Bra men inte nära medalj. Så kan man sammanfatta den svenska herrtrions insats en den avslutande 5-milen.

Placeringarna sju, åtta och nio är klart godkänt men åt den ryska trojkan i topp hade gamle Södergren , Olsson och Richardsson ingen att hämta. När Legkov höjde tempot stod de svenska åkarna still.

Södergren har aldrig haft det tempot i kroppen,, inte ens som ung, men minns att jag varnade för honom.

Det hade behövts en Johan Olsson i toppform för att det skulle funnits svenska medaljchanser i det här loppet.

Jag tror faktiskt inte ens Marcus Hellner hade klarat av det. En frisk Hellner hade visserligen kunnat bjuda motstånd i backen men inte mer, Legkov hade vunnit i alla fall. Jag tror inte ens att Cologna utan skidtrassel hade kunnat strida om guldet.

Samtidigt kändes det riktigt att Ryssland äntligen fick sin triumf den sista dagen. För om Sverige, läs Emil Jönsson och i viss mån Daniel Richardsson, haft stolpe in så har det varit stolpe ut för rysdsarna.

I alla fall fram till helgen när de första vann stafettguld i skidskytte och sedan tredubbelt på 5-milen.

Min teori om Petter Northug fick också ny näring. Petter är inte den gamle smått oövervinnerlige längre utan en högst ordinär skidåkare som hänger med till det blir hårdkörning.

Hur som helst en jättebra svensk insats av längdåkarna.

Längdåkning, hockey och curling har levererat. Övriga inte alls…