Six-Je och en tillbakablick

Jag minns önskan över ha haft skidor där det stod, Six-Je. Vilket betydde namnat på dåtidens suveräne mästare och längdskidkung Sixten Jernberg. Själv åkte man ju skidor och man försökte ju träna så gott det gick och jag minns hur inspirerad man var av dåtidens skidhjältar. Sture Grahn från Lycksele och sedermera Assar Rönnlund från Umeå blev den siste store idolen. Jag var mest intresserad av Assars stavteknik och med de långa armarna och hur han i sista skedet gav den där sista effektiva porschen som gjorde att farten bibehölls. Det tränade jag på och försökte göra likadant.

Tro nu inte jag var någon speciellt bra skidåkare, jag var kanske som alla andra ungdomar med en lite mer fysiskt utvecklad ådra intresserad av många sporter. Längd och höjdhopp. Kula och spjut, fast med dåtidens egenhändigt gjorda spjut. Kulan var en lämplig rund sten. Diskus var aldrig något jag tyckte om och var heller inte bra på. Jag kanske saknade tekniken som krävdes, men det var ingenting för mig.

Skolans skidtävlingar vann jag lätt och någon speciell skidutrustning hade man ju inte. Man fick klara sig så gott man kunde och jag minns mina första riktiga skidor med stålkanter hur intresserad jag var att äntligen ha riktiga skidor med stålkanter. Utförsåkning var också roligt och då i de backar man hade runt omkring, men även fick man pröva på fjället och de naturliga sluttningarna där och då var det fint med stålkanterna som skar fast i svängarna.

Drömmen inom längdskidor var äga ett par där det stod ”Six-Je” och även utformade som dåtidens skidor var och som skiljde sig från exempelvis mina utförsåkarskidor med stålkanter. Råttfällan var då det senaste skriket och pjäxor därefter. Eftersom jag var skolans mästare togs jag ut för skidtävlingen i Dikanäs och jag hade bara de här skidorna med stålkanter, tunga och osmidiga på alla sätt. Någon vinst blev det inte där för mig, jag tror jag blev femma eller någon sådant. Men förutsättningar för skidåkning hade jag absolut och med rätt skidor och lite mer arbete på tekniken så vette tusan…

Senare också då jag fyllt femton kom jag till en lokal med tyngdlyftningsgrejer. Vi var några stycken – några år äldre också - och jag själv var första gången jag provade på. Det var den så kallade stöten tror jag den heter. Först fattar man stången och lyfter den i midjehöjd. Sedan till axlarna och sista momentet ovanför huvudet. Tekniken satt direkt och jag hade störst kapacitet med 90 kg. Ganska bra för en otränad 15-åring?

Jag kunde blivit riktigt bra oavsett vilket jag skulle tränat upp mig i om det funnits både intresse och möjligheter eller resurser, speciellt hemifrån. Men det är inget jag klandrar dem för nu. Tiderna var såna och jag hade snälla och bra föräldrar så det var bra på så vis.

Ser vi till dagens sporter och då speciellt längdskidor tror jag inte jag skulle haft någon chans i vilket fall. Förutsättningarna och materialen är ju helt annorlunda än då jag växte upp. Då var det sax stilen som för det mesta gällde (klassiska) och det går som sagt inte jämföra på något vis med idag. Ser vi också till vilka som ligger i topp är det ju inga ”muskelknuttar” precis. Slanka kroppar och med bra lungkapacitet är det som verkar vara idealet och så en fin teknik på de oftast lättåkta spåren. Långloppen är det ju mestadels bara stakåkning. Kanske effektivt, men jag tycker det blir en aning tråkigt att titta på.

Den nya norska stjärnan inom herrarna heter Klaebo. Endast 20 år men en suverän. En liten närmast tanig kropp, men vilken kapacitet och titta på bröstkorgen hur välutvecklad den är. Syreupptagningsförmågan måste vara något alldeles extra.

Ser vi till damerna där verkar det vara det omvända om vi ser till Björgen som är ett enda muskelberg och skulle gott konkurera med herrarna. Undantaget för svenskarna är Stina Nilsson som har den fina slanka kroppen men saknar för närvarande uthållighet och styrka. Det kommer nog med tiden. Snabbheten har hon redan och är världsbäst på korta distanser.

 

I någon form tror jag på ödet och se till det positiva och idag lever under helt andra förutsättningar än vad jag tidigare kunde göra. Dessutom är det här för ungefär 50 år sedan så någon chans idag skulle jag i vilket fall inte haft (ha, ha)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>