Det är nästan exakt på dagen för 10 år sedan som jag började på det lilla Naturbruksgymnasiet Lillerud i Värmland. Nu, 10 år senare sitter jag med en liknande nervositet att börja skolan igen. 

Jag minns första dagen på Lillerud mycket väl. Man hade piffat upp sig för att göra ett bra första intryck. Jag hade inte kommit in på Lillerud direkt, så jag var dessutom sen att träffa mina klasskamrater. Jag gick vilse och kom dessutom sent till den första samlingen som jag skulle på. Bara för att få veta att vi skulle ta kort på en endaste gång. 

Men nu när jag sitter här så inser jag ju att gymnasiet gick väldigt bra. Och jag hade så ofattbart roligt. Trots att jag mest lallade runt under gymnasietiden så klarade jag mig alldeles utmärkt. 

Jag hoppas att det ska gå lika bra den här gången, om inte bättre. Nu när man är "vuxen" och förstår hur viktigt det är med utbildning och utbildar sig för att man vill, för att man har ett val. Det gäller att ta vara på den här tiden och den här möjligheten. Att inte bara lalla runt, utan att se till att man gör sitt yttersta för att lyckas. För att nå sina mål och drömmar. 

Omedvetet och ofrivilligt så har jag slungats tillbaka 10 år i tiden. Det är nästan så att man sitter och ler för att man var så liten, så naiv och kände sig så jävla cool för att man skulle börja gymnasiet. Min allra första vän på Lillerud var Lena. Jag minns att jag satte mig bredvid henne i gräset och började prata. Jag kan inte säga att vi är vänner nu. Men däremot känner jag att jag skulle kunna kontakta vilken som helst av dem och den där vänskapen vi hade skulle finnas kvar. Vi skulle kunna skratta åt våra minnen och dumheter. 

Det är ingen som glömmer Janets "ägglossning" eller Pias imitation av en råtta på en hamnrestaurang. Inte heller glömmer vi russefesten i Norge, eller den där förbannade kycklingsalladen. Bla bla yo och sockerpudding. 

Jag saknar dem alla på olika sätt. Och ibland, bara ibland, önskar jag att jag var tillbaka dit. Önskar att jag hade tagit mig i kragen och gjort mitt bästa. Men jag ska låta dessa tankar göra mig en fördel denna gång. Ta mig i kragen och göra mitt yttersta för att vara en bra elev. 

På återseende.