Tomasvall´n

Av , , 1 kommentar 4

Tro inte jag är någon speciell kändis (känna väl till området) i det markerna och då med utgångspunkt vid Trappstegsforsen några kilometer hitanför Saxnäs. Det är också ganska längesedan man gjorde en väg därifrån som går där längs med fjällkammen eller bra långt ifrån och på västra sidan om Bielite. Vägen som jag beskriver är numera ”bommad” och endast vissa har tillträde till den. Så när jag hade tänkt ta mig upp till fjället hade jag med mig en cykel så jag kunde forcera den där bommen och ta mig vidare några kilometer in efter vägen där jag kunde konstatera, eller hitta en markerad vandringsled.

tomasvallenJag tyckte den var bra gå efter, kanske lite brant ibland (jag minns inte exakt) men inga större problem. Det var hjortron jag var ute efter högre upp och då på kalfjället hade jag tänkt. Det blev en jättefin vandring på vägen dit och så kom jag till en skylt av trä där det stod ”Tomasvallen”. Jag såg då där i björkskogen lämningar efter bofasta och jag gissar det kan ha varit några med samiska beröringar. Växtligheten är som vi vet kort och intensiv i våra fjälldalar och likaså här. Det var en ljuvlig grönska och kändes gemytligt att bara gå förbi där och tänka sig de folk som tidigare bott där.

Det blev en fin vandring och när man väl är uppe på kalfjället och någon ytterligare sträcka kan man beskåda utsikten. Det blir nästa som en tavla och man ser Trappstegsforsen och vattendraget nedanför och hur vägen slingrar sig. Jättefint och gångturen tycker jag betalar sig bara med det. ”Myrber” (hjortron) blev det några också i någon riktning vidare, en hink på 10 liter och det var jag nöjd med. Jättefina, stora ljusröda. Kvalitetshjortron för hemmet som frystes ner råa.

1 kommentar

Ligger Kalmar i Norrland?

Av , , Bli först att kommentera 1

Den utlovade utflyttningen av statliga myndigheter har nu tagit sin början, men var det Södra Sverige det skulle först och främst ske och där behoven är som störst? Men kanske man räknar med att fånga så många röster som möjligt? Norrland är mindre väsentligt i det hänseendet och då oavsett vilken färg man bär i rockskärpet.

Jag har haft på förslag länge att vi skulle ha lättnader för företag som vill etablera sig här. Ett är sänkta elavgifter, eller t o m helt befriade under en viss tid. Nu har regeringen kommit på den idén när de vill ha företag främst till S-holmsområdet(?). Det gäller inom data och IT-anläggningar. Visst går det förbättra om viljan finns, men det verkar inte intressant. Nä att tillföra något hit anses nog som en förlustaffär, däremot att utnyttja resurserna härifrån är det ingen som klagar på.

Här är förslaget

Bli först att kommentera

”Lapp-land” eller Lappland

Av , , 1 kommentar 5

ren

Utan att vara speciellt insatt i vår ”lapp-ländska” historia torde själva benämningen av området Lappland härstamma från samerna och dess ursprungliga marker. Visst kan man undra när vi inte längre får säga ”lapp” men Lappland går bra, men kanske det börjar komma bort mer och mer. Det är ju ändå en indelning och inte minst omtalas det om i Linnés resa i Lappland och de ”skitiga lapparna”. Visst ansågs det unikt med denna befolkning och då i motsats var Linné var stationerad, i den då upplysta högborgen Uppsala.

Det har alltid varit med en liten negativ bild man ställt sig till namnet ”lapp” och även då Lappland. Landskapet tycker jag är jättefint och även kulturen och människorna. Oavsett vilket ursprung man har. För mig finns inga skillnader att den ene skulle vara bättre än den andre, eller att det skulle vara någon uppenbar segregation. Själv har jag tyckt om utelivet, springa i markerna, fjäll som lågland och säg vad man inte tagit efter för att klara sig i naturen.

”Näverryvan” (nävret från björken format till att dricka ur), eller ”mågen” för att sätta ett kokkärl på (kaffepannan) och många andra knep i naturen. Om allt det här kommer från samisk kultur vet jag inte, men visst är samerna specialister liksom andra naturfolk (indianer, aboriginer m.fl) på att både klara sig och leva av naturen. Inget gick i princip till spillo, nästan hela renen kom till nytta av något slag.

