Från nödår till överflöd

Sveriges historia har inte alltid varit glansfull och under första hälften av 1900-talet kunde det vara lite si och så med både försörjning och mat till hushållen. Amerika jättelandet med hög produktion under de åren och en fantastiskt tillväxt förutom depressionen, har de varit något av ledande i världen liksom Tyskland för oss Européer. Nu är det mera ett jämviktsläge mellan olika moderna västländer.

Det amerikanska fläsket, gris-/köttproduktionen var nog ett välkommet inslag för alla de som jobbade tungt och häruppe var nog arbetsplatserna för många lagda till de djupa skogarna. Sysslorna var uppdelade, kvinnan hemma på gården och skötte barnen och hushållet samt kreaturen. Den bestod oftast av en gris (som slaktades till julen), kanske några höns också, några får och så några kor. Hästen om man hade en sådan fick oftast följa med ut i skogen tillsammans med mannen. Inte så sällan skulle man bo där avverkningarna var lagda och då i baracker med flera som jobbade med samma sak samt då också en kocka eller två. Man delade på matkostnaderna, ett kollektiv som verkar ha fungerat.

Jag hörde oftast det berättades om det amerikanska fläsket vilket många gånger var basfödan liksom kolbullar om det skulle vara lite finare. Mjölken fanns också samt naturligtvis mjölet. Några extravaganta gosaker som vad idag finns fanns inte. Socker, ja, men inte något överflöd. Jag vet det berättades om hur sliska barnen var när deras föräldrar kommit över någon hel sockertopp. Potatis hade man också tillgång till, men inte några grönsaker så kosten var nog ganska enformig, men det verkade ha gått ändå när all energi gick åt till arbetet. Många slet nog så fy faan, man som kvinna och även barnen kunde börja arbeta tidigt. Men tiderna var såna och vad hade man välja mellan? Alternativet var under de sämsta åren pälsjakten som kunde vara nog så bra. Självständig och gillade man dessutom att ta dagen lite som den kom var det nog inte så dumt. Lite bygge sedan emellanåt på huset eller bostaden kanske det blev. Hade man kreatur var det oftast slåttern som tog mycket tid. Många slåtterängar var långt belägna från själva hemmet med självväxande hö – den grova sorten – och det var alltid svårighet få fodret räcka över vintern.

Nu är den tiden länge sedan förbi (ja kanske inte, fram till 50-talet) och nu har vi överflöd på det mesta. Det sägs vi har det bra, men inte på alla sätt och vis, men så kanske det varit under alla tider.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>