Individ- och familjenämnden och Äldrenämnden går mot stora underskott under 2019, någonting som det nu ställs krav på att komma tillrätta med. Att situationen är kritisk och, i det långa loppet, ohållbar kan de flesta hålla med om. Vänsterpartiet ville i vårt budgetförslag se till att just den här situationen kunde undvikas. Men nu är vi där.

Anledningarna till varför omsorgsnämndernas utgifter eskalerat så under åren är många. Det som pekas ut är ändrade regelverk hos Försäkringskassan, en förändrad befolkningssammansättning och ett ofinansierat heltidsinförande, för att nämna några. Helt uppenbart är det att nämnden inte råder över varken orsaken till problemen eller de ekonomiska förutsättningarna för att hantera dem.
Den rådande strategin från de styrande partierna är att skjuta problemet på framtiden. Vänsterpartiet landar självklart också i slutsatsen att en budgetavvikelse av den här storleken inte kan lösas kortsiktigt. Men efter det då?

”Mellan mål och medel är det medel som styr.”

”I den bästa av världar hade detta varit en genomförbar grej. Superbra tanke, vi måste våga drömma.”

”Sen är jag ju socialdemokrat, så självklart är jag för personalpolitiska förbättringar men det är så här verkligheten ser ut nu.”

Dessa tre citat är lyfta ur måndagens kommunfullmäktigedebatt, yttrade av socialdemokrater som på olika sätt försöker uppmana alla till deltagande i partiets favoritsport: Att sitta lugnt i båten.

Och att just sitta lugnt i båten är Socialdemokraterna oerhört bra på. Så bra att den facklig-politiska samverkan med Kommunal börjar svikta, när medlemmarna i äldreomsorgen helt enkelt inte orkar mer. Personal flyr fältet och talar om att gå ner till deltid igen för att mäkta med. De som stannar riskerar att bli sjuka, utbrända och olyckliga när de tvingas jobba övertid för att täcka för avsaknaden av vikarier och för låg bemanning. Samtidigt som alla ska jobba snabbare, billigare, mer flexibelt och med färre kollegor blir det svårare och svårare att få livspusslet att gå ihop.

Vi får fler äldre, och det är färre av oss som ska ta hand om de allt äldre och sjukare. De sviktande medlen från staten är ett problem som vi inte kan råda över på kommunal nivå. Socialdemokratiska ledamöter påpekar uppgivet, på senaste kommunfullmäktige, att alla inte kan arbeta i äldreomsorgen. Borde inte då Umeå kommun och den styrande politiken anstränga sig till det yttersta för att behålla den personal som finns i äldreomsorgen? Uppgivenhet till trots så kräver de akuta problemen i äldreomsorgen ändå lösningar av politiken, och därför behövs frågan ställas till den uppgivna socialdemokratin i Umeå: Vilka är era lösningar på de akuta problemen som finns i Umeå kommuns äldreomsorg?

All fokus riktas mot den personal som behöver rekryteras, men man glömmer den personal som faktiskt arbetar och gör sitt yttersta. Det spelar ingen roll hur många undersköterskor som rekryteras om man inte lyckas behålla de som i åratal slitit troget för våra äldre trots ständiga nedskärningar. Umeå behöver lösningar också för dem. Lösningar som att ta höjd för ett försök till en fungerande 3-3 modell.  Att utöka möjligheterna till utbildning på betald arbetstid. Att bemyndiga personalen och ge dem möjlighet att kunna planera verksamheten och lägga sina egna scheman. Dessa är väldigt konkreta förslag på förbättringar som Socialdemokraterna avvisat och röstat ned.

Socialdemokraterna gör på senaste kommunfullmäktige en ansats till att angripa problemet på ett lite raljerande sätt och landar i den diffusa slutsatsen att man måste satsa långsiktigt. Men det är satsningar som personalen länge väntat på nu. Umeå kommuns alla omsorgsarbetare har med stort tålamod suttit lugnt i båten och sett sina skattemedel finansiera allt annat än investeringar i god personalpolitik. Det är smärtsamt tydligt att äldreomsorgspersonalen inte kan räkna med ett parti som så konsekvent ställer sig i vägen för alla försök till förbättringar i omsorgen. Unisont ojar man sig över den stundande personalbristen. Men sedan sitter man kvar, lugnt i båten. Men personalen och våra äldre har inte tid att vänta längre. Situationen är akut och kräver omfattande resurser och nytänkande för att personalen inte ska lämna äldreomsorgen.

