Vad hände sen?

Av , , 3 kommentarer 8

 

Så har jag då kommit till det allra sista inlägget i denna blogg om Kalvträsk och mannen som uppfann Livet, Eberhart Hällgren i Fiskberg.

Vad hände sen undrar kanske somliga? Eller kanske en i alla fall.

Jaa det har jag ingen som helst avsikt att avslöja här.

Jag ger er i stället två olika möjligheter.

1). Köp boken.

2). Hitta på ett avslut själv.

 

Lycka till på er vidare vandring i livet och glöm aldrig Eberhart Hällgrens visdomsord som han skrev i sin dagbok i en anteckning den 5 maj 1938:

 Lev väl och ät ej palt med osorterad gris i. 

Horace Hällgren i knipa

Av , , Bli först att kommentera 2

 

 

Som jag tidigare beskrivit så sände Eberhart Hällgren, mannen som uppfann tryffelsvin, en miljard kosing hem till Inga Hill på det att hon skulle hava alla möjligheter till att importera specialjord till de Ungerska pelargoner som prydde köksfönstret mot ost. Horace mediciner mot alla de inbillade sjukdomarna var dock det som urgrävde denna miljard med oroande hastighet. Läkemedel voro nämligen under denna tid i norra europa mycket kostbara och att samtidigt hemhava alla förekommande läkemedel i FASS var ytterst kostsamt.

Som om inte detta vore nog så åkte ju Horace Hällgren taxi till Gudrun Eriksson i Storklinten väldans frekvent. Den som kunde leva gott på detta sovrumsfönster var den gode Allan (Al) Calsone som avsatt en bil i sin taxiflotta enbart till Horace och hans ideliga resor,

Förmögenheten krympte med andra ord i hastig takt, Inga Hill var van att leva på det naturen hade att erbjuda, så henne gick det ingen nöd på och palt kunde man laga av i stort sett allt. Men för Horace började världen kännas för liten där han satt vid grissorteringbordet och funderade. Han ville se mer än bara Fiskberg och småstäderna däromkring. Han ville resa till främmande land och se ruinerna efter inte bara sitt eget misslyckande.

Tiden gick och Horace kunde inte släppa denna känsla av längtan och efterskrev i hemlighet färgglada broschyrer från exotiska platser som han läste i pannlampans sken om nätterna. På dagarna satt han och sorterade grisar men i tanken var han långt långt borta.

När Inga Hill mer och mer hemföll åt att söka minnas sina bästa paltkok och började skriva sina paltmemoarer insåg Horace att tiden var kommen för att en gång för alla slippa grissorteringssysslan.

Men 12:ans hagel mördade han sin rosa spargris och innan skriet tystnat hade han satt sig på rälsbussen i Åsträsk i riktning mot korvarnas himmelrike Bastuträsk. På rälsbussen såldes som vanligt allehanda godsaker och Horace kände i en plötslig avsaknad av hemmet och modern att ett par njurpaltar voro bra att hava på resan.

Horace hade aldrig haft ett uns av faderns affärssinne så när palten var betald var också halva reskassan slut. Som tur var betalade man vid biljettköpet på denna tid hela resan fram till slutstationen så Horace kom lyckligt fram till Bastuträsk halvfattig men lycklig. På stationen hyrde han en av SJs 28" cyklar och satte visslande av uti den stora världen. Kompasser och Horacear vore kanske inte de såtaste vänner så efter 1 timmes cyklande hade han kommit halvvägs tillbaka till Åsträsk. Han stannade utpumpad i Kattisträsk och gick uttorkad upp till Logdans-Arvids hus för att köpa sig ett glas kärnmjölk.

Så var då reskassan slut, cykeln hade under tiden fått punktering på samtliga däck och en ren hade mumsat i sig njurpaltarna som lågo i ryggsäcken invid cykeln. På mindre än 2 timmar hade Horace således lyckats bli helt barskrapad, mist sitt kommunikationsmedel och stod på svältgränsen till Kattisträsk.

