En funderare

Av , , Bli först att kommentera 2


Bli först att kommentera

De åtta årstiderna

Av , , Bli först att kommentera 3

Det sägs samerna har åtta årstider, men vad jag kan minnas hörde jag ofta de uttrycken hemifrån också vad det gäller namnen på olika årstider, precis de samerna använder trots att vi egentligen inte var några samer eller höll på med renskötsel. Naturligtvis kommer det därifrån att man levde av och från naturen och var beroende av klimatet hur det växlade. Likaså var det för skogsbonden eller de som var beroende av vädret och årstiderna hur det såg ut beroende av vad de hade tänkt sig arbeta med.

Under vintern kunde det ske mindre avverkningar och sedan under vårvintern skulle transporterna slutföras nertill närmaste vattendrag. Det skulle helst ske innan de mindre bäckarna skar upp efter basvägen ner till vattendraget. Hann man inte det fick man vänta en vecka eller två tills våren (apr-maj) och bäckskaren när allting frusit till igen under korta tider och skynda sig transportera de sista stockarna och virket. Det var mestadels då på nätterna det frös till och man fick vara uppe tidigt som sjutton (vid 3-4 tiden). Sedan när solen och dagsmejan kom var det för sent. Så fick man hålla på någon vecka tills det blev absolut stopp och förhoppningsvis allt virket nertransporterat till vattnet.

Då blev det andra sysslor man skulle göra, precis som med samerna fick man anpassa sig efter det och vilket väder det var. Inte så konstigt att vi är besläktade på det viset med det samiska alla som här växte upp i dåvarande landsbygd. Mina förfäder och andra med också umgicks med samerna till och från genom att de ofta var kopplade till naturen och då delade vägar eller stigar vilket de färdades på. Oftast också kunde det vara väglöst land och att exempelvis ta sig genom skogar, över bäckar och spångade åar från en by till en annan var vanligt. Det kunde också vara bra att få stanna till och vila lite på de långa vandringarna och då kunde det bli i någon kåta efter vägen. De kunde också bära med sig tunga bördor vilket då kändes mycket behövligt med lite vila på vandringsvägen. Naturligtvis var det så. Samspel och vänskap gynnar alla.

Bli först att kommentera

A spy in USSR

Av , , Bli först att kommentera 1

Ja jag bodde några år i gamla Sovjet och då under täcknamnet Alfons Åberg. Jättespännande vara spion åt svenska sepo. Lönen var sisådär, men fri äkta rysk vodka och då oftast tiden spenderad bland några höjdare, speciellt utsedda av Gorbatjov. Ja det var under den tiden även kallad Glasnost. KGB var fortfarande tillsatt som säkerhetspolis, men eftersom jag var van med katter och hundar var det inte så svårt gå in lite närmare i deras psyken och förändra mig i deras smak. Några ljushuvuden var de inte precis. Speciellt i mörker lyste de inte alls upp. Hupp!

Med tiden blir man oftast lite mera garvad och inte sällan hade vi faktiskt ganska kul ihop och garvade. Ni vet ryska posten och även rysk roulett med en kula i loppet. Det var på det viset loppet var kört för några ryssar (ha, ha).

Rysk spion, dubbelspion har inte många genomlevt i det gamla Sovjetiska väldet, inte heller torde någon göra det nu i det ryska. Men som sagt jag genomlevde och klarade mig, fast ibland kunde det vara riktigt nära och bli avslöjad. Den gången vi hade varit ute och ridit och jag drog av slöjan, då var det nära. Men som ordspråket heter, nära skjuter ingen hare.

När jag väl tagit mig ut ur landet, först med en rysktillverkad Lada och sedan boende i en lada under två dygn. Vidare med båt över Svarta havet där det gick åt många lakritsbåtar under färden kom jag så äntligen utanför landets gränser och via Turkiet där jag sköt en turkey och åt upp. Bättre ta kål på en turkey än ingen alls. Europa stod nu för mina fötter och resterande färd blev ganska enkel med lånad pyjamas i Bonn på hotellet och sedan en riktig jamare innan läggdags. Nästa dag under kvällen stampade fötterna ner på Arlanda där jag landa.