Vänsterpartiet har massor av idéer på lösningar. Socialdemokrater, var är era?

Åsa Bäckström (V)
Andra vice ordförande, Äldrenämnden

Rebecca Sellstedt (V)
Ledamot, Äldrenämnden

På Äldrenämndens sammanträde idag har frågan om trygghetskamera i hemtjänsten för tillsyn nattetid lyfts. Det finns fördelar med att sköta tillsynen via kamera istället för att personal ska åka dit på ett fysiskt besök. Kommunen spar tid med distanstillsyn, och det finns en del äldre som föredrar att någon tittar till dem med en kamera istället för att få besök av hemtjänstpersonal mitt i natten. Men det finns också tillfällen då distanstillsyn inte alls lämpar sig.

Det är väldigt svårt, att genom en kamera i ett mörkt rum, avgöra om en person andas eller inte. Det är nästintill omöjligt att avgöra om personen kan ha fått en stroke eller befinner sig i ett annat akut tillstånd, i mörkret under ett täcke. Hos den demente kan personalen inte se spisplattan eller kaffebryggaren som fortfarande står påslagen, glömd. Eller känna lukten av en pyrande eld eller en säng full med avföring. Se blodspåren i badrummet från ett tidigare fall. I alla de fall som hemtjänsten har att göra med svårt sjuka, med eller utan en demens, ökar risken att missa dessa allvarliga situationer markant med kameratillsyn jämfört med ett fysiskt besök. De direkta konsekvenserna får brukarna ta, men personalen lider också i form av samvetsstress. Tittade man tillräckligt noga? Andades han verkligen?

Just på grund av att tillsyn med kamera har dessa brister har kommunen i sina rutiner och samverkan med facket noga specificerat att ett fysiskt besök ska vara norm, och kameratillsyn ett möjligt undantag om brukaren själv önskar det och om det kan anses vara lämpligt. Under de premisserna valde också Kommunal att ställa sig bakom införandet av distanstillsyn.

Idag har en önskar lyfts från förvaltningen att frångå just den principen om att ett fysiskt besök är norm. Istället vill man att kameratillsyn ska vara normalläget, och att fysiska besök nattetid kan godkännas i särskilda fall. Vi ser inte att det finns någon vinst för brukare eller personal i detta, utan det måste ses som en metod för att sänka ambitionsnivån i vår äldreomsorg för att komma i budgetram. Detta har dessutom lyfts till beslut i nämnd utan att ha samverkats med berörda fackliga parter, vilket i sig är ett brott mot Medbestämmandelagen (MBL) §11. Som det presenterats till oss kan inte Vänsterpartiet ställa sig bakom en verksamhetsförändring som bara försämrar för de som redan har det svårast i samhället – våra äldre medmänniskor och vår redan hårt ansatta äldreomsorgspersonal.

Digitala lösningar och välfärdsteknik kan vara fantastiska verktyg för att höja livskvaliteten för brukare samt avlasta och underlätta för personal – om den används rätt. När den istället används som ett sätt att ersätta den mänskliga komponenten och hyvla tid från pressade scheman av kostnadsskäl kan den istället vara rentav dystopisk. Att dessutom införa denna förändring utan samråd med personal eller förhandling med fackförbund är både olagligt och osmart i en tid då vi behöver involvera personalen mer i verksamhetens utformning – inte mindre!

Vänsterpartiet kommer alltid arbeta för en fullt finansierad äldreomsorg. I vår hemtjänst behöver vi inte plira på våra svårt sjuka och dementa genom webkameror för att hålla budgeten, i vår hemtjänst finns det plats och tid för det fysiska, mänskliga mötet.

