Jag medger att timingen är dålig. Jag har hastat runt mellan arenorna i över två veckor men när Tre Kronor spelar OS-final  då är jag inte där.,

Inte utanför heller och inte på plan men väl i plan, i ett Aeroflotflyg på väg till Moskva för vidare färd till Stockholm och Umeå.

Det ska erkännas att jag , precis som Charlotte Kalla, är trött och sliten. Om nu liknelsen tillåts.

Men jag har också haft nästäppa. Mer än så faktiskt, jag var rejält förkyld några dagar men inte värre än att jag kunde jobba.

Jobba flitigt, springa, nåja i alla fall gå fort, i trappor och vara igång från tidiga morgonen till en bit in på natten.

De där tre timmarna som Sotji ligger före Sverige är både himmel och helvete.

Himmel för att man har mer gott om tid än vid samma arrangemang i Sverige. Helvete för att det med nätet, bloggar, och ångestkollar gör att man ändå jobbar fram mot deadline i Sverige.

Då är klockan mellan två och tre på natten i Sotji. Att då studsa upp på morgonen,promenera , äta frukost och börja jobba vanlig tid sliter.

Fast jag ska inte klaga. Jag har haft det bra och även om det blir mycket jobb så är det en ynnest att få vara på plats under ett OS.

Det enda negativ är väl den där timingen. Jag hade gärna sett matchen live.