det är jämnt mellan två namn på en och samma partilista.
 
Men Västerbotten är en helhet, och att lyfta fram det regionala helhetstänkandet, att utifrån olika ideologiska utgångspunkter tänka Västerbotten, rentav tänka Norrland, är en utmaning som bör antas av länets riksdagskandidater.