Kultur som inte lönar sig…… lönar sig!

”Om jag får lust att läsa konsthistoria då ska jag inte ha tillgång till studiestödssystemet. Det är viktigt att dra en gräns. Vi ska inte överbelöna dem som studerar enbart för sitt intresse skull”, säger jämställdhetsminister och biträdande utbildningsminister Maria Arnholm (Fp9) i en intervju i SvD (7.9)

Maria Arnholms uttalande ovan har väckt en del uppmärksamhet och hon har också fått berättigad kritik från bl.a professor Margaretha Rossholm Lagerlöf som säger ”det är just att inte vara anpassad för en marknad som konsten blir verksam” (se bif artikel!)

Borgerlighetens synsätt, och det som alltså ligger undeRförstått i Arnholms uttalande, bottnar i det nyliberala tänket att kulturen ska betraktas som vilken näring som helst. Humaniora och estetik har inget egetberättigande. Det som inte bär sig ekonomiskt av egen kraft kan lika gärna dö sotdöden.

Det finns en sorts kulturnegativism även inom delar av den samlade vänstern. Det ska inte förnekas. Men denna negativa inställning har en annan grund. Den bottnar i en syn på nydanande kultur och konst som provocerande, obegriplig och onödig. Något som bara kostar pengar. Pengar som kan användas till något bättre och nyttigare. Till en ny skoterled, ett parkeringshus eller i bästa fall på oproblematisk mainstreamkultur.

Ambitionen och målsättningen var från början inte sådan. I arbetarrörelsens barndom stod strävan efter bildning högt. Konst och litteratur gick hand i hand med kampen för demokrati, fackliga rättigheter och pengar till mat på bordet.

Jag vet faktiskt inte vad jag tycker mest illa om. Arbetarnegativismen som vi vet riskerar glida över i värderingar som står osunda högerkrafter typ Sd nära, eller den borgerliga New Public Managementinfluerade varianten med inflytande i starka maktcentra både inom politik och näringsliv. Minns tex Maud Olofssons och kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroths vurmande för en korsbefruktning mellan kulturutövande och entreprenörskap.

Den borgerliga njugga inställningen till nydanande kultur kommer ur en ängslig ryggmärgsreflex att moderna konstuttryck som en ande i flaskan släpper loss farligt kritiskt tankegods. Detta motstånd mot alternativa kulturyttringar utan krav på kortsiktig lönsamhet är i sin förlängning ett hot mot yttrandefrihet och demokrati. Något som finansmannen Robert Weil snuddar vid då han säger att ”Konst och kultur är helt avgörande för näringslivets utveckling och en absolut förutsättning för att skapa ett bättre samhälle”.(se bif artikel)

Borgerlig kultur är till sin natur samhällsbevarande. Den är på ytan tandlös och sällan utmanande men för den skull långtifrån ofarlig eftersom dess syfte är att legitimera rådande maktförhållanden vilket i sin tur skärper motsättningarna i samhället.

http://www.dn.se/debatt/humaniora-nodvandigt-for-ett-kreativt-naringsliv/

http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/konsten-ar-inget-instrument/