Inte resvan

Resvan, nä det kan jag inte påstå. Några resor med flyg har det blivit till de så kallade ”soliga länderna” dit oftast svenskar besöker. Skulle jag tycka något om detta är det kanske landskapen som intresserar mest. Att besöka ruinerna i Gamla Korint tycker jag var intressant och tänka tillbaka på gamla bibliska berättelser det lilla jag vet om det. Det här var på 80-talet och det var ganska fattigt ute på den grekiska landsbygden vilket jag tyckte var det intressanta se. En hyrd moppe fick tjäna som transportmedel och den gick utav bara fasen. 80 knyck, en Puch valde jag. Det var den lilla historien.

Jag tänkte mig närmast tänka mig tillbaka till Norge på 60/70-tal och dit besöken ofta blev. Som jag berättat tidigare har jag lite norsk härkomst genom min morfar som invandrade någon gång under sent 1800-tal och fick tag i ”kärringen” i Borkan. Norge styrdes då mestadels från Sverige, men riktigt hur de fungerade och det verkade ändå som de gjorde skillnad på befolkningen att de skulle på något vis registreras i varje land och varifrån de ursprungligen kom. Min morfar enlig sägen, skulle i vilket fall flytt från Norge från dåvarande militärtjänst och på ett lite riskabelt sätt klarat sig över till Sverige. Det kunde till och med handlat om liv och död, eller att han var inblandat i något sådant. Till Sverige kom han då men sin ”kona” som han då gifte sig med och de fick tio barn, varav ett dog tidigt. Det var väl ganska vanligt då med stora barnaskaror och att även en del dog. Det fanns ju inte något då som hette ”socialt omhändertagande”, utan det var väl mestadels slumpen, turen eller den egna insatsen man fick förlita sig till. Även Gud var oftast inkopplad. Mormor var starkt religiös det vet jag. Morfar kanske sådär?

Genom ändå de starka känslorna för Norge och även släkten som jag numera inte känner till, ville vi en söndag för länge sedan åka över till Norge då den nyinvigda Sagavägen öppnats. Norge på den tiden kan man säga var ett fattigt land, vägarna på norska sidan var ju hemska. Oftast utan vägräcken i trånga kurvor och direkta stup på sidan. Bilisterna också körde som dårar i sina gamla schabrak till fallfärdiga bilar. Det hände mycket olyckor enligt vad jag kan minnas. Men nu var vi på den nya Sagavägen och tänkte åka över till Norge och ta ett fika i Hattfjelldal eller i dess närhet. Jag kommer inte ihåg exakt var det var vi stannade och tog detta fika och åkte sedan tillbaka igen. Vi var ju vana med våra fikaställen här på Plass´n med gamla Palles och även det då nya Stenmans. Det äldre dåvarande Seiten var kanske det populäraste då.

När vi då kom fram och skulle beställa minns jag vilket litet utbud det var. Några torra smörgåsar och några enkla kaksorter. Men det var väl som med Kajsa Warg, man tager vad man haver. Vi beställde då kaffe till de vuxna och vi barn saft kanske eller en så kallad ”dricka”. När då pappa skulle betala detta kalaset höll han på svimma. Jag tror det var fyra gånger så dyrt som i Sverige än på Vilhelminas välsorterade fik. Nu som vi alla vet har Norge gått förbi oss i levnadsstandard och det är väl ingen som missunnar dessa det efter att det blivit befriade från tyskarna och de fruktade Nazisterna. Oljepengarna torde vara största orsaken till deras återhämtning. Några mil från gränsen till Sverige finns en minnessten över en norrman som vägrade tala, eller inte lytt tyskarna hur han blev kopplad efter ett fordon och släpad till döds. Nazistsvinen ska vi inte förglömma.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>