I Gitsfjällets skugga

När då de äldre var tillsammans och under lediga stunder var det alltid intressant höra dem berätta om olika saker, händelser och skeenden. De var ur sina egna minnen man tog allting, inte något usb eller annat liknande som vi idag förknippar med datorer och IT. Vi ser nu i andra länder det finns kvar att man umgås mera på det gamla sättet vi hade tidigare. Jag tycker också det ger en trevlig känsla och samhörighet och att ha varit med om den tidsåldern kanske håller på vara unikt idag. Många av de äldre finns inte i livet idag.

skorneI vilket fall pratade min far och farbror mycket om det här när de träffades och då under en ledig söndag. Lördagar arbetade man fortfarande. ”Minns du hur det var i Skåne”?!? Skåne tänkte jag, har de varit i Skåne? Det var/är naturligtvis kronoparken under Gitsfjället Skåne (stavas Skorne. Torde vara någon form av samiska) och när det var där någon gång under 30-talet och arbetade med skogsavverkningar. Från markeringen på kartan ligger det i nordöstlig riktning nedanför fjällkammen och där skogsområdet börjar.

Alla här som bor med lokalkännedom vet var Gäddbäcken är och att man kan färdas numera och sedan länge med bil ganska högt upp och hamna bara en bit under fjället. Det finns bland annat en timrad stuga med räpp (öppen eldstad mitt i stugan) alldeles intill vägen och den sattes upp 1930 och min far var med. Där kan man också se en rejäl ”kröbbås” i taket. Den vägde säkert några kilon (flera hundra) och den har naturligtvis lyfts upp med handkraft. Jag vet inte med bestämdhet om det var någon typ av läger för skogsarbetarna – körare med hästar, huggare och brosslare – men jag tror det.

När jag sedan under nutid gått genom det här områdena ser man vilka jättegrova träd som avverkades. Kort, risig grov gran är det som kännetecknas. Tänk att man for på såna ställen för att avverka och med dåtidens redskap. Det måste ha varit kämpigt svansa ner alla de här träden, lyfta upp dem på doningarna och sedan forsla dem till vattendraget Gäddbäcken som rinner ner i den stora Malgomajsjön.

Ja inte fick man ligga på latsidan, men det berättades bara med glimten i ögat på kamratligt vis och det var väl dåtidens sätt att att koppla av från det nästan alltid tunga arbete som fortfarande präglade traktens folk.

Idag finns inte mycket kvar av den gamla fjällnära skogen. Med dagens maskiner blev det bara en munsbit och bygden i högsta välmåga nu när Göran Person är vår skogsförfaltare :-)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>