MesefjAling

Av , , Bli först att kommentera 4

De gamla uttrycken kommer jag ihåg ganska väl, kanske en bland de sista också som minns de gamla dialektorden. De må vara en brytning både från norskan, eller rent av från isländskan men även många ord från germanskan. Det är ju därifrån vårt språk härstammar från, utom samiskan som är något helt annorlunda. Det skulle jag tro kommer från öster ursprungligen (språkforskare vet säkert närmare).

Många ord skulle man inte våga yttra idag med stor risk för hets mot folkgrupp eller på annat vis skulle anses högst olämpligt. Idag är det ju mera man går till handling, vilket verkar anses mera legitimt. Strypa språken och uttrycken har blivit mäkta populärt och jag tycker samhället inte blivit mildare av det, tvärtom. Det är min åsikt.

Nåja vad betyder då ”mesefjaling” för den som inte har kläm på det? En som slinker med och inte vågar säga ifrån och bara glider med och gör ett färglöst intryck samt kan vara senfärdig också är vad jag kommit fram till. Kanske någon annan kan förklara bättre? Ett nedsättande uttryck i vilket fall.

Är det inte så inom politiken också vi kan finna dessa mesefjalingar? ingen speciellt utpekad. Bara ett uttryck…

 

FjAling (1/4), liknande A som i bAljA

Bli först att kommentera

En funderare

Av , , Bli först att kommentera 2


Bli först att kommentera

De åtta årstiderna

Av , , Bli först att kommentera 3

Det sägs samerna har åtta årstider, men vad jag kan minnas hörde jag ofta de uttrycken hemifrån också vad det gäller namnen på olika årstider, precis de samerna använder trots att vi egentligen inte var några samer eller höll på med renskötsel. Naturligtvis kommer det därifrån att man levde av och från naturen och var beroende av klimatet hur det växlade. Likaså var det för skogsbonden eller de som var beroende av vädret och årstiderna hur det såg ut beroende av vad de hade tänkt sig arbeta med.

Under vintern kunde det ske mindre avverkningar och sedan under vårvintern skulle transporterna slutföras nertill närmaste vattendrag. Det skulle helst ske innan de mindre bäckarna skar upp efter basvägen ner till vattendraget. Hann man inte det fick man vänta en vecka eller två tills våren (apr-maj) och bäckskaren när allting frusit till igen under korta tider och skynda sig transportera de sista stockarna och virket. Det var mestadels då på nätterna det frös till och man fick vara uppe tidigt som sjutton (vid 3-4 tiden). Sedan när solen och dagsmejan kom var det för sent. Så fick man hålla på någon vecka tills det blev absolut stopp och förhoppningsvis allt virket nertransporterat till vattnet.

Då blev det andra sysslor man skulle göra, precis som med samerna fick man anpassa sig efter det och vilket väder det var. Inte så konstigt att vi är besläktade på det viset med det samiska alla som här växte upp i dåvarande landsbygd. Mina förfäder och andra med också umgicks med samerna till och från genom att de ofta var kopplade till naturen och då delade vägar eller stigar vilket de färdades på. Oftast också kunde det vara väglöst land och att exempelvis ta sig genom skogar, över bäckar och spångade åar från en by till en annan var vanligt. Det kunde också vara bra att få stanna till och vila lite på de långa vandringarna och då kunde det bli i någon kåta efter vägen. De kunde också bära med sig tunga bördor vilket då kändes mycket behövligt med lite vila på vandringsvägen. Naturligtvis var det så. Samspel och vänskap gynnar alla.

