Sommarlovet

Nu var den långa vintern slut och sommaren hägrade. De lätta kläderna på och för de mesta var det endast kortbyxor som gällde. För de flesta av oss betydde skolavslutningen att man kunde göra vad man ville under sommaren. Man var fortfarande barn och ansvaret vilade på föräldrarna eller de som hade vårdnaden. Myndig blev man först vid 21 och dit kändes det som ljusår. Än mindre bli gammal, det fanns inte ens i fantasin. Det var nog några andra människor som blev det, närmast betraktade man ålderdomen med något från en annan planet.  Ingenting visste man om framtiden, eller hade ingen planering för den. Det var nuet som var intressant.

Fiska nere i viken kanske var det som ibland tog upp lite tid. Metspön och annat som idag ska vara av bästa kvalitet och köpta i någon butik, gällde inte. Man fick helt enkelt gå ut i skogen och leta sig ett spö. Den längsta, men ändå smidigaste långsmala ungbjörk blev ämnad fylla uppgiften som ett metspö. Sedan man kvistat den och också väntat ett tag efter det, när den börjat torka lite och på så vis blev lättare hantera. Blev den alltför länge torkad tappade den sin elasticitet och kunde gå av. Då blev det till att leta ett ny spöämne och det fanns hur mycket som helst.

De gamla grova och osmidiga bomullstvinnade linorna hade tack och lov bytts ut mot de nu moderna och nya materialet nylon. En vanlig metkrok och blyet till sänket var inte svåra att få tag på och skulle man ändå tvingas köpa några metkrokar kostade de bara några ören. Fast ören då kanske vi måste omsätta i kronor idag. Pengar fanns inte till övers för något utsvävande eller om man av en händelse måste köpa något extra. Egen tillverkning och påhittighet samt arvet efter vad människor i gamla tider fått använda var mestadels det som gällde. Betet var den sedvanliga masken, endera från gödselstacken (dyngmasken) eller den grövre och större daggmasken från trädgårdslandet. Det påstods ”dyngmasken” var bättre. Själv har jag teorin den var mera aggressiv sedan man väl satt den på kroken. Den har/hade också en annan färg, mera i det röda, medan daggmasken är/var mera färglös. Nu var det så att senare i livet blev jag ”blödigare” och jag bedövade masken med ett slag mellan handflatorna innan jag satte den på kroken. Så i det fallet kanske det inte har någon betydelse vilken mask man använder som bete.

Bäckmetet var ändå det populäraste och det vi kallar ”stenbit” men är egentligen en egen art, en typ av forell, eller bäcköring som vi också säger och som inte når några större storlekar. Max några hekton, men tillräckligt många blev det ändå en god fångst. Det var också spännande leta åt var de fanns. Bakom stenar och i de mera lugna vattnen, i ”gröbben” som vi säger. Några speciella fiskeväskor hade man sällan. Det var en med kniven avskuren björkkvist med en klyka på som användes. Den längre delen höll man i och den kortare satte man fisken på genom att sticka den genom gälen.

Det var dagens lilla historia och tillbakablick.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>