Nu med den omtalade storregion som är på väg att bildas kommer förmodligen namnet Lappland att försvinna och även landskapet (den nuvarande dragna gränsen). Vi får hoppas att våra traditioner inte försvinner: Alla vi som är födda och mer eller mindre uppväxta här tycker jag vi kan räkna oss mer eller mindre till ”lappar” med positiv klang.

 

1 kommentar

Gamlingar ”sega”

Av , , Bli först att kommentera 1

Våra förfäder och inte minst de som växte upp häruppe får vi ändå beteckna som otroligt ”sega”. Skillnaden mot idag är också naturligtvis vi har fått det så mycket bättre och då vi menar de tyngsta fysiska arbetena är borta. Rent för det mentala verkar det gått bakåt. Sjukdomar som vi tidigare inte hade – utbrändhet och/eller andra psykiska åkommor – är av annan karaktär idag.

Tiden står inte stilla och vi med den. Vi utvecklas också i takt med tiden och alla förändringar som ständigt sker i samhället. Många av de äldre som om de fortfarande levat skulle nog undra vad vi sysslar med. De flesta av dåtidens jobb var oftast fysiskt betingade och oftast också med vad vi idag menar med lågutbildade. Oftast också var arbetena eller sysselsättningarna arvsbetingade, vill säga de byggde från erfarenheter tidigare, men för den skull inte oviktigt, tvärtom.

Idag är ju allt så specialiserat, när de kanske i äldre tider kunde bysmeden dra ut en tand. Hur ont det gjorde kanske inte vi ska berätta om. Men folk var tåligare och ”segare”. Lite av naturlagarna följde också eftersom läkekonsten inte helt vunnit mark för alla. De välbärgade kunde med hjälp av läkare få sina sjukdomar botade till en viss gräns. Men många i de ”fattiga” bygderna som led av olika och kanske medfödda åkommor klarade sig inte så bra och kunde man inte arbeta med vad som då krävdes fick man heller inga pengar till uppehälle. Många sjuka och/eller rörelsehindrade hade det nog väldigt taskigt. Men visste man inget annat var det inte så mycket göra åt.

Idag är det närmast motsatsen, sjukvården är överbelastad och många kanske också har sig själva att skylla, eller att samhällets alla ”gosaker” kan bli för mycket ibland. Totalt sett kanske vi inte ska önska oss tillbaka, men att människor som har en tränad kropp, eller i tidig ålder vant sig med lite smärta och att utsätta kroppen för vad den tål och lite till är friskare på ålderns höst tror jag inte vi kommer ifrån. Jag tänker närmast på alla organen i kroppen. Hjärta, lungor, lever, mjälte och även njurar. Naturligtvis alla muskler också, att själva benstommen kunde vara sliten, men det dör man inte av. Numera är våra kroppar liksom gamla bilar att det går att byta ut delar. Tänk så tiden förändrats!

Förklara också varför länder som ligger långt under vår levnadsstandard är mycket bättre i idrotter? Se bara nu fotbolls EM. Lilla Island är nu bättre än ”mäktiga Sverige”. Det krigshärjade Ukraina också m.fl, m.fl. Sverige har blivit bedrövligt i många hänseenden trots våra resurser vi inte lite skryter om. Inte bra!

Längdskidor ska vi inte ens nämna

Bli först att kommentera

I Gitsfjällets skugga

Av , , 1 kommentar 4

När då de äldre var tillsammans och under lediga stunder var det alltid intressant höra dem berätta om olika saker, händelser och skeenden. De var ur sina egna minnen man tog allting, inte något usb eller annat liknande som vi idag förknippar med datorer och IT. Vi ser nu i andra länder det finns kvar att man umgås mera på det gamla sättet vi hade tidigare. Jag tycker också det ger en trevlig känsla och samhörighet och att ha varit med om den tidsåldern kanske håller på vara unikt idag. Många av de äldre finns inte i livet idag.

skorneI vilket fall pratade min far och farbror mycket om det här när de träffades och då under en ledig söndag. Lördagar arbetade man fortfarande. ”Minns du hur det var i Skåne”?!? Skåne tänkte jag, har de varit i Skåne? Det var/är naturligtvis kronoparken under Gitsfjället Skåne (stavas Skorne. Torde vara någon form av samiska) och när det var där någon gång under 30-talet och arbetade med skogsavverkningar. Från markeringen på kartan ligger det i nordöstlig riktning nedanför fjällkammen och där skogsområdet börjar.