Bli först att kommentera

Julfirande i sameland

Av , , Bli först att kommentera 6

Den gamla tiden fram till i slutet av 50-talet och kanske också en bit in i 60-talet var lite annorlunda än vad vi idag har. De flesta också då i Lappmarken var ofta näst intill självförsörjande, inte minst samerna. Den mindre bonden med några kor – 5/6 kor brukade vara vanligast – och då speciellt till julen skulle grisen som ätit upp sig från sommaren och då mycket av all restmaten som blev över från hushållet. Det blev nästan en liten tävling hur mycket grisen vägde vid slakten eller när den slaktats. Vad jag kommer ihåg var en som vägde runt 90 kg en riktig stor en. Det var också inte som nu då de flesta är framavlade och en del fått några revben extra samt att de inte får vara feta som på den gamla goda tiden. Skinkan idag är mestadels torr, vill säga med mycket lite fett i. Den gamla skinkan från hemgrisen var mycket fylligare och även godare vad jag minns. Allting numera är så fabriksmässigt. Men vad göra åt det i den tid vi inrättat oss i.

Julbordet var ändå något extra. Prickig korv fanns inte normalt på bordet, men vid julen skulle alla delikatesser fram som man inte till vardags åt. Förutom julskinkan skulle det finnas lutfisk, som jag inte gillade något vidare. Sedan hemmagjord pressad sylta och naturligtvis köttbullar och kanske också revbensspjäll. Vid julen skulle ingen svälta. Saltad gurka tycks jag också minnas var något av en nyhet. Jag kommer inte ihåg allt som skulle vara framme, men gott var det. När alla ätit sig mätta skulle slutligen risgrynsgröten fram som efterrätten.

Nötter och dadlar från orienten var lite av en nymodighet också. Det skulle avsluta kvällen samtidigt som man knäppte de här nötterna, äta dadlar och andra godsaker, berättades historier och slutligen delades julklapparna ut. TV och Kalle-Anka var inte någon tradition då. Något överflöd fanns sällan, utom vid julen då skulle allting fram. Kvinnan i huset som inte då det var vanligt förvärvsarbetade, utan hon som stod för det mesta av allt som skulle fram på bordet.

Om det var bättre då vet jag inte. Jag minns också de fruktansvärt kalla vintrarna och den fruktansvärda djupa snön. Visst har allting förändrats idag. Jag vet inte ändå om jag skulle vilja tillbaka?

Bli först att kommentera

A spy in USSR

Av , , Bli först att kommentera 1

Ja jag bodde några år i gamla Sovjet och då under täcknamnet Alfons Åberg. Jättespännande vara spion åt svenska sepo. Lönen var sisådär, men fri äkta rysk vodka och då oftast tiden spenderad bland några höjdare, speciellt utsedda av Gorbatjov. Ja det var under den tiden även kallad Glasnost. KGB var fortfarande tillsatt som säkerhetspolis, men eftersom jag var van med katter och hundar var det inte så svårt gå in lite närmare i deras psyken och förändra mig i deras smak. Några ljushuvuden var de inte precis. Speciellt i mörker lyste de inte alls upp. Hupp!

Med tiden blir man oftast lite mera garvad och inte sällan hade vi faktiskt ganska kul ihop och garvade. Ni vet ryska posten och även rysk roulett med en kula i loppet. Det var på det viset loppet var kört för några ryssar (ha, ha).

Rysk spion, dubbelspion har inte många genomlevt i det gamla Sovjetiska väldet, inte heller torde någon göra det nu i det ryska. Men som sagt jag genomlevde och klarade mig, fast ibland kunde det vara riktigt nära och bli avslöjad. Den gången vi hade varit ute och ridit och jag drog av slöjan, då var det nära. Men som ordspråket heter, nära skjuter ingen hare.

När jag väl tagit mig ut ur landet, först med en rysktillverkad Lada och sedan boende i en lada under två dygn. Vidare med båt över Svarta havet där det gick åt många lakritsbåtar under färden kom jag så äntligen utanför landets gränser och via Turkiet där jag sköt en turkey och åt upp. Bättre ta kål på en turkey än ingen alls. Europa stod nu för mina fötter och resterande färd blev ganska enkel med lånad pyjamas i Bonn på hotellet och sedan en riktig jamare innan läggdags. Nästa dag under kvällen stampade fötterna ner på Arlanda där jag landa.