Jag blev senare befordrad med ett nytt foder i min gamla trensskott (trenchcoat). Sepo verkade också nöjda tagit del av alla rapporter. Det fick min hund överlämna genom apport medan jag tog några jamare med min katt.

Muren föll senare, men då hade jag ju redan åkt så jag klarade mig (fick den inte över mig)

 

Slutet gott, allting gott

 

Bli först att kommentera

Skrömta, gammkus´n och vittra

Av , , Bli först att kommentera 4

Var har alla dessa väsen tagit vägen, eller varför omtalas det inte lika flitigt som tidigare. Med tidigare menar jag mestadels senast under mina förfäder och i deras berättelser. Många trodde nog säkerligen de fanns på riktigt. Om inte annat var det både roligt, spännande och även lite skrämmande få lyssna till deras olika berättelser. Mörkret och ovissheten samt även kanske bristen på vetenskapliga förklaringar som kunde orsaka de olika fenomenen.

Jag vet inte riktigt om allting går att förklara ändå just med vetenskap. Förvisso är telepati i sig inget konstigt vilket jag själv tror på och även upplevt. Att människor också ”går före sig” är heller ingen överdrift enligt mig. Kanske det är om man känner personerna väl med en stark tillhörighet. I sagorna och även i bibeln finns berättelser om sanndrömmar. Jag betvivlar inte det. Frågan är hur man tolkar olika drömmar och tidigare hade vi drömtydare. Ja varför inte?

Vad skulle livet vara utan mystik? Innehållslöst och robotaktigt. Här är människan miljonfallt mera komplicerad än en dator. En dator liknar då mera ganska enkel i sätt ta åt sig information. Vill säga från högre -eller olika makter eller väsen som finns runt om oss. Tror ni inte det finns? Var inte så säker, i kväll när du går och lägger dig kommer du drömma sött, eller….huva hemska saker kan hända…

 

 

Bli först att kommentera

Innan vintern

Av , , Bli först att kommentera 3

Några dagar under hösten ville jag se mig om i landskapet runt omkring Vilhelmina som jag berättat om tidigare. Väderstrecket denna dagen vet jag inte exakt, men det borde bli i nord-nordöstlig riktning, från Vilhelmina sett. I vilket fall upp mot Nästansjö, vidare till Heligfjäll sedan vägen över till Västanbäck och vidare utefter Vojmsjön mot Södra Tresund som jag fångade några bilder från och visar Norra Tresund på andra sidan.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Tillbakaresan kunde jag då välja i Södra Tresund, åka tillbaka mot Nästansjö eller vidare mot Vojmån och komma fram någon halvkilometer ovanför Vojmå camping och ut på E45. Det gjorde jag och stannade till där och då samtidigt med resenärer som färdades i buss från Tyskland. De såg ut att trivas innan de fortsatte färden vidare norrut liksom jag gjorde. Ja ingen ”Romresa” var det, men det är alltid trevligt se sin närliggande omgivning också.

Inget storstilat reportage. Tyckte det bara var kul minnas höstens sista lilla utflykt runt Vilhelmina med omnejd.

Obs! Bilderna är inte av bästa kvalitet. Men går att titta på, förhoppningsvis.

Bli först att kommentera

En ny händelse

Av , , Bli först att kommentera 1

Hösten på intågande nu och i naturen börjar det hända saker. Björnjakten står nu närmast för dörren och då innan älgjakten börjar och där nästan var man går ur huse. Ja i uttrycket är ordet man vedertaget som i mycket annat som följer den gamla tiden när man skilde på mansgöra och kvinnogöra. Idag är det inte lika utbrett i vår moderna värld utom i länder som inte kommit så långt varken i jämställdhet eller i hur ett modernt samhälle fungerar. I dessa länder är fortfarande mannen dominerande och kvinnan/flickan har en biroll. Så är det bara.