Åsa Bäckström (V) – 2:a vice ordförande, Äldrenämnden

Rebecca Sellstedt (V) – ledamot Äldrenämnden

Det sägs att om man tappar en groda i kokande vatten hoppar den genast ut, men om man långsamt höjer temperaturen stannar den tills den kokat ihjäl. Äldreomsorgen är en groda som kommunen låtit koka långsamt. Genom gradvisa försämringar och nedskärningar har det som skulle setts som oacceptabelt blivit en del av personalens och de äldres vardag. Dåliga scheman, frånvarande chefer, låga löner, lägre bemanning och sämre arbetsmiljö har tillsammans orsakat en stadigt ökande sjukfrånvaro och ett växande missnöje. Ingen har kunnat missa svallvågorna kring äldreomsorgen i Umeå, och mitt i detta står den modiga och frispråkiga personalgruppen på Hemgårdens vård- och omsorgsboende.

Representanter från Vänsterpartiet har varit på besök hos en av personalgrupperna på just Hemgården, där vi fick ta del av deras berättelser om ökad helgtjänstgöring, delade turer, neddragningar av kvällsbemanningen och demensavdelningar som inte kallas detta för att slippa skjuta till nödvändiga resurser. Deras berättelser är på inget sätt unika, men det mod och den ihärdighet som de uppvisat har hjälpt till att lyfta de här frågorna på det sätt de förtjänar. Kommunals ordförande Tobias Baudin har varit på besök på Hemgården och i måndags kallade Kommunal Umeå till ett krismöte där det beslutades om sällsynta och väldigt konkreta krav gentemot politiken för att förbättra situationen i äldreomsorgen i Umeå.

I tider där det finns politiska poänger att göra på äldreomsorgen kommer det inte finnas någon brist på förslag från de som vanligtvis inte lägger ner någon energi på kommunens personalpolitik. Det finns också många röster och viljor att lyssna på hos personalen. För den som letar efter enkla lösningar, formulerade i slutna möten höga tjänstemän, kommer man att orsaka mer problem än man löser. För den som inte tagit sig tid att prata med som faktiskt arbetar på golvet är det svårt att inse vilken sammansatt grupp vår äldreomsorgspersonal är. Vissa vill arbeta långa, men få, pass. Andra vill hellre arbeta korta pass. Vissa gillar att jobba helg. Andra avskyr det. Vissa föredrar kväll, andra dag. Med svepande, generaliserande lösningar kan vi aldrig skapa en lösning som passar alla – eller ens många.

Det är dags att bemyndiga och bemedla vår personal. Det är inte vi som politiker, eller höga tjänstemän, som ska bestämma hur de ska arbeta. Det är i personalgrupperna som kunskapen finns om deras egna önskemål, förutsättningar, begränsningar och livspussel. Det är DÄR som lösningarna finns. Genom att ge vår personal de resurser och förtroende de behöver har de all möjlighet att lösa de problem som de står inför bättre än någon politiker eller chef.

Det finns alternativa schemamodeller och förslag om arbetstidsförkortning som skulle kunna komma tillrätta med många av de problem som vår personal upplever. Men, precis som med så mycket annat, krävs det pengar. Vänsterpartiets prioritet är alltid att finansiera välfärden fullt ut, men äldreomsorgen har tyvärr tvingats förhålla sig till en hårt tilltagen budget och dessutom med ett ofinansierat heltidsinförande. I det här läget är det helt klart att mer pengar behöver skjutas till för att kunna lösa äldreomsorgens problem. Vänsterpartiet är beredda att omfördela och göra det som krävs för att försäkra oss om en äldreomsorg som fungerar för alla.

Åsa Bäckström (V) – 2:a vice ordförande Äldrenämnden

Rebecca Sellstedt (V) – Ledamot Äldrenämnden

Andreas Sellstedt (V) – Ledamot Individ- och familjenämnden

Det är dags för årsbokslut i Äldrenämnden. Dags att än en gång konstatera, nedslaget, att sjuktalen bara ökar inom den kvinnodominerade äldreomsorgen. Att det är svårt att rekrytera personal. Att de personalfientliga delade turerna aldrig vill försvinna, samtidigt som hemtjänstpersonal tvingas ta av våra äldres beviljade omsorgstid för att hinna förflytta sig mellan besök.  Att pengarna inte finns där. Att man nu är inne och hyvlar farligt nära det mest grundläggande i äldreomsorgen för att komma i ram – brukartryggheten och personalens arbetssituation.

