Julfirande i sameland

Den gamla tiden fram till i slutet av 50-talet och kanske också en bit in i 60-talet var lite annorlunda än vad vi idag har. De flesta också då i Lappmarken var ofta näst intill självförsörjande, inte minst samerna. Den mindre bonden med några kor – 5/6 kor brukade vara vanligast – och då speciellt till julen skulle grisen som ätit upp sig från sommaren och då mycket av all restmaten som blev över från hushållet. Det blev nästan en liten tävling hur mycket grisen vägde vid slakten eller när den slaktats. Vad jag kommer ihåg var en som vägde runt 90 kg en riktig stor en. Det var också inte som nu då de flesta är framavlade och en del fått några revben extra samt att de inte får vara feta som på den gamla goda tiden. Skinkan idag är mestadels torr, vill säga med mycket lite fett i. Den gamla skinkan från hemgrisen var mycket fylligare och även godare vad jag minns. Allting numera är så fabriksmässigt. Men vad göra åt det i den tid vi inrättat oss i.

Julbordet var ändå något extra. Prickig korv fanns inte normalt på bordet, men vid julen skulle alla delikatesser fram som man inte till vardags åt. Förutom julskinkan skulle det finnas lutfisk, som jag inte gillade något vidare. Sedan hemmagjord pressad sylta och naturligtvis köttbullar och kanske också revbensspjäll. Vid julen skulle ingen svälta. Saltad gurka tycks jag också minnas var något av en nyhet. Jag kommer inte ihåg allt som skulle vara framme, men gott var det. När alla ätit sig mätta skulle slutligen risgrynsgröten fram som efterrätten.

Nötter och dadlar från orienten var lite av en nymodighet också. Det skulle avsluta kvällen samtidigt som man knäppte de här nötterna, äta dadlar och andra godsaker, berättades historier och slutligen delades julklapparna ut. TV och Kalle-Anka var inte någon tradition då. Något överflöd fanns sällan, utom vid julen då skulle allting fram. Kvinnan i huset som inte då det var vanligt förvärvsarbetade, utan hon som stod för det mesta av allt som skulle fram på bordet.

Om det var bättre då vet jag inte. Jag minns också de fruktansvärt kalla vintrarna och den fruktansvärda djupa snön. Visst har allting förändrats idag. Jag vet inte ändå om jag skulle vilja tillbaka?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>