Eberhart Hällgren, mannen som uppfann lök, introducerade övergångsställen på de större gatorna i Kalvträsk 1929. Detta var av nöd då trafiksituationen på orten blivit högst ohållbar för fotgängarna. Dessa gängare kunde få vänta i dagar innan det blev en lucka i fordonsflödet. Detta i sin tur medförde att det drällde omkring folk på fel sida om gatorna dagarna i ända.

 

Detta var tiden då impulsköpen och fönstertittarsjukan fick sitt genombrott. Då man ändå var fast på ena sidan gatan kunde man ju lika gärna fönstershoppa och kanske och plötsligt få en ingivelse att införskaffa en halmhack till lilla frugan därhemma.

 

Eberhart Hällgren, hade från början tänkt att ränderna skulle vara svarta och vägen vit men Kalvträsk Lottokår lade efter omröstning in sitt veto mot att oskuldens färg skulle ligga på Hembrända Gränd, Jästgatan och Bultgatan.

Så man färgade asfalten svart och lät övergångsställen bliva vita. Den första tiden innan Hällgren uppfunnit trafikljusen hade man inhyrd personal från Ullbergsträsk som med risk för liv och lem skulle stoppa trafiken till fotgängarnas fromma. Idag är det inte många Ullbergsträskbor kvar men vi skall aldrig glömma deras heroiska insats och pionjäranda i en svår tid av hög trafik.

 

Med automatisk ljus kunde man friställa övergångspersonalen och livet gick sin gilla gång. Men säg den lycka som varar för evigt? Alltför snart började vissa bilister strunta i att fotgängare hade grön gubbe och körde helt sonika över dem och även andra som icket hade tillstymmelse till grönt på sig.

 

Då ropade folket på hjälp och politiker som såg en chans att inlämna en motion i sitt liv tog chansen att bli odödliggjord. Resultatet blev en lag som säger att en fotgängare vid ett övergångsställe har företräde framför ett fordon.

 

Tyvärr så inser inte alla att lagen saknar vaddering och att fast man har lagen på sin sida så gör det lika sabla ont att få en Mercedes på foten.

Det är väldigt mycket i vardagen som vi tar alldeles för givet. På tok för givet i vissa fall. Ta till exempel morgondagen. De flesta tar för givet att det kommer en måndag efter innevarade dag (förutsatt att denna dag är en söndag). Och hittills har det ju stämt rätt bra om man bortser från några dagar i september 1792.

 

Men är det då helt uteslutet att det skulle kunna komma en tisdag direkt påföljande sagda söndag? Detta var frågan som de styrande i Kalvträsk ställde i samband med ett vått partaj på Gammcafeée 1938. Man fann för gott att åter igen kontakta Eberhart Hällgren, Fiskberg, mannen som uppfann jordaxellutningen.

 

Eberhart Hällgren som var van vid abstrakt tänkande allt sedan han sett Inga Hill producera en Rumänsk kopia på en Dominikansk dvärgpalt förklarade för sin fulla publik att man aldrig ska vara säker. Och framför allt, sade Hällgren, skall man aldrig upphöra att förvånas.

 

Vad skulle man taga sig för ifall man kom till kontoret dagen efter söndagen och fann att måndagen tagit semester?

Förslagen, som kom in från det partymänniskor som fortfarande kunde se, voro lika olika såsom en julafton i Yttersjön. Somliga hävdade att Världen skulle gå under. Andra voro helt förvissade om att korna skulle sluta tillverka ost. Andra ock voro helt övertygade om att finansmarknaden skulle drabbas av hybris och löpa amok på stadens alla gator och torg.

 

– Vad skola vi göra?, sade de när paniken började få fäste i deras dimmiga hjärnor.

– Led oss?, ropade de som om de vore på ett symöte.

– Hjälp oss,! vrålade Gunnar Spik som fastnat med tummen i gylfen.

 

– Lugn, svarade Eberhart Hällgren avslappnat.

– Det är bara att söka svaret i närmaste kylskåp.

 –Finnes där Senapen från Slotts så ser då inte jag något hinder till att äta ärtsoppa som om det vore en normal tisdag* trots att den mellanliggande måndagen valt att desertera. Men huvudsaken är att inte låta sig överraskas. Ety den överraskade är sällan utrustad med vare sig senap eller sked.