Jag blev senare befordrad med ett nytt foder i min gamla trensskott (trenchcoat). Sepo verkade också nöjda tagit del av alla rapporter. Det fick min hund överlämna genom apport medan jag tog några jamare med min katt.

Muren föll senare, men då hade jag ju redan åkt så jag klarade mig (fick den inte över mig)

 

Slutet gott, allting gott

 

Bli först att kommentera

Skrömta, gammkus´n och vittra

Av , , Bli först att kommentera 4

Var har alla dessa väsen tagit vägen, eller varför omtalas det inte lika flitigt som tidigare. Med tidigare menar jag mestadels senast under mina förfäder och i deras berättelser. Många trodde nog säkerligen de fanns på riktigt. Om inte annat var det både roligt, spännande och även lite skrämmande få lyssna till deras olika berättelser. Mörkret och ovissheten samt även kanske bristen på vetenskapliga förklaringar som kunde orsaka de olika fenomenen.

Jag vet inte riktigt om allting går att förklara ändå just med vetenskap. Förvisso är telepati i sig inget konstigt vilket jag själv tror på och även upplevt. Att människor också ”går före sig” är heller ingen överdrift enligt mig. Kanske det är om man känner personerna väl med en stark tillhörighet. I sagorna och även i bibeln finns berättelser om sanndrömmar. Jag betvivlar inte det. Frågan är hur man tolkar olika drömmar och tidigare hade vi drömtydare. Ja varför inte?

Vad skulle livet vara utan mystik? Innehållslöst och robotaktigt. Här är människan miljonfallt mera komplicerad än en dator. En dator liknar då mera ganska enkel i sätt ta åt sig information. Vill säga från högre -eller olika makter eller väsen som finns runt om oss. Tror ni inte det finns? Var inte så säker, i kväll när du går och lägger dig kommer du drömma sött, eller….huva hemska saker kan hända…

 

 

Bli först att kommentera

Innan vintern

Av , , Bli först att kommentera 3

Några dagar under hösten ville jag se mig om i landskapet runt omkring Vilhelmina som jag berättat om tidigare. Väderstrecket denna dagen vet jag inte exakt, men det borde bli i nord-nordöstlig riktning, från Vilhelmina sett. I vilket fall upp mot Nästansjö, vidare till Heligfjäll sedan vägen över till Västanbäck och vidare utefter Vojmsjön mot Södra Tresund som jag fångade några bilder från och visar Norra Tresund på andra sidan.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Tillbakaresan kunde jag då välja i Södra Tresund, åka tillbaka mot Nästansjö eller vidare mot Vojmån och komma fram någon halvkilometer ovanför Vojmå camping och ut på E45. Det gjorde jag och stannade till där och då samtidigt med resenärer som färdades i buss från Tyskland. De såg ut att trivas innan de fortsatte färden vidare norrut liksom jag gjorde. Ja ingen ”Romresa” var det, men det är alltid trevligt se sin närliggande omgivning också.

Inget storstilat reportage. Tyckte det bara var kul minnas höstens sista lilla utflykt runt Vilhelmina med omnejd.

Obs! Bilderna är inte av bästa kvalitet. Men går att titta på, förhoppningsvis.

Bli först att kommentera

En ny händelse

Av , , Bli först att kommentera 1

Hösten på intågande nu och i naturen börjar det hända saker. Björnjakten står nu närmast för dörren och då innan älgjakten börjar och där nästan var man går ur huse. Ja i uttrycket är ordet man vedertaget som i mycket annat som följer den gamla tiden när man skilde på mansgöra och kvinnogöra. Idag är det inte lika utbrett i vår moderna värld utom i länder som inte kommit så långt varken i jämställdhet eller i hur ett modernt samhälle fungerar. I dessa länder är fortfarande mannen dominerande och kvinnan/flickan har en biroll. Så är det bara.