Alla här som bor med lokalkännedom vet var Gäddbäcken är och att man kan färdas numera och sedan länge med bil ganska högt upp och hamna bara en bit under fjället. Det finns bland annat en timrad stuga med räpp (öppen eldstad mitt i stugan) alldeles intill vägen och den sattes upp 1930 och min far var med. Där kan man också se en rejäl ”kröbbås” i taket. Den vägde säkert några kilon (flera hundra) och den har naturligtvis lyfts upp med handkraft. Jag vet inte med bestämdhet om det var någon typ av läger för skogsarbetarna – körare med hästar, huggare och brosslare – men jag tror det.

När jag sedan under nutid gått genom det här områdena ser man vilka jättegrova träd som avverkades. Kort, risig grov gran är det som kännetecknas. Tänk att man for på såna ställen för att avverka och med dåtidens redskap. Det måste ha varit kämpigt svansa ner alla de här träden, lyfta upp dem på doningarna och sedan forsla dem till vattendraget Gäddbäcken som rinner ner i den stora Malgomajsjön.

Ja inte fick man ligga på latsidan, men det berättades bara med glimten i ögat på kamratligt vis och det var väl dåtidens sätt att att koppla av från det nästan alltid tunga arbete som fortfarande präglade traktens folk.

Idag finns inte mycket kvar av den gamla fjällnära skogen. Med dagens maskiner blev det bara en munsbit och bygden i högsta välmåga nu när Göran Person är vår skogsförfaltare :-)

1 kommentar

”Semesterfalke”

Av , , Bli först att kommentera 1

Så kom då somrarna och då de som då hade jordbruken och framförallt slåttern var just den tiden den mest hektiska på sommaren. För alla andra de som åkt till Södra Sverige eller neråt landet och fått jobb var nu deras tid den lediga semestern. Pengar verkade de också tjäna, nya bilar hade de flesta skaffat sig och visst avundades vi andra när de kom hem till Vilhelmina med en glänsande ny Volvo PV eller Amazon. Det var ju dåtidens limousine tyckte man.

Några avtalsenliga löner och semesterersättningar visste väl ingen vad det var som höll på med det här. Det var bara folk som  exempelvis jobbade åt Vattenfall. Vattenkraften hade ju också den största utbyggnaden under den här tiden, men inte gynnade det jord eller skogsbruken vad jag kan minnas. Några sporadiska arbeten utanför deras egna anställda kanske förekom. Det var helt enkelt ett på utdöende projekt att ha kor eller mindre jordbruk redan då. Några höll sig kvar, men de flesta slutade av egen vilja eller på grund av dålig lönsamhet. Räknade man också arbetstimmarna gav de inte mycket i förtjänst. Hade man ett jobb bredvid kunde det gå, men direkt leva av det var svårt.

Längtan till att ha det som de andra, de som redan flyttat och nu kom hem och uppvisade det vi såg som ett annat liv och i relativt välstånd. Men allting har en baksida, naturen, det rena klara vattnet fanns inte och oftast slaskiga och kalla dragiga vintrar från havet gjorde att man inte kände sig en som acklimatiserad infödd sörlänning. Norrlänningen satt i blodet, men det fick gå och nu kunde jag äntligen köpa mig det eftertraktade kastspöet och andra fiskeredskap. Men var skulle jag fiska?

Bli först att kommentera

Alltid lika trevligt

Av , , Bli först att kommentera 3

svansÅren då under min uppväxt 50/60 tal var naturligtvis långt från storstadens muller om ändock livet i städerna var betydligt lugnare än i dag. Men upplägget i Sverige följde naturligtvis världen i övrigt och framförallt den Amerikanska utvecklingen. Skogsbruket var ändå än så länge det småskaliga och det var alltid hemtrevligt följa med pappa ut i skogen. Skogsvårdslagarna tror jag ändå börjat hårdna och redan då fanns kravet om återplantering efter avverkningar. Ser vi till dagens maskiner och hur skogen avverkas och i jämförelse med dåtidens är det rena monstren som härjar idag. Och vad kom alla ”hemska” maskiner ifrån. Mestadels var det från Kanada som de introducerades. Den gemytliga känslan följa med pappa till skogen och den manuella avverkningen var betydligt mer skonsam och inte minst trevligare, speciellt när det var matdags eller bara ett fika. Det skulle alltid vara en eld (eldstan) där alla grejer man hade med sig skulle vara. Ryggsäcken, extrasvans och lite annat. Motorsågen var ännu inte så populär och det jag minns använde farsgubben endast timmersvansen och så naturligtvis yxan för kvistningen.