OLYMPUS DIGITAL CAMERAHär inne på Plass´n är livet sig likt och inga större händelser vad jag vet har hänt förutom en ny hängbro där Vojmån rinner ut och ihop med Ångermanälven och Volgsjön. På Bilden ses också den gamla kraftverkstationen som jag inte faktiskt vet om den fortfarande producerar ström? Jag vet den är underhållen och ska var i fint skick.

Ute i naturen runt Vilhelmina ser vi ocks att hösten börjat ta sitt grepp. Utefter en skogsbilväg fick jag den här färska bilden från en mindre sjö eller om man så vill en större tjärn. Fisk ska det finnas här också men det får manOLYMPUS DIGITAL CAMERA fråga Turistbyrån eller någon annan hur man kan göra det, fiska. Ett fiskekort måste man ändå ha, så det så!

Bli först att kommentera

Lite av vår grannkommun

Av , , Bli först att kommentera 1

Längesedan man färdades den här vägen via Dorotea och upp till Borgafjäll. Lite förvånad blev jag hur stora byar det fanns på sträckan och till och med affär och bensin också i Ormsjö. Jag tittade efter befolkningsunderlag och D-tea skulle ha något på 2700 pers. Åsele ca: 2800. Alltså relativt små kommuner ändå i jämförelse med V-mina på nästan 7000. Vi har ju varit uppemot 14 000 en gång i tiden, men det var då det.

Ändå mycket intressant se lite hur folk har det och hur det bor. Någon verksamhet för bönder såg jag inte förutom några äldre traktorer som mest såg ut att vila. Det som i övriga Inlandet bestått av, många småbönder och skogsägare gäller nog här också. Skogsägarna är givetvis kvar om än de inte brukar skogen själva, det är avverkning och försäljning på rot som gäller skulle jag tro.

Jag fick ändå bilden av en till synes välmående trakt. Inga eller mycket begränsat av förfallna hus. Kanske har de blivit pensionärer vissa och rustat upp sina gamla gårdar eller på annat vis håller dem i fint skick. När man då väl kommit så långt att man kört förbi Högland har vi korsningen som går över Granlidenfjället och till Strömnäs. Det vill säga man kommer ner både på Vildmarksvägen och Sagavägen och som delar sig vid Stalon. Den här vägen har för övrigt rustats upp och jag har inte tidigare åkt den sedan dess. Den var nu breddad och fått bättre sikt genom att skog eller buskar röjts bort. Riktigt fin och bra mot den gamla som var sedan 30-talet skulle jag tro.

Det var också på den gamla vägen vi färdades till Borgafjäll en dag för mer än 50 år sedan. Via Storbäck och Risbäck, vidare till Borgafjäll. Grusväg hela tiden, slingrande och just den dagen minns jag det regnade så den var extra dålig. Vägen idag är jättefin just den här sträckan från korsningen den som går till Strömnäs och vidare till Borgafjäll.

Tunnare och tunnare med bebyggelse blev det dock och började mer och mer likna det som hör fjället till. Fjällmyrar och någon gård här och där men fina fiskevatten verkar det som. Höga berg och djupa dalar och en park med vindsnurror såg jag också längst upp på ett högt berg och då närmare Borgafjället.

OLYMPUS DIGITAL CAMERADet stället vi skulle besöka då den dagen för mer än 50 år sedan var Borgahällan och så också denna dagen. Den är mäktig ochOLYMPUS DIGITAL CAMERA befinner man sig på Gitsfjället på en högre punkt kan man se den också därifrån. Trots allt har vi fin natur häruppe och numera är våra fjällbyar rena turistmagnater. Det verkar byggas som aldrig för. Det omtalade Hotell Borgafjäll står fortfarande och lyser med sin annorlunda byggnadskonstruktion. En trevlig liten tur men visst har Vilhelminas fjällvärld inte mindre bjuda på.