För att inte gå under av paltbrist så gjorde Horace det sämsta val en ung man utan pengar kan göra. Han lånade 100 riksdaler av den förbipasserande bankiren Julius Marklund, Räntan är högst skälig påstod Marklund men log. Som vi alla vet så är finansmän inte mycket att lita på när det gäller ord, löften, finstilt text och fattiga ungdomar.

Idag bor Horace Hällgren ensam med en trasig ryggsäck i en övergiven husvagn i Skuldträsk. Den ena glädjen han känner är att han var förutseende nog att fotografiskt avbilda Gudrun Erikssons sovrumsfönster. Den andra glädjen är att han får se sin obetalda ränta stiga varje kvarttal i klar visshet om att bankiren Marklund aldrig kommer att få ett enda öre av Horace Hällgren.

De styrande i Kalvträsk

Av , , 3 kommentarer 5

 

 

Fullmäktiga män ur Kalvträsks styrande kår
Ur fam. Lindahls samling. Efterbearbetning Ulf Boström
 
De styrande i Kalvträsk voro en samling herrar och damer som voro demokratiskt utsedda att styra livet och ödet för de miljoner Kalvträskare som bebodde orten när detta nu begav sig. Ofta för att inte säga alltid sammanträdde dessa damer och herrar på Gammcaféee och mumsade livligt på myrstackar som Gerda bakade med sådan perfektion.
 
Utanför Gammcaféee satt en vacker emaljerad skylt som påbjöd den kommande gästen att gärna dricka Pommac men att den skulle vara väl kyld. Livet i Kalvträsk hade troligen varit mycket annorlunda i fall A Lindahl inte skapat denna dryck 1919. Och hur samhället sett ut idag utan Gerdas myrstackar skall vi knappt nämna.
 
Sammanträdesrummet på Gammcaféee hade utrustats av Eberhart Hällgren, mannen som uppfann Finska pinnar, med elektronisk utrustning för att upptäcka dolda mikrofoner och ordfällor utsatta av krigshetsarna i Lostträsk i syfte att underminera hela Kalvträskbygden från insidan.
 
Men tack vare Eberharts fiffiga apparat, som inte bara omformade ord utan hela meningar, kunde man med munterhet föra dessa underutvecklade medaljnertyngda typer bakom candelan gång på gång. Jag skall här ta ett par exempel på fullmäktigebeslut som genom Hällgrens meningsskijaktighetsmaskin kom att låta lite annorlunda än originalet:
 
Förslaget att bilda sportklubben Örnvingen bifalles, blev i Eberharts maskin:
Spelet Trivial Pursuit till Greta Westman, avslås.
 
Fullmäktige beslutar att en Fotbollsplan skall byggas mellan Folkets hus och Lia, blev
Turistguideutbildning till Nikolaus Jonsson, avslås.
 
Birger Konradssons ansökan om nya fotbollskosnören, bifalles, blev
Hastighetsmätare till Maximus Lindbergs cykel, avslås

Etrus och Ulda i Australien

Av , , Bli först att kommentera 6

 

 

 

Den främsta orsaken till att Eberhart Hällgren, mannen som uppfann regn, såg sina föräldrar kliva på tåget i Lubboträsk för att via Ekträsk och Yttersjön taga sig till Australien, var att Eberhart, Etrus ovetande, sålt de tre kossor som var familjens enda inkomstkälla.
 
Etrus var en försiktig herre som aldrig besökt kasino Cosmopol i Kalvträsk en enda gång och Ulda var också hon motståndare till spel och dobbel främst inom symötesföreningen där hon var andre vice kassör.
 
Historien gav Eberhart rätt och hans första förmögenhet skapades av just de pengar som han fick för dessa kossor när han sålde dem till Brattberg. Även detta var måhända en belgisk harv i ögat på Etrus som slitit i halva sitt liv utan att hava råd till två par skor (samtidigt). Inte så att han var avundsjuk på vad sonen Eberhart kunde göra med minimala medel, utan att han ville.
 