dragsaxBrosslingen, att dra ihop timret med var den gamla hederliga dragsaxen som fick stå till tjänst. I viket fall tycker jag det än idag känns som en fin tid det här. men man kanske bara minns det som var roligt eller upplevdes bra. Det också som var roligt med dåtidens skogsbruk trots att arbetat var tungt, tyckte jag man hade tid att njuta också.

köxikSpeciellt när man slagit sig ner vid lägerelden och som alltid var den gemytliga köxiken (lavskrika) ett fint sällskap om än ganska ”tjyvet” och man fick passa sig så den inte for med vad som helst förutom matbitarna den fick. Min morbror blev av med löständerna som han lagt på en stubbe. Nu var han så pass händig att han gjorde tillfälligt nya av renhorn. Med tiden blev det nog några från tandkliniken. Jag vet inte och köxiken fick nog ingen nytta av de gamla heller.

Bli först att kommentera

Utflyttningen

Av , , Bli först att kommentera 4

Arbetsbristen var största orsaken till utflyttningen och då den så kallade värsta vågen under 60-talet. Visst var det härligt växa upp på landet och så länge föräldrarna eller de som hade vårdnaden om en såg till man fick mat på bordet och annan försörjning gick det väl någorlunda. Men ingen kan ju leva på luft och när man började närma sig tonåren eller var uppe i dessa, började man lite smått vilja tjäna egna pengar. Man ville också köpa sig saker. Jag fick ändå lite jobb åt min egen far och första lönen var på 500 kr. Det var någon gång i mitten av 60-talet. Det har jag sagt tidigare, det var en skrivmaskin nere på ”Plassen” hos Radio-Johns jag köpte. Den kostade då 300 kr enligt vad jag minns och sedan tror jag det blev både en klocka (armbandsur) och en kamera. Alla äldre bilder, om jag lägger ut sådana är tagna med den. Då rullen var full med alla bilder fick man lämna in den hos Lindströms optik och senare Nystedts Foto för framkallning.

Det var dåtidens moderniteter. Allt är ju så mycket enklare idag. Foto har man i mobilen och filmar man med kamera kan man spara på disketter eller USB-minne. Framkallning till rena pappersfoton gör man ju skitenkelt genom att sända dem digitalt för framkallning. Ibland är det gratis och måste man ändå betala är det rent ut sagt en struntsumma.

Men då var det det här med jobben och försörjningen. Inga fasta inkomster varken till hushållet – förutom den ändå lilla delen delen mjölk som skickades till mejeriet – i övrigt var det sporadiskt och inte blev det bättre när det gång på gång infördes en hårdare beskattning för alla småföretagare vilken man kunde räkna de dåvarande jordbruken till. Ser vi till Norge hände samma sak med utflyttningar under 70-talet. Skillnaden är att där har många flyttat tillbaka och genom bra förtjänster eller välavlönade arbeten och då genom oljan, har de nu börjat rusta upp i egen regi de som varit förfallet. Sverige har inte haft samma utveckling i det fallet.

Vem kunde konkurrera med ett avlönat jobb gentemot ha några kor, lite skog och andra inkomster som var sporadiska? Men inte vidare kul var det ställa sig på en fabrik i en oftast bullrig miljö när man växt upp i det fria, men det fick naturligtvis gå om man inte hade något annat val och med tiden vande man sig. Fasta inkomster fick man och det är väl det som betecknar välståndet? Men mycket offrades också när man lät landsbygden förfalla genom det sätt staten handlade. Nu är det ingenting som grämer mig i någon större utsträckning (kanske ödet ville ha det så?), utan tittar bara tillbaka lite hur det var och på det sätt jag nu upplever det.

Slut för idag!

 

Bli först att kommentera

Sommarlovet

Av , , Bli först att kommentera 5

Nu var den långa vintern slut och sommaren hägrade. De lätta kläderna på och för de mesta var det endast kortbyxor som gällde. För de flesta av oss betydde skolavslutningen att man kunde göra vad man ville under sommaren. Man var fortfarande barn och ansvaret vilade på föräldrarna eller de som hade vårdnaden. Myndig blev man först vid 21 och dit kändes det som ljusår. Än mindre bli gammal, det fanns inte ens i fantasin. Det var nog några andra människor som blev det, närmast betraktade man ålderdomen med något från en annan planet.  Ingenting visste man om framtiden, eller hade ingen planering för den. Det var nuet som var intressant.

