”Lapp-land” eller Lappland

ren

Utan att vara speciellt insatt i vår ”lapp-ländska” historia torde själva benämningen av området Lappland härstamma från samerna och dess ursprungliga marker. Visst kan man undra när vi inte längre får säga ”lapp” men Lappland går bra, men kanske det börjar komma bort mer och mer. Det är ju ändå en indelning och inte minst omtalas det om i Linnés resa i Lappland och de ”skitiga lapparna”. Visst ansågs det unikt med denna befolkning och då i motsats var Linné var stationerad, i den då upplysta högborgen Uppsala.

Det har alltid varit med en liten negativ bild man ställt sig till namnet ”lapp” och även då Lappland. Landskapet tycker jag är jättefint och även kulturen och människorna. Oavsett vilket ursprung man har. För mig finns inga skillnader att den ene skulle vara bättre än den andre, eller att det skulle vara någon uppenbar segregation. Själv har jag tyckt om utelivet, springa i markerna, fjäll som lågland och säg vad man inte tagit efter för att klara sig i naturen.

”Näverryvan” (nävret från björken format till att dricka ur), eller ”mågen” för att sätta ett kokkärl på (kaffepannan) och många andra knep i naturen. Om allt det här kommer från samisk kultur vet jag inte, men visst är samerna specialister liksom andra naturfolk (indianer, aboriginer m.fl) på att både klara sig och leva av naturen. Inget gick i princip till spillo, nästan hela renen kom till nytta av något slag.

Nu med den omtalade storregion som är på väg att bildas kommer förmodligen namnet Lappland att försvinna och även landskapet (den nuvarande dragna gränsen). Vi får hoppas att våra traditioner inte försvinner: Alla vi som är födda och mer eller mindre uppväxta här tycker jag vi kan räkna oss mer eller mindre till ”lappar” med positiv klang.

 

En kommentar

  1. Åsa Össbo

    Om vi ser till de historiska källorna är indelningen av lappmarkerna baserat på ett kolonialt-feodalt förhållningssätt beroende på var den borgare eller birkarl bodde som skulle handla med eller ta uppbörd av samerna. Birkarlen i Piteå hade Pite lappmark som kontaktyta. Fram till 1602 bestod Pite lappmark av ett stort stycke landområde som sträckte sig över tjïelteh (samebyar i pluralis) belägna även i senare tiders Ume lappmark samt Norge och Jämtland, efter 1602 delades den gamla Laisbyn upp i ett antal tjïelteh och sïjteh som delades över Ångermanna-, Ume- och Pite lappmarker. Samerna i Ume och Ångermanna/Åsele lappmarker beskattades av och handlade direkt med kronans fogdar redan från ”början” och kallades ”konungslappar”. Karl IX beslöt 1605 att en kyrka skulle byggas i varje lappmark och centraliserade samer till en marknadsplats per lappmark för att få bättre statlig kontroll över handel och uppbörd, därav tillkom Lycksele kyrkplats och Jokkmokks marknad. Lappmarksgränsen etablerades först 1749-51 men en tanke om var gränsen gick har nog alltid funnits så länge det funnits de som kommit utifrån och definierat samer som ”lappar”.
    Gränsen har också successivt ändrats. Borgarna i Umeå t.ex. försäkrade år 1655 den franske greven de Lomienié och dennes följe att lappmarken tog vid endast 12 kilometer väster om Umeå. I ett långt historiskt perspektiv har gränserna varit flytande men självbestämmandet för boende i området har devalverats. Regionbildningen bidrar nog inte till demokratiutveckling som systemet är utformat idag. Det är ett EU i miniformat endast baserat på antal ”huvuden”. Och vi är ju inte så många i Vilhelmina jfr m Umeå eller i Sverige jfr med EU.
    En återgång till häradsrätter med inflytande för socknarna kanske vore något, då kan det gärna komma en hövding från Umeå, bara byafolket/sockenstämman har lika mycket att säga till om!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>