OLYMPUS DIGITAL CAMERAHär inne på Plass´n är livet sig likt och inga större händelser vad jag vet har hänt förutom en ny hängbro där Vojmån rinner ut och ihop med Ångermanälven och Volgsjön. På Bilden ses också den gamla kraftverkstationen som jag inte faktiskt vet om den fortfarande producerar ström? Jag vet den är underhållen och ska var i fint skick.

Ute i naturen runt Vilhelmina ser vi ocks att hösten börjat ta sitt grepp. Utefter en skogsbilväg fick jag den här färska bilden från en mindre sjö eller om man så vill en större tjärn. Fisk ska det finnas här också men det får manOLYMPUS DIGITAL CAMERA fråga Turistbyrån eller någon annan hur man kan göra det, fiska. Ett fiskekort måste man ändå ha, så det så!

Bli först att kommentera

Lite av vår grannkommun

Av , , Bli först att kommentera 1

Längesedan man färdades den här vägen via Dorotea och upp till Borgafjäll. Lite förvånad blev jag hur stora byar det fanns på sträckan och till och med affär och bensin också i Ormsjö. Jag tittade efter befolkningsunderlag och D-tea skulle ha något på 2700 pers. Åsele ca: 2800. Alltså relativt små kommuner ändå i jämförelse med V-mina på nästan 7000. Vi har ju varit uppemot 14 000 en gång i tiden, men det var då det.

Ändå mycket intressant se lite hur folk har det och hur det bor. Någon verksamhet för bönder såg jag inte förutom några äldre traktorer som mest såg ut att vila. Det som i övriga Inlandet bestått av, många småbönder och skogsägare gäller nog här också. Skogsägarna är givetvis kvar om än de inte brukar skogen själva, det är avverkning och försäljning på rot som gäller skulle jag tro.

Jag fick ändå bilden av en till synes välmående trakt. Inga eller mycket begränsat av förfallna hus. Kanske har de blivit pensionärer vissa och rustat upp sina gamla gårdar eller på annat vis håller dem i fint skick. När man då väl kommit så långt att man kört förbi Högland har vi korsningen som går över Granlidenfjället och till Strömnäs. Det vill säga man kommer ner både på Vildmarksvägen och Sagavägen och som delar sig vid Stalon. Den här vägen har för övrigt rustats upp och jag har inte tidigare åkt den sedan dess. Den var nu breddad och fått bättre sikt genom att skog eller buskar röjts bort. Riktigt fin och bra mot den gamla som var sedan 30-talet skulle jag tro.

Det var också på den gamla vägen vi färdades till Borgafjäll en dag för mer än 50 år sedan. Via Storbäck och Risbäck, vidare till Borgafjäll. Grusväg hela tiden, slingrande och just den dagen minns jag det regnade så den var extra dålig. Vägen idag är jättefin just den här sträckan från korsningen den som går till Strömnäs och vidare till Borgafjäll.

Tunnare och tunnare med bebyggelse blev det dock och började mer och mer likna det som hör fjället till. Fjällmyrar och någon gård här och där men fina fiskevatten verkar det som. Höga berg och djupa dalar och en park med vindsnurror såg jag också längst upp på ett högt berg och då närmare Borgafjället.

OLYMPUS DIGITAL CAMERADet stället vi skulle besöka då den dagen för mer än 50 år sedan var Borgahällan och så också denna dagen. Den är mäktig ochOLYMPUS DIGITAL CAMERA befinner man sig på Gitsfjället på en högre punkt kan man se den också därifrån. Trots allt har vi fin natur häruppe och numera är våra fjällbyar rena turistmagnater. Det verkar byggas som aldrig för. Det omtalade Hotell Borgafjäll står fortfarande och lyser med sin annorlunda byggnadskonstruktion. En trevlig liten tur men visst har Vilhelminas fjällvärld inte mindre bjuda på.

Bli först att kommentera