Fiska nere i viken kanske var det som ibland tog upp lite tid. Metspön och annat som idag ska vara av bästa kvalitet och köpta i någon butik, gällde inte. Man fick helt enkelt gå ut i skogen och leta sig ett spö. Den längsta, men ändå smidigaste långsmala ungbjörk blev ämnad fylla uppgiften som ett metspö. Sedan man kvistat den och också väntat ett tag efter det, när den börjat torka lite och på så vis blev lättare hantera. Blev den alltför länge torkad tappade den sin elasticitet och kunde gå av. Då blev det till att leta ett ny spöämne och det fanns hur mycket som helst.

De gamla grova och osmidiga bomullstvinnade linorna hade tack och lov bytts ut mot de nu moderna och nya materialet nylon. En vanlig metkrok och blyet till sänket var inte svåra att få tag på och skulle man ändå tvingas köpa några metkrokar kostade de bara några ören. Fast ören då kanske vi måste omsätta i kronor idag. Pengar fanns inte till övers för något utsvävande eller om man av en händelse måste köpa något extra. Egen tillverkning och påhittighet samt arvet efter vad människor i gamla tider fått använda var mestadels det som gällde. Betet var den sedvanliga masken, endera från gödselstacken (dyngmasken) eller den grövre och större daggmasken från trädgårdslandet. Det påstods ”dyngmasken” var bättre. Själv har jag teorin den var mera aggressiv sedan man väl satt den på kroken. Den har/hade också en annan färg, mera i det röda, medan daggmasken är/var mera färglös. Nu var det så att senare i livet blev jag ”blödigare” och jag bedövade masken med ett slag mellan handflatorna innan jag satte den på kroken. Så i det fallet kanske det inte har någon betydelse vilken mask man använder som bete.

Bäckmetet var ändå det populäraste och det vi kallar ”stenbit” men är egentligen en egen art, en typ av forell, eller bäcköring som vi också säger och som inte når några större storlekar. Max några hekton, men tillräckligt många blev det ändå en god fångst. Det var också spännande leta åt var de fanns. Bakom stenar och i de mera lugna vattnen, i ”gröbben” som vi säger. Några speciella fiskeväskor hade man sällan. Det var en med kniven avskuren björkkvist med en klyka på som användes. Den längre delen höll man i och den kortare satte man fisken på genom att sticka den genom gälen.

Det var dagens lilla historia och tillbakablick.

Bli först att kommentera

Fatmomakke

Av , , Bli först att kommentera 5

fatmomakkeSnart midsommar och i mina unga år eller under medeltonåren bar det oftast av till Fatmomakke för att fira midsommar. Det är jättelänge sedan jag hade vägarna förbi och hur det är med firandet numera har jag ingen koll på. Ursprungligt var det samernas samlingsplats vid olika högtidligheter samt giftermål i kyrkan och även predikningar. Tiden jag brukade besöka Fatmomakke vid midsommar restes det alltid midsommarstång och dans därtill. Hela det här området där kyrkan ligger och midsommarfirandet ligger på andra sidan en mindre å.

Festligheterna var innan man färdades över ån och den mindre bron med tivoli och en dansbana högst uppe på kullen. Vi brukade också tälta här på den här sidan eller varför inte hyra en kåta. Midsommarfirandet var lite av ett liv i det fria – wild life – med rökpelare som steg upp mot skyn, endera från kåtan eller en lägereld blandad med den rena och friska doften av vildmark och fjälluft.
Jag minns hur mysigt det var, men kallt kunde det bli nattetid. Inte ovanligt med frost ibland, men kul var det. Utrustningen bestod av förutom tältet, kaffepanna, yxa och kniv. Midsommardagen under dagen var det familjerna med de mindre barnen som brukade besöka Fatmomakke. Gå runt och titta, fika och träffas. Midsommaraftonen kunde ibland vara lite väl stökig men vi hade ju ”fjalingen” som höll uppsyn. En inrättad provisorisk polisstation där man både kunde finka de värsta bråkmakarna om det av en händelse dök upp sådana eller på annat sätt upprätthålla lag och ordning. Kommer också ihåg att grindslanten gavs till de som öppnade och stängde de grindar som skulle hålla kreaturen inom olika inhägnader.

Bli först att kommentera