Resan till Australien var kanske en hastigt påkommen idé men Etrus var en principfast man som vägrade bryta ett ord eller löfte. Han var dock tvungen att fråga handlarens Greta var detta Australien låg och enligt vitten lär Etrus ha bleknat högst märkbart när han fick veta att det låg bra långt bortom Hällnäs.
 
Som tur var så hade prästen lovat att de inte behövde lära sig Australiensiska för gud skulle se till att de kunde språket när de klev av Lubboträskspilen i Melbourne att par dagar senare. Nu visade det sig inte vara alldeles sant men det var ju väntat om man betänker resten av svamlet i boken som dessa herrar hava som rättesnöre.
 
Tack vare att de styrande i Kalvträsk redan 150 år tidigare utsett Australien som en ö dit man kunde skeppa obehagliga typer och andra politiker så fanns det gott om människor som redan lärt sig den Kalvträska dialekten.
 
Etrus och Ulda köpte sig ett litet stycke mark om 400 000 kvadratkilometer och började odla fårull och på helgerna grävde de efter opaler. De blevo rätt framgångsrika och efter 4 år grundade de Sydney och Ulda köpte operahuset i Fiskberg och fick det via Sikån nedflottat och förankrat på den plats det ligger idag.
 
Där ser man vad tre kossor kan uträtta om man säljer dem till Brattberg.

PÅ västfronten intet nytt

Av , , Bli först att kommentera 6

 

 

 

Under kriget mot Lostträsk var Horace Hällgren, son till Inga Hill och Eberhart Hällgren, mannen som uppfann Hjulet, inkallad och placerad vid Västfronten. I brev, aldrig tidigare publicerade, kan vi för första gången följa unge Horace i hans vedermödor under krigets fasor.
Horace, som aldrig förut varit bortom Storklinten, hade det inte lätt som vi kan utläsa av de brev han skrev hem till sin moder Inga Hill.
 
Skyttegrav #45 den fjärde januari 1942
 
Kära Mor Inga Hill,
 
Som jag berättade i förra brevet är livet i en skyttegrav faktiskt värre än att sitta vid Grissorteringsbordet. Du vet ju dessutom bättre än de flesta hur lätt jag drar på mig olika sjukdomar och här nere i dessa förhatliga gravar frodas både det ena ock det andra kan jag lova.
 
Jag försökte följa dina råd och skaffa mig kamrater så att dagarna skulle bliva lättare att uthärda. Men tyvärr så är det min plikt att meddela att mina nya kamrater Frans, Gösta, Urban, Assar, Kalle, Eskil, Signar, Tyko, Danske Svend, Ossian, Anton, Viktor, Harald, Bertil, Jöns, Jens, Rickard, Josef, Isak, Burt Lancaster och Linus inte längre finns bland oss. Fast det är en liten överdrift. De finns fortfarande bland oss men på lite olika ställen bara.
 
Dagarna äro fyllda av granatkrevader och om nätterna sitta vi alla på kanten av skyttegravarna och lyssna hur fienden sjunga sina vemodiga sånger. Jag försökte mig också på en sång en kväll men det resulterade bara i att båda sidor började skjuta på mig.
 
Du kan meddela kantorn i Kalvträsk att det är fult att ljuga och jag har förstått under dessa månader att jag alls inte har den änglalika stämma han sade att jag ägde. Den torde snarare förbereda mig för en väldigt hastig hädanfärd skulle jag åter försöka mig på att sjunga När hinken skall tömmas där hemma igen.
 
Krigets fasor äro svåra att beskriva men du kan hälsa fader Eberhart att jag gör så gott jag kan men att det icke finnes hjältedåd inom denna bransch. Bara lidande, svält och olidliga umbäranden.
 
Vilket för mig in på en annan sak. Vi har de senaste tre veckorna varit helt avskurna från trosskompaniet så vi hava alla börjat snegla på Stig, du vet ordonnansen med de välformade benen. Innan läget förvärras ber jag dig kära mor att om möjligheten finnes sända en rejäl laddning njurpalt så fort du får tillfälle. Ammunitionen börjar också tryta och vid förra sändningen du gav mig kunde vi faktiskt ta kulle 277 enbart med hjälp av den frusna leverpalten.
 
