Från långved till kastved

Under kriget här det senaste världskriget rådde ransonering på mycket. Värme i stugorna, husen och även lägenheter eldades med ved. Åtgången på ved vad mycket stor och central. Några maskiner fanns inte som idag och några större avverkningar blev det således inte. Allting som skulle göras i skogsbruket skedde med handkraft och hästen som transportmedel. Det var en tid med en blomstrande marknad av hästförsäljningar och byten. Hästförsäljarna och hästmarknaden var inte alltid så rak och trevlig och det förekom både det ena och det andra om vi väljer kalla det mygel och rent ”luranteri”. Hästen hade sällan något bra liv och djurplågeri och vanskötsel var inte heller ovanligt. Många hästar medicinerades med allt möjligt för att de skulle prestera över sin förmåga. Ungefär det vi i kallar för doping, fast då med hästar. När hästen inte kunde dra lassen längre, avlivades den helt enkelt och slakteriet var det sista den såg. Dagens travhästar tror jag inte heller något bra liv alltid. Så blir det ju när pengar är inblandade, men kanske det var mer befogat ändå när de användes i skogsbruket för en överlevnad för människan. Men bra är det då i det fallet att maskinerna tagit över.

Då var det det här med veden. Björkveden höggs på vissa längder i skogen lades då på doningarna och transporterades vidare med häst till någon uppsamlingsplats. Detta var före min tid och det som jag förstår handlade det om många arbetstillfällen. Bränslet till stugorna och torpen var det vi i dagligt tal kallar ved och då i bemärkande av att det handlade om bränsle till den vanliga vedspisen, eller järnspisen. Den var trots allt i mindre skala.

Den större skalan var den så kallade kastveden som höggs. Efter lite efterhandsforskning skulle det vara långveden den höggs av och då det som blev över blev kastveden och inte gick få ut som en längre bit. Den kallades också ”metersven” som då klövs i två delar. Hur som haver kommer jag ihåg ända fram till sextiotalet skolan jag gick i värmdes upp med just denna kastved. Det var enorma staplar minns jag. En större panna som var anpassad till den här metersveden och som såg till att värma nu den moderna centralvärmen. Det gamla skolorna brukade som regel ha en vanlig kamin i klassrummen och man har hört att det var respektive lärare som skulle se till att det var varmt på morronen då barnen kom till skolan.

Tiderna förändrades dock och alternativet för uppvärmning blev istället oljan. Det var under 70-talet. Sedan då blev det elektriciteten som konkurrerade ut det mesta av oljan i uppvärmningssyfte. Oljekrisen i mitten av 70-talet var en direkt orsak av det. Ransonering och bensinkort skickades ut till bilägarna hur mycket de fick använda.

Sedan vet vi utvecklingen alla. Kärnkraften byggdes ut som komplettering av de redan utbyggda älvarna för att förse Sverige med ännu mera elström. Den privata marknaden var också i stor grad beroende av el för sin uppvärmning. Ved för uppvärmning används väl fortfarande med det är mera sällsynt. Elförsörjningen och vilka metoder vi använder för att utvinna elen har drastiskt förändrats mot tidigare. Nu är det utsläppen som blivit intressanta och vad det blir av det återstår att se.

Som man sa för i tin. De e ett himla sjå ve allting. Hå, hå, ja, ja.

En ”rejäl karl” uppges kunnat prestera ca: 10 kubikmeter på en dag av den här kastveden

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>