Det här är jobbiga sanningar som hemsöker alla som arbetar i äldreomsorgen hela året. Vi kan inte hantera detta genom att stoppa huvudet i sanden och låta ännu ett år förflyta. När hela äldreomsorgen går på knäna är det verklighetsfrånvänt att skicka politiker och höga tjänstemän på resor till Seychellerna samtidigt som vi avslår nödvändiga utbildningssatsningar för personalen. När välfärden blöder kan vi inte skicka våra kommunalråd på mingelparty på Grand Hôtel. Vad skickar vi för signaler till vår ovärderliga personal och våra äldre i de prioriteringarna?

Vi i Vänsterpartiet har under året lagt förslag om att slopa delade turer, och möjligheten för omsorgspersonal att utbilda sig på arbetstid. Vi gick även till val på en fullt ut finansierad äldreomsorg, präglad av schyssta arbetsvillkor och jämlikhet. Med vår budget hade den uppförsbacke vi nu befinner oss i kunnat undvikas.

Behoven av utbildad personal är stora, och det är bråttom. Vi har inte tid att vänta. Personalen har inte tid att vänta. Våra äldre har inte tid att vänta.  Förbättringar är nödvändiga nu, och vi i Vänsterpartiet är beredda att ta i, tillsammans, och vända skutan.

Rebecca Sellstedt

Åsa Bäckström

Bernth Olofsson

Ledamöter i Umeå kommuns äldrenämnd för Vänsterpartiet

Jag som vänsterpartist och arbetare i välfärden är glatt överraskad över att se ett brett politiskt intresse för kvalitet i äldreomsorgen, karriärmöjligheter för personalen och framtidstänkande. Aldrig har väl röster från höger höjts så resolut om personalens villkor och äldres rätt till kontinuitet, till exempel!  En logisk slutsats för alla och envar är ju att man uppnår båda dessa saker med utbildning för personal och trygga personalgrupper som mår bra och oftare är friska, så att våra äldre möter sina ordinarie vårdgivare så ofta som möjligt.

Nu när vi alla verkar ha samma mål i denna fråga; låt oss göra slag i saken och visa på att politik kan och bör vara mer än snack utan verkstad!  Att lägga en budget som prioriterar välfärdsnämnderna är på många vis ett osynligt arbete. Det lockar inte till sig investerare eller turism. Det ger inga utmärkelser internationellt, inga huvudstadsår, inga priser på näringslivsgalor. Däremot märks välmåendet hos kommuninvånarna som bär upp vår välfärd på sina axlar. Att i budget investera i fullt finansierade utbildningar för personalen, arbetstidsförkortning och avskaffandet av delade turer kommer att märkas i andra mätbara parametrar. I minskandet av stressrelaterad sjukskrivning, minskad korttidssjukskrivning på grund av eviga förkylningscirklar i omsorgen och ett minskat antal avvikelser som börjar med meningen ”på grund av personalbrist …” Viktigast av allt – förhoppningsvis leder det till att ryggar sträcks på och huvuden höjs. Att ständigt tillhöra den kategori av yrken som år efter år tillåts gå med en underfinansierad verksamhet och ständigt uppskjutna förbättringsområden gör något med en. Det gör något med hur man själv och andra ser på branschen och verksamheten. Det spelar då mindre roll om man rekryterar äldreomsorgsambassadörer som ska locka till sig nya medarbetare.  Det finns uppslag för nära nog en hundra sidors novell där jag och andra kan berätta om det roliga och givande med att jobba i äldreomsorgen, men hur många stannar och gör detta till sin livsverk om man inte känner sig uppskattad och prioriterad av kommunen man arbetar för?

Rebecca Sellstedt

Ledamot i Äldrenämnden (V)