Med hopp om att ni alla haver hälsan.
 
 
Din Horace.
 
PS
Jag hoppas också att vikarien Kurt Nicolin vid grissorteringsbordet sköter min syssla väl.
DS
 

Inga Hill får en idé

Av , , Bli först att kommentera 6

 

 

 

För den som aldrig hade förmånen att träffa vare sig Eberhart Hällgren, mannen som uppfann tomtebloss, eller hans maka Inga Hill, kan det ju verka såsom Inga Hill var en komplett idiot. Men sanningen är långt därifrån. Om man jämför en superdator med en kulram framstår ju kulramen som enkel och inte särdeles avancerad. Men man bör inte förakta en abakus bara för dess enkelhet. Mången riksbankschef har styrt sitt lands finanser genom att nyttja kulramen och ser man till dagens datorer och den nuvarande finanskrisen så verkar då inte datorerna ha medfört någon förbättring.
 
Så var det ock med Eberhart och Inga Hill. Han var superdatorn med sin geniala hjärna och hans dator var den vaxduk som låg på köksbordet hemma i Fiskberg. Inga Hill hon var såsom en kulram, rund om magen och man kunde räkna med henne i alla väder oavsett tiden på dygnet.
 
Idén som Inga Hill fick var ett par dagar efter att hon slitit armen ur led vid en palttävling i Singapore där hon för övrigt kom tvåa efter den väldiga Paulina Woljoskaja från Halsbränna. På grund av denna skada blev naturligtvis paltframställningen lidande i det Hällgrens palatset och alla forskare gick mer eller mindre på tomgång när denna livsnödvändiga ingrediens saknades.
 
Inga Hill föreslog då för sin make att det borde gå att automatisera paltkokande åtminstone ett par dagar tills hon var i full vigör att åter rulla paltämnen som förut.
 
Det tog inte Eberhart Hällgren många timmar att skruva ihop den första helautomatiska paltframställaren i världshistorien. Men avställda bitvargar och ett par kvarlämnade stigortshissar från Alimak i Staan kunde Eberhart dessutom koppla maskinen direkt till Grissorteringbordet. Forskareliten hurrade när det första lasset automatpalt kom trillandes ur maskinens mage och både forskningen, Horace och Inga Hill kunde andas ut.
 
Idag kan man på i stort sett alla stormarknader köpa billiga kopior av maskinpalt framställda på i stort sett samma sätt som i Fiskberg. Tyvärr har man för att tjäna mer pengar valt att göra dem en tiondel så stora och alla hävdar att de äro handrullande men det kan man inte skylla Inga Hill för.

Horace Hällgren räddare i Nöden

Av , , Bli först att kommentera 6

 

 

 

Måhända är titeln på detta inslag en aning missvisande. Horace Hällgren var alls ingen räddare i någons nöd. Nej Nöden i detta fall är en liten stad inte så många 10-tals mil från Kalvträsk och få har någonsin i historien varit räddare i Nöden än vad Horace där en gång var.
 
Det hela tog sin början när Eberhart Hällgren, mannen som uppfann Dill, var på en forskningsresa och hade för ovanlighetens skull Horace med sig. Orsaken till detta var att Grissorteringsbordet var på den årliga besiktningen och att Gudrun troligen ville slippa att hava en Horace under sin säng.
 
I Nöden fann Eberhart Hällgren mången god forskningspryl att studera. Där kunde man nämligen bla gratis undersöka fattiga fd direktörer som spelat bort hus, hem, hustru och jobb på hästar. Man kunde utan vidare studera politiker som blivit utlämnade i kylan efter att hava sagt sanningen om en partikollega på en presskonferens och det var alls inte svårt att finna ett objekt som vid närmare efterforskning blivit arvlös sedan personen i fråga vägrat gifta sig med rätt adelsflicka på grund av att han var kär i en svarvartjej från Hjoggböle.
 
Men det var inte därför som Horace Hällgren blev räddare än alla andra i Nöden. Nej, det berodde helt och enbart på att i Nöden fanns Sveriges enda glaskrossningsfirma för överblivna sovrumsfönster. Ett företag som gjorde grova pengar på att krossa människans drömmar i form av målande sovrumsfönster till grus.
 
Det är inte så svårt att förstå hur Horace kände sig när han såg det enorma löpande bandet med 10 000-tals vackra sovrumsfönster gå i graven med ett sabla oväsen. Han visst ju att utan Gudrun Erikssons fönstermotiv skulle han sitta fast vid Grissorteringsbordet för evigt.
 
På något sätt hade han fått för sig att fadern Eberhart visade Horace vad som skulle hända i fall han skulle rymma en gång till.

Eberhart Hällgrens Book of Records

Av , , Bli först att kommentera 5

 

 

Trots att Eberhart Hällgren, mannen som uppfann vardagar, mycket sällan hade tid att vara ledig hände det att Inga Hill kunde övertyga honom om det rätta i att besöka hennes moster i Linz. Eberhart som inte gillade vare sig mostrar, Linz eller Urfahr böjde sig dock för de få krav eller önskemål som Inga Hill hade. Med snabbtåget från Lubboträsk Central tog det dessutom bara 4,5 timmar att nå mostern och hennes evinnerliga tyska småkakor.
 
Under dessa ofrivilliga semestrar (och även annars) brukade Eberhart roa sig med att föra en liten bok på underligheter han stötte på i de olika skikt han i samhället ofta hyvlade. Han hade under årens lopp snubblat över otroliga händelser, otaliga magiska trick och även en hel del vardagshjältedåd som Hällgren fann värda att dokumentera.
 
Så föddes idén till Eberhart Hällgrens Book of Records som sedermera såldes till en ölfabrikör från Maltträsk vid namn Gösta Guinness. Den allra första upplagan av denna rekordets bok utkom 1932 efter en våt kväll på Gammcaféee där man firat Gunnar Oppenheimers namnsdag (Ingvar).
 
Orsaken till att just detta blev startskottet för denna berömda bok är många. Men två av dem är att Eberharts anteckningsbok tog slut denna kväll och den andra är att Gunnar Oppenheimer slog ett nytt rekord.
Jag skall här endast nämna ett fåtal av de rekord och händelser som gjorde denna bok  till en succé världen över. Några har jag liksom i förbifarten nämnt förut med de tåla en upprepning.
 
Cykling, max 10 cm/dag – Maximus Lindberg
Svarstider under 1 ms – Alfred oppi Grenjern
20 frågor inom 1 sek – Greta Westman
Omärkligt handslag – Karl Tjernström
Stillastående uppnå 45 graders lutning utan att falla – Verner Öqvist
48 min anförande utan att någon förstod ett enda ord – Nikolaus Jonsson
Bjuda på drink 8 km från baren – Holger Persson
Dricka 35 liter bult på namnsdag – Gunnar Oppenheimer
Dricka 35 liter bult på annans namnsdag – Gunnar Oppenheimer
Dricka 35 liter bult på ingens namnsdag – Gunnar Oppenheimer
Dricka 35 liter bult på Annas namnsdag – Gunnar Oppenheimer
Dricka 35 liter bult på onsdags namnsdag – Gunnar Oppenheimer
Dricka 35 liter bult på annans namnsdag och samtidigt balansera 4 njurpaltar på pinne i munnen – Gunnar Oppenheimer
Dricka 40 liter bult – Gunnar Oppenheimer.

Jourhavande Hällgren

Av , , Bli först att kommentera 6

 

 

 

 

Före det visade sig att Horace Hällgren skulle bliva beroende av Gudrun Erikssons sovrumsfönster, hade fadern Eberhart Hällgren, mannen som uppfann rysk kaviar, långtgående planer på sonens framtid.
Då Eberhart var en eftersökt man som man ringde till i allt från en trasig mjölkmaskin till jordbävningar i Afghanistan insåg Hällgren att hans egen son borde kunna lätta på arbetsbördan.
 