Bli först att kommentera

Lite av Vildmarksvägen

Av , , Bli först att kommentera 8

Några bilder utefter Vildmarksvägen från Stalon till korsningen Leipikvattnet Strömsunds kommun, Jämtland. Bilderna kanske inte är av bästa kvalitet, men kanske roligt ändå titta för de som aldrig åkt den här vägen eller kanske titta på ändå.

OLYMPUS DIGITAL CAMERAHär från utsiktsposten när man svänger av till Stalons kraftstation och vidare upp till utsikten från Lillstalonberget. Vattendraget från Stalon och vy över Malgomajsjön som går nästan ända ner till Vilhelmina längst bort i bakgrunden.

OLYMPUS DIGITAL CAMERAText som visar historiken för den numera nedlagda gruvan i Stekenjokk och finns uppsatt på samma plats.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

En bit från Stekenjokk och in på Jämtländska sidan. (Obs! Bild ovan med kåta, privat område)

OLYMPUS DIGITAL CAMERANågra renar med kalvar uppe på fjället

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vägen över bron in till Leipikvattnet, Jämtland, Strömsunds kommun

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

SLUT

 

Bli först att kommentera

Från nödår till överflöd

Av , , Bli först att kommentera 6

Sveriges historia har inte alltid varit glansfull och under första hälften av 1900-talet kunde det vara lite si och så med både försörjning och mat till hushållen. Amerika jättelandet med hög produktion under de åren och en fantastiskt tillväxt förutom depressionen, har de varit något av ledande i världen liksom Tyskland för oss Européer. Nu är det mera ett jämviktsläge mellan olika moderna västländer.

Det amerikanska fläsket, gris-/köttproduktionen var nog ett välkommet inslag för alla de som jobbade tungt och häruppe var nog arbetsplatserna för många lagda till de djupa skogarna. Sysslorna var uppdelade, kvinnan hemma på gården och skötte barnen och hushållet samt kreaturen. Den bestod oftast av en gris (som slaktades till julen), kanske några höns också, några får och så några kor. Hästen om man hade en sådan fick oftast följa med ut i skogen tillsammans med mannen. Inte så sällan skulle man bo där avverkningarna var lagda och då i baracker med flera som jobbade med samma sak samt då också en kocka eller två. Man delade på matkostnaderna, ett kollektiv som verkar ha fungerat.

Jag hörde oftast det berättades om det amerikanska fläsket vilket många gånger var basfödan liksom kolbullar om det skulle vara lite finare. Mjölken fanns också samt naturligtvis mjölet. Några extravaganta gosaker som vad idag finns fanns inte. Socker, ja, men inte något överflöd. Jag vet det berättades om hur sliska barnen var när deras föräldrar kommit över någon hel sockertopp. Potatis hade man också tillgång till, men inte några grönsaker så kosten var nog ganska enformig, men det verkade ha gått ändå när all energi gick åt till arbetet. Många slet nog så fy faan, man som kvinna och även barnen kunde börja arbeta tidigt. Men tiderna var såna och vad hade man välja mellan? Alternativet var under de sämsta åren pälsjakten som kunde vara nog så bra. Självständig och gillade man dessutom att ta dagen lite som den kom var det nog inte så dumt. Lite bygge sedan emellanåt på huset eller bostaden kanske det blev. Hade man kreatur var det oftast slåttern som tog mycket tid. Många slåtterängar var långt belägna från själva hemmet med självväxande hö – den grova sorten – och det var alltid svårighet få fodret räcka över vintern.

Nu är den tiden länge sedan förbi (ja kanske inte, fram till 50-talet) och nu har vi överflöd på det mesta. Det sägs vi har det bra, men inte på alla sätt och vis, men så kanske det varit under alla tider.

Bli först att kommentera