Eberhart Hällgren, Fiskberg, mannen som uppfann hudsalvan, hade ju fler korkar på sitt metspö än de flesta i sin samtid. Orsaken till detta har debatterats i TV och på Gammcaféee otaliga tillfällen och man har kommit fram till att hans beten voro tyngre än det normaliserade agn som voro lämpade enligt tidningen Ryck & Dra.

 

Många har ju fallit för frestelsen att på sina spön hava vad vi i norr kallar Stockholmskorkar. dvs. dessa röd/vita saker med pinne som skrämma varje öring inom 4 mils avstånd med sin blotta uppenbarelse. Nej, en riktig kork skall vara naturligt korkad och skuren vertikalt med en kniv typ vass. Gärna el-tape av den svartare färgen för att bibehålla korken på linan och du skall se att fiskelyckan står dig bi i alla väder.

 

Eberhart Hällgren fiskade ofta och han hade inte enbart tvenne korkar på sitt spö. Nej även 3 krokar under varandra så att han fortare kunde fylla den tunna han alltid bar med sig under sina fiskeexpeditioner i och omkring Kalvträsk. Efter en normalfisketur som torde ha tagit sina modiga 15 minuter kunde Eberhart överlåta fisken till Inga Hill som kunde strippa en abborre på 3 sekunder och snabbt förpassa dem i rökeriet innan den slutat sprattla helt.

 

Den som smakat en abborrfilé som Eberhart Hällgren rökt i sitt enorma rökeri glömmer det aldrig. Dessa plåtlådor som exempelvis Abu lurar folk till att tro kan producera en rökt fisk med äro i jämförelse såsom att grilla en travhäst under det att simborgarmärket skall tagas.

 

Bäst att röka är abborren när den väger mellan 5 och 9 kilo (stycket). En filé av detta slag skall minst väga 2 kilo och man behöver ungefär 15 filéer för att mätta en normal Kalvträskare om han är hungrig. Låten er icket luras av Per Morberg när han ska strö över kapris och timjan och andra insektsdödare på Fisken. Salt dög förr och salt duger fortfarande om man vill ha en perfekt smak på sin nyss fångade snart rökta abborre.

Eberhart Hällgren, Fiskberg, mannen som uppfann Yttrandefriheten, var en man med många synpunkter. Han hade inhandlat dessa på en auktion i Grantjärn 1937 efter att ha bjudit på en rekorderlig Husqvarna vedspis som han lagt märke till i en fyndlåda. Synpunkterna voro fortfarande förpackade i silkespapper och hade, så vitt Eberhart kunde utröna, aldrig nyttjats utan voro helt fria från plagiatstämplar.

 

Med den saken utredd kunde sedan Hällgren utplacera sina synpunkter på i stort sett allt som aldrig förut belagts med dylika punkter. De voro olika till färgen och man kunde klart se vilken synpunkt som kom från Hällgren. Somliga voro fluoriserande och kunde således även beskådas i fullständig månförmörkelse.

 

Efter kriget mot Lostträsk belades denna obygd med synpunktsförbud och alla transporter fick gå över Norra Lidsträsk till förmån för Norsjö kommuns lokaltrafikbolag (NKL). Trots att slåttermaskinen, som Torsten Lundström ofrivilligt behållit som sin egen, blev återställd till Lostträsk kom ambassaden aldrig att öppnas igen och även i nutid spottar man tre gånger om man måste passera denna ort där någon illvillig person satt upp 70-skyltar för att plåga den förbipasserade.

 

Eberhart Hällgren delade frivilligt och medborgarvänligt ut alla sina synpunkter till byarna runt omkring och fick över dessa på de Godas sida. Resultatet blev enligt förväntan och idag lever endast Lostträsks invånare tack vara bistånd från pensionerade sommarstugegäster som få betalt för att nyttja de sommarstugor som man gödslat strandkanterna med.

 

Man kan således konstatera att synpunkter är av godo om de nyttjas på rätt sätt. Vi ska komma ihåg att yttrandefriheten vi hava i detta land är en av de viktigaste rättigheter vi hava.

 

Alla kan inte dela allas synpunkter då dessa då skulle taga alldeles slut. Men alla har rätt till en åsikt eller en synpunkt. Somliga gömma sig dock bakom massan och hävda att "man" har mandat att föra allas talan och vågar således icket sätta "jag" bakom sin synpunkt.

 

 

 

Eberhart Hällgren, Fiskberg, mannen som uppfann Decilitermåttet, blixtinkallades till ett krismöte på Gammcaféee den 8 januari 1961 genom ett telefonsamtal som enligt nummerpresentatören Berit Eriksson-Kork originerade från telefonnummer Kalfträsk 3.

 

Orsaken denna gång var att SMHI i Lubboträsk upptäckt att ett enormt oväder var under insegling från Storbrännanhållet. Under denna spänningsvarierande tid med elkraft från Hällnäs AB voro inte åskledarna uppgraderade till det ledande men mycket dyra materialet koppar. I stället hade elbolaget föreslagit i ett PM (PaltMeddelande) att det bästa man kunde hava för att värja sig mot åska på sitt hus var spagetti, gärna Italiensk lömskt sammanvirkad trefaspasta som kunde leda den elakaste blixt rakt ned i Jorden.

 

Efter storbranden 1888 hade dock en del politiker börjat undra om spagetti var hela sanningen och intet annat än sanningen. Men då politikers kvarnar icket mala med den hastighet som Nygrens gjorde, hade bara 28 olika utredningar som alla pekade åt olika håll producerats.

 

De styrande i Kalvträsk hade på känn att denna storm i antågande var en Kioskvältare och bad därför Eberhart Hällgren att utfinna i fall ett annat material för ledande av stora mängder väderspänd ström skulle kunna finnas i universum,

 

Eberhart, som hade examen i buktaleri, förklarade snabbt att han redan två år tidigare funnit en lösning i samband med porslinsfabriken han byggt i Brattberg.

Koppar, sade Hällgren, har en egenskap som alla vänner av el-ledning behöva!

Utan koppar och fat skulle kaffe vara en pina för den fikasugne. Vilket fick de styrande att omgående beställa detta material från Rönnskärsfabriken i Skelleftehamn.

 

På bilden se vi en Åskledare eller som titeln var på den tiden – Ovädersdirektör.

 

 

Horace Hällgren blev ju utan egen förskyllan beroende av Gudrun Erikssons sovrumsfönster. Seriösa forskare har visat att somliga har lättare att bli beroende av vissa saker än andra. Till dessa beroendeframkallande substanser räkna vi idag alkohol, snus, cigaretter och inte minst tillgång till internet genom en dator.

 

Ett nytt abstinensbesvär, vilket man icket skall underskatta, uppstår när routereländet fått krupp och genomsyrats av infekterade nollor i en maxhastighet av 54 megabit per sekund.

 

Den tomhet som då plötsligt uppstår går att jämföra med den dag i Fiskberg när Inga Hill var på studiebesök i Sydafrika där ett envist rykte sagt att ett urgammalt recept på Mjältpalt hittats i ruinerna efter Nikanor Rundkvists husvagn.

 

Tomheten bestod inte i Inga Hills ledighet, den var henne väl unnat. Däremot tog palten slut betydligt fortare än någon kunnat förutse och detta fick forskareliten att uppfinna Antapalt. Ett kemiskt ämne som neurologiskt dämpade paltsuget högst märkbart under 24 timmar.

 

Livet före internet var mycket annorlunda. Man kunde faktiskt åka hem till en person tack vare att MSN Messenger inte hade skapats, för att hos honom eller henne föra ett samtal bestående av meningar som var längre är fyra-fem ord och som voro helt fria från förkortningar. De roliga animerade gubbar man ville avsluta en mening med fick man själv framkalla med ansiktet.

 

På bilden se vi hur tre personer just hava avslutat ett meningsutbyte hemma hos en annan icke virtuell människa och deras ansiktsuttryck visar hur meningen skulle tolkas. Anlade man ett allvarligt uttryck så betydde det att det inte var dags att skratta. Men det kunde också vara ett minspel med kontroll vilket gjorde att man var tvungen att lära känna personen ifråga och inte bara hitta en ny bekantskap så fort någon sade något som inte var precis det man ville höra.

 

Var man nollställd i ansiktet så insåg de flesta att kanelbullarna som fortfarande lågo kvar på fatet vore lite väl gamla. Eller om man som personerna på bilden livligt visade att här haltar inga fromma delfiner så förstod mottagaren av meningsutbytet att den inte behövde blockera användarna och på AnsiktsBoken eller i bloggar prata skit om personerna i fråga.

 

En nackdel var möjligen att man inte kunde stänga av samtalet när man själv ville utan man var tvungen att vänta tills besökarna självmant åkte hem. Men de flesta under denna internetlösa tid hade en förmåga att vara självkritisk så det blev ytterst sällan en fråga för motsvarigheten till nätmästaren att hantera.

 

Självkritik förbjöds i samband med att Bill Gates lurade till sig operativsystemet DOS men har inte fått fullkomlig genomslagskraft förrän i nutid.

 

 

Vi har säkert alla önskat, vissa dagar när vår semester äntligen kommit, att vädret kunde ha varit bättre. Många klagar dagligen på huru illvilligt vädrets makter motverka en normal femveckorsledighet genom att ideligen skramla ihop alla moln som finnes och placera dem precis ovanför den lediges huvud.

 

Nu ska vi inte förakta vädret för utan detta skulle många av oss vara tvingade till fullkomlig tystnad då få andra samtalsämnen äro så utan personliga påhopp såsom vädret. Man kan således prata i timmar om regnets inverkan utan att därför trampa i ett klaver eller andra musikinstrument. Man kan surra hur länge som helst om värmeböljan utan att efteråt vara tvungen till offentlig förödmjukning för att be om ursäkt för att hava förolämpat en avlägsen bekants hustrus uppträdande så fort hon druckit ett par liter rött vin.

 

Kalvträsks Lottokår, som normalt var en förbjudande förening bestående av enbart mindre manliga män, ansåg att tiden för handling var inne och att alla samtal med eller om vädret nått ett högst beklagligt dödläge. Man fann att man var i stort behov av att kunna hänga ut sin tvätt även de dagar vädret var mindre ämnat för sådana aktiviteter.

 

Lottokåren vände sig då med viss motvilja till den ende som skulle kunna göra något åt vädret, Eberhart Hällgren i Fiskberg mannen som uppfann Argentina.

 

– Giv oss rättigheten att uthänga vår tvätt på det att Ni karlar skall hava torra vadmalsbyxor när måndagen kommer, sade de unisont i porttelefonen utanför det Hällgrenska palatset.

 

Eberhart, som råkade hava ett par minuter över emedan hans superdator beräknade en ny teori om hur många planeter i universums alla galaxer som skulle kunna utveckla paltframställning, satte sig genast vid köksbordet för att rita sina krumelurer på vaxduken och tillika bröllopspresenten från Kattisträsk.

 

Resultatet se vi på bilden där Eberhart Hällgrens Supersköld testades . Den var en energikarott, till utseendet inte olik en vanlig såpbubbla, som kunde innefatta hela Kalvträsk och motstå inte bara regn utan även meteoriter och laservapenattacker från irriterade besökare från fjärran långväga stjärnhopar.

 

 

Man skall aldrig förringa en beroende människas uppfinningsrikedom att tillfredställa sina ofta nedbrytande behov. Horace Hällgren hade utvecklat en svår variant av Sovrumsfönsterism och behövde en daglig dos av Gudrun Erikssons sovrumsfönstermotiv för att kunna klara sig till nästa dag vid Grissorteringsbordet.

 

De styrande i Kalvträsk blevo dock tagna på sängen för var gång som Horace lyckades rymma och placera sig under fröken Erikssons säng. Ideliga krissammanträden på Gammcaféee hölls för att sätta stopp för detta demoraliserande inslag i samhällsbilden.

 

Man har forskat i hur många myrstackar som Gerda sålde under denna bistra tid men ingen klar bild har kunnat presenteras. Man vet dock att det vid varje sammanträde serverades minst 55 myrstackar så vi kan ju ana att kommersen var tillfredställande ur caféägarsynpunkt.

 

Genom Eberhart Hällgrens holografiska teknik som unge Hällgren olovligen lyckades låna kunde Horace förvandla sig till jordbruksredskap av allehanda sort och fabrikat och han var svår att avslöja då Horace inte var så dum att han svarade på tilltal under sin förvandling. Inte ens en njurpreparerad Inga Hill-palt kunde få den beroende Horace att avslöja sin position eller form och mången bonde har ovetande plöjt sina åkrar med en Horace.

 

På bilden se vi specialstyrkan bestående av Helge Lundström, Knut Boman och Traktorägaren Hjalmar Lindahl söka utröna om Horace denna gång var en Allis-Chalmers eller den halvautomatiska potatisfritös som man under denna tid nyttjade flitigt då Påmm Frittn var högsta kulinarmode.

 

Det visade sig sedermera att Horace faktiskt var närvarande på fotot i form av det tröskverk vi se i bildens högerkant.

 

 

Vi har alla någon gång förlagt, tappat eller bara slängt en sak eller avlägsen släkting som vi sedan verkligen behövt eller saknat. I mitten av sextiotalets Kalvträsk blev detta till en epidemi. Man glömde bort gamlingar på PH och efter högmässor. Man kom ej ihåg om man hade ställt bilen i garaget eller om den stod kvar på Tempoparkeringen i Lubboträsk. Man glömde att posta de vardagliga breven på det att Holger Norbergs postkontor hotades med nedläggning. Ingen hade längre med sig motboken till vare sig Everts eller Bergströms och all handel stannade härvidlag av.

Samhället kom i stå.

 

Det som gjorde att människorna i bygden kom att vakna upp var när Kåre Tretorn Lundström tappat nyckeln till PP Beach och ingen kunde längre taga sig ett eftermiddagsdopp i efterdyningarna av middagshettan.

 

De styrande kallade genast till ett krismöte på Gammcaféee och Eberhart Hällgren, mannen som uppfann Vågor, fick i uppdrag att uppfinna ett mekaniskt vidunder som inte enbart skulle återfinna den borttappade badnyckeln utan även återge samhället i stort dess minne och gärna permanent om bygden skulle överleva denna farsot.

 

Eberhart Hällgren behövde bara rita ett par tre streck på bröllopspresenten innan han fick sin idé. Han telegraferade sin gode vän Albert Berg von Linde i Svalöv och frågade om han inte fick låna den makaper som denne skåning importerat 1928.

 

När denna tingest kom med tåg till Lubboträsk var inte Eberhart sen att hemförlova den till Fiskberg och där omdanande han maskinen så att den kunde återfinna det mesta som en gång blivit borttappat.

 

På bilden se vi hur Helge Lundström och Knut Boman noggrant genomletar hela den Lundströmska plantagens arealer i jakt på den av Kåre bortslarvade nyckeln till PP Beach. Under tiden som detta pågick fick man även kornet tröskat, malet och i andra änden av vidundret stodo 14 personer och packade det rykande färska nygräddade brödet som genast lades på is för att bibehålla sin färskhet.

 

Nyckeln återfanns sedermera i Kåres vänstra stövel där han lagt den för att den inte skulle försvinna under den dagliga fisketuren vid Efrahims Damm. Fångsten blev i sedvanlig ordning en öring på 7 kilo.

Att Eberhart Hällgren, mannen som uppfann Lövskogar, doktorerat i både matematik, fysik och paltfilosofi visste nog de flesta som någonsin sett en VK-tidning på ett utedass. Men att han dessutom var läkare på Universitetssjukhuset i Lubboträsk har för många varit lika okänt såsom en Polsk tullinspektor mot Italiens sydgräns.

 

Genom Hermods utbildningsinstitut i Rusksele tog Eberhart sin examen och specialiserade sig senare vid Johns Hopkins-sjukhuset i Storsävarträsk i hjärnans egendomliga vindlingar. Hans avhandling, Horace, en grissorterares vardag, kom att stå som en ledstjärna för varje läkarstudent som någonsin haft en tanke på plastikkirurgi som levebröd.

 

Många har frågat sig hur det kom sig att denna man aldrig bara kunde sitta stilla på soffan och lyssna på P1 som vanligt folk med ett kaffefat balanserat i handen och en sockerbit i mungipan mumlandes över att det var risk för regn och kornskörden låg i farozonen att åter bliva minimerad.

 

Svaret på denna fråga är ju helt enkelt att Eberhart Hällgren icket hade någon soffa och han var motståndare till droger vilka under denna tid innefattade koffein och rulltårta.

 

Men åter till läkaryrket. Eberhart Hällgrens banbrytande teknik med helt nya idéer och proteinberikande mål kom att ge honom ett Hedersdoktorskeps vid en tillställning i London 1929 i samband med att man firade S/S Britannias jungfrufärd och ankomst till Granträsk hamn. Det som gett honom äran och den löjliga keps som Eberhart för övrigt skänkte till forskning, var hans metod att bota sjösjuka personers godissug på Atlanten.

 

Hans innovativa metod gick i korthet ut på att intravenöst giva patienterna choklad, ibland även i smält form men då med små dajmbitar för att blodet inte skulle koagulera i sjögången.