Eberhart Hällgren hade i sina dagböcker, som jag kom över på auktionen i Grantjärn 1969, nedtecknat många olika scenarion där Horace var en stor del av planen. Bland andra idéer hade Hällgren skissat på en Jourhavande Hällgren där Eberhart och Horace skulle kunna hjälpa mänskligheten varannan gång.
 
Han skriver i en anteckning från 1947:
Vore Horace bara lite mer intresserad av mekanik, elektronik, fysik, kemi, biologi, fältsvarvar, svetsning, näverslöjd, kvantmekanik, astrologi, leverpölsa, atombindningar och magnetism så skulle vi kunna ha väldigt skoj vid matbordet. Jag hoppas innerligen att han duger till mer än Grissorteringbordet, en syssla som i stort sett alla som sett ett vägguttag kan utföra.
 
Historien visar ju hur snett det gick sedan Horace en gång fastnat för Gudruns psykedeliska sovrumsfönstermotiv. Droger i allmänhet är ett själsdödande arbete och Horace blev beroende efter endast en enda dos. Det visar att somliga falla lättare än andra. Gudrun kunde se på sitt fönster ett par minuter varje dag utan att därför själv hamna i drakens våld.
 
Horace kunde aldrig bli fri sitt drogberoende och när han väl insåg detta själv i medelåldern så hade Eberhart Hällgren emigrerat till Japan för länge länge sen (1941). Idén om Jourhavande Hällgren kom aldrig längre än till ritbordsstadiet.
 
Synd, om man tänker närmare på vad dessa två hade kunna åstadkomma om inte ett sovrumsfönster kommit i vägen.

Skydd i form av lagen

Av , , Bli först att kommentera 6

 

 

 

Eberhart Hällgren, mannen som uppfann lök, introducerade övergångsställen på de större gatorna i Kalvträsk 1929. Detta var av nöd då trafiksituationen på orten blivit högst ohållbar för fotgängarna. Dessa gängare kunde få vänta i dagar innan det blev en lucka i fordonsflödet. Detta i sin tur medförde att det drällde omkring folk på fel sida om gatorna dagarna i ända.
 
Detta var tiden då impulsköpen och fönstertittarsjukan fick sitt genombrott. Då man ändå var fast på ena sidan gatan kunde man ju lika gärna fönstershoppa och kanske och plötsligt få en ingivelse att införskaffa en halmhack till lilla frugan därhemma.
 
Eberhart Hällgren, hade från början tänkt att ränderna skulle vara svarta och vägen vit men Kalvträsk Lottokår lade efter omröstning in sitt veto mot att oskuldens färg skulle ligga på Hembrända Gränd, Jästgatan och Bultgatan.
Så man färgade asfalten svart och lät övergångsställen bliva vita. Den första tiden innan Hällgren uppfunnit trafikljusen hade man inhyrd personal från Ullbergsträsk som med risk för liv och lem skulle stoppa trafiken till fotgängarnas fromma. Idag är det inte många Ullbergsträskbor kvar men vi skall aldrig glömma deras heroiska insats och pionjäranda i en svår tid av hög trafik.
 
Med automatisk ljus kunde man friställa övergångspersonalen och livet gick sin gilla gång. Men säg den lycka som varar för evigt? Alltför snart började vissa bilister strunta i att fotgängare hade grön gubbe och körde helt sonika över dem och även andra som icket hade tillstymmelse till grönt på sig.
 
Då ropade folket på hjälp och politiker som såg en chans att inlämna en motion i sitt liv tog chansen att bli odödliggjord. Resultatet blev en lag som säger att en fotgängare vid ett övergångsställe har företräde framför ett fordon.
 
Tyvärr så inser inte alla att lagen saknar vaddering och att fast man har lagen på sin sida så gör det lika sabla ont att få en Mercedes på foten.
Presentation

Sysselsättning: Systemexpert
Bloggar om: Kalvträsk
Ålder: 54
Bor: Sundsvall
Familj: fru Mia o dotter Sophia
Utbildning: ja
Dröm: tårta
Bästa egenskapen: fantasirik
Sämsta egenskapen: långsint
Husdjur: ja
Bil: ja
Intressen: musik, böcker och ord

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
